Hälso- och sjukvårdslagstiftningen i Sverige är uppbyggd kring vårdgivarens och vårdpersonalens skyldigheter och är därmed en så kallad skyldighetslagstiftning, det vill säga det framgår indirekt av lagtexten vad patienten kan förvänta sig av vården.

En rättighetslagstiftning har övervägts. En sådan skulle innebära att patienten kunde få sin sak prövad i domstol. Förslaget har avförts, bland annat eftersom det skulle innebära stora svårigheter att precisera rättigheternas innehåll.

Vårdgivarens skyldigheter finns beskrivna främst i hälso- och sjukvårdslagen (HSL), tandvårdslagen (TvL), patientlagen (PL), patientdatalagen (PDL) och personalens skyldigheter i patientsäkerhetslagen (PSL). I flera fall är paragraferna i lagarna likalydande men de riktar sig till olika målgrupper. Det finns också särskilda lagar om bidrag för glasögon till barn och om hälsoundersökning av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet, om försäkringsmedicinska utredningar och om koordineringsinsatser för sjukskrivna patienter. Därtill finns särskilda bestämmelser i lagen om hälso- och sjukvård åt asylsökande med flera och lagen om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd.

Hälso- och sjukvårdslagen

Hälso- och sjukvårdslagen är en målinriktad ramlag. Det innebär att den huvudsakligen innehåller bestämmelser om övergripande mål, ansvarsförhållanden och riktlinjer för verksamheten. Den reglerar det som regioner, kommuner och andra vårdgivare är skyldiga att erbjuda patienterna. En ny hälso- och sjukvårdslag trädde i kraft 1 april 2017 och ersatte då den tidigare gällande lagen. Den nya lagen har en ny stryktur och uppbyggnad i form av avdelningar och kapitel. Syftet är att göra regelverket överskådligare, tydligare och mer lättillgängligt. Nästan alla bestämmelser i den tidigare hälso- och sjukvårdslagen har förts över till den nya lagen. Den nya lagen innehåller ett fåtal nya bestämmelser, några förtydliganden och ändringar i sak samt språkliga och redaktionella ändringar. Den nya hälso- och sjukvårdslagen kompletteras av en hälso- och sjukvårdsförordning. Läs mer om den nya hälso- och sjukvårdslagen på Sveriges Kommuner och Regioners (SKR) webbsida. Länk finns på sidan Relaterad information.

Lag om bidrag för glasögon till vissa barn och unga

Lagen om bidrag för glasögon till vissa barn och unga, som trädde i kraft den 1 mars 2016, innebär att regionen ska lämna bidrag för kostnad för glasögon och kontaktlinser till barn och unga som är mellan 8 och 19 år och som omfattas av regionernas skyldighet att erbjuda hjälpmedel enligt hälso- och sjukvårdslagen. Regeringen har också meddelat föreskrifter om bidragets storlek och övriga villkor för bidraget samt om återbetalningsskyldighet.

Lag om hälsoundersökning av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet

Lagen om hälsoundersökning av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet trädde i kraft 15 april 2017. I anslutning till att vård utanför det egna hemmet inleds ska regionen erbjuda ett barn eller en ung person i åldern 18-20 år en hälsoundersökning på initiativ av socialnämnden. Socialstyrelsen har meddelat förskrifter och allmänna råd om hälsoundersökningens syfte och omfattning. Med hälsoundersökningen som underlag ska vårdgivaren göra en bedömning av vilket vårdbehov barnet eller den unga personen har. I ett meddelandeblad beskriver Socialstyrelsen innebörden av föreskrifterna. Länk finns på sidan Relaterad information.

Tandvårdslagen

Tandvårdslagen (TvL) är också en ramlag och innehåller grundläggande regler för all tandvård. Den innehåller också regler som rör regionernas särskilda ansvar för tandvård.

Patientlagen

I patientlagen, som trädde i kraft den 1 januari 2015, finns de mest grundläggande bestämmelserna av generell karaktär som har direkt betydelse för vårdens beskaffenhet och som tydliggör möjligheter till inflytande för patienterna. Syftet är att förtydliga och stärka patientens ställning. Lagen ska också stärka och tydliggöra patientens integritet, självbestämmande och delaktighet. De flesta bestämmelserna gäller inom all hälso- och sjukvårdsverksamhet. Lagen omfattar inte tandvård enligt TvL.

Informationsplikten gentemot patienten och möjligheten att få en ny medicinsk bedömning har utvidgats. Patienten har möjlighet att välja utförare av offentligt finansierad primärvård och öppen specialiserad vård i hela landet. Regionernas skyldighet att erbjuda öppen vård gäller alltså även patienter som omfattas av en annan regions ansvar för hälso- och sjukvård. Hemregionen ska bekosta vård som en patient får i en annan region, under förutsättning att den förstnämnda regionens remissregler följs. I övrigt ska vården ges på samma villkor som de villkor som gäller för de egna invånarna. Reglerna om vårdgaranti är dock undantagna.

Lagen innehåller också bestämmelser om barns inflytande över sin vård. I övrigt finns motsvarigheter till tidigare bestämmelser om till exempel vårdgaranti, fast vårdkontakt, fast läkarkontakt, individuell planering och val av behandlingsalternativ och hjälpmedel. Läs mer om patientlagen på Sveriges Kommuner och Regioners (SKR) webbsida. Länk finns i Relaterad information.

Lag om försäkringsmedicinska utredningar

Regionerna ska tillhandahålla försäkringsmedicinska utredningar på begäran av Försäkringskassan enligt lagen om försäkringsmedicinska utredningar som trädde i kraft 1 januari 2019. Försäkringsmedicinska utredningar utgör inte hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen. När utredningar utförs ska dock patientskadelagen, patientdatalagen och patientsäkerhetslagen vara tillämpliga. Försäkringsmedicinska utredningar ska utföras av legitimerad läkare och annan hälso- och sjukvårdspersonal hos en vårdgivare. Iakttagelser och bedömningar av den försäkrades funktions- och aktivitetsförmåga ska sammanställas i ett skriftligt utlåtande och skickas till Försäkringskassan. En region får sluta avtal med en annan region eller någon annan om att i egenskap av vårdgivare utföra de uppgifter som regionen ansvarar för enligt lagen.

Lag om koordineringsinsatser för sjukskrivna patienter

Regionerna ska erbjuda koordineringsinsatser till sjukskrivna patienter för att främja deras återgång till eller inträde i arbetslivet enligt lagen om koordineringsinsatser för sjukskrivna patienter. Lagen trädde i kraft den 1 februari 2020. Koordineringsinsatserna bedöms inte vara hälso-och sjukvård, men patientskadelagen, patientdatalagen och patientsäkerhetslagen ska vara tillämpliga när koordineringsinsatser ges. En region får erbjuda koordineringsinsatser till den som omfattas av en annan regions ansvar om regionerna kommer överens om det. En region får också sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter som regionen ansvarar för enligt denna lag.

Koordineringsinsatser ska ges efter behov inom hälso- och sjukvårdsverksamheten och bestå av personligt stöd, intern samordning och samverkan med andra aktörer. Regionens ansvar omfattar inte insatser som andra aktörer ansvarar för enligt andra föreskrifter. Insatserna ska bara ges om patienten samtycker till det och ska så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Om en patient som ges koordineringsinsatser kan antas ha behov av rehabiliteringsåtgärder enligt 30 kap. socialförsäkringsbalken ska regionen informera Försäkringskassan om det. Informationen ska bara lämnas om patienten samtycker till det.

Patientsäkerhetslagen

Patientsäkerhetslagen reglerar bland annat hälso- och sjukvårdspersonalens skyldigheter. Denna lag trädde i kraft 1 januari 2011 och ersatte lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.

Lag om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl.

I lagen om hälso- och sjukvård åt asylsökande med flera finns bestämmelser om regionernas skyldigheter att, utöver vad som följer av HSL och TvL, erbjuda hälso- och sjukvård och tandvård åt asylsökande och vissa andra utländska personer. Läs mer på 1177 Vårdguidens webbsida. Länk finns på sidan Relaterad information.

Lag om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd

I lagen om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd finns bestämmelser om skyldighet för regionerna att, utöver vad som följer av HSL och TvL, erbjuda hälso- och sjukvård samt tandvård till vissa utländska personer som vistas inom en region utan att vara bosatta där. Läs mer på 1177 Vårdguidens webbsida. Länk finns på sidan Relaterad information.

Patientdatalagen

Patientdatalagen trädde i kraft 1 juli 2008 och ersatte patientjournallagen och vårdregisterlagen. Patientdatalagen kompletterar Dataskyddsförordningens (GDPR:s) bestämmelser om personuppgiftsbehandling som trädde i kraft den 25 maj 2018. Hälso- och sjukvårdens informationshantering ska bygga på respekt för patientens och andra registrerades integritet. PDL medförde också en rad nya bestämmelser som ökar patientdelaktigheten i vården. Patienten har rätt att få en avvikande mening införd i journalen, rätt att spärra uppgifter på vårdenhets- eller vårdprocessnivå i journalen och rätt att neka till att vara med i kvalitetsregister. Vidare finns bestämmelser i PDL som reglerar sammanhållen journalföring, vilket ger möjlighet att ta del av uppgifter om en patient över vårdgivargränserna.

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd med mera

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS eller från den 1 juli 2015 HSLF-FS) innehåller preciseringar av skyldigheterna i bland annat HSL, PDL och PSL. Socialstyrelsen utfärdar även nationella riktlinjer som bland annat syftar till att stärka patientens möjligheter att få likvärdig kunskapsbaserad vård oavsett bostadsort och kulturella skillnader.

Vårdgivarens skyldigheter

I hälso- och sjukvårdslagen (HSL) och tandvårdslagen (TvL) anges bland annat de mål och krav som hälso- och sjukvården och tandvården ska uppfylla.

Målet för verksamheten

Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården (3 kap 1 §, HSL). Målet för tandvården är en god tandhälsa och en tandvård på lika villkor för hela befolkningen (2 § TvL).

Vården ska enligt lagen bland annat vara av god kvalitet, lätt tillgänglig, bygga på respekt för patientens självbestämmande och främja goda kontakter mellan personal och patienter (5 kap 1 § HSL, 1 kap 1, 6-7 §§ och 2 kap 1 § PL). Patienten ska snarast ges en medicinsk bedömning om det inte är uppenbart obehövligt (2 kap 2 § PL).

Hälso- och sjukvården ska arbeta för att förebygga ohälsa (3 kap 2 § HSL). En tandvård av god kvalitet ska lägga särskild vikt vid förebyggande åtgärder (3 § TvL).

När hälso- och sjukvård respektive tandvård ges till ett barn ska barnets bästa särskilt beaktas (5 kap 6 §, HSL, 1 kap 8 §, PL och 3 §, TvL).

Fast vårdkontakt och individuell planering

Patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet ska tillgodoses. Olika insatser för patienten ska samordnas på ett ändamålsenligt sätt. Verksamhetschefen ska utse en fast vårdkontakt för patienten om han eller hon begär det, eller om det är nödvändigt för att tillgodose hans eller hennes behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet (4 kap 1 § hälso- och sjukvårdsförordningen (HSF) och 6 kap 1-2 §§, PL).

En fast vårdkontakt bör kunna bistå patienter i att samordna vårdens insatser, informera om vårdsituationen, förmedla kontakter med andra relevanta personer inom hälso- och sjukvården och vara kontaktperson för andra delar av hälso- och sjukvården och för socialtjänsten samt i förekommande fall andra berörda myndigheter som exempelvis Försäkringskassan. Det är inte reglerat vem eller vilken yrkeskategori som ska utses till fast vårdkontakt, men det ska vara en tydligt utpekad person. När det gäller patienter med livshotande tillstånd ska däremot en legitimerad läkare utses som fast vårdkontakt (2 kap 3 § SOSFS 2011:7).

Regionerna ska organisera primärvården så att alla som omfattas av regionens ansvar för hälso- och sjukvård kan välja utförare av hälso- och sjukvårdstjänster samt få tillgång till och välja en fast läkarkontakt (vårdvalssystem). Patientens val får inte begränsas till ett visst geografiskt område inom regionen (7 kap 3 §, HSL och 6 kap 3 § PL). En fast läkarkontakt är inte samma sak som en fast vårdkontakt. Det finns dock inte något som hindrar att den fasta läkarkontakten också är patientens fasta vårdkontakt. Den fasta läkarkontakten ska svara för att patienten undersöks, om möjligt ställa diagnos och se till att patienten får den medicinska vård som hans eller hennes tillstånd fordrar eller att andra relevanta åtgärder vidtas. I ansvaret ingår även att vägleda patienten i hans eller hennes kontakter med övrig hälso- och sjukvård och i förekommande fall samordna de undersöknings- och behandlingsåtgärder som vidtas.

När den enskilde har behov av insatser både från hälso- och sjukvården och från socialtjänsten, ska regionen tillsammans med kommunen upprätta en individuell plan. Planen ska upprättas om regionen eller kommunen bedömer att den behövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda och om den enskilde samtycker till det. Arbetet med planen ska påbörjas utan dröjsmål. Planen ska, när det är möjligt, upprättas tillsammans med den enskilde. Närstående ska ges möjlighet att delta i arbetet med planen, om det är lämpligt och den enskilde inte motsätter sig det (16 kap 4 § HSL och 6 kap 4 § PL).

Av planen ska det framgå

  • vilka insatser som behövs
  • vilka insatser som respektive huvudman ska svara för
  • vilka åtgärder som vidtas av någon annan än regionen eller kommunen
  • vem av huvudmännen som ska ha det övergripande ansvaret för planen.

Läs mer i Socialstyrelsens nationella vägledning om fast vårdkontakt och samordnad individuell plan, länk finns på sidan Relaterad information.

Val av utförare

En patient som omfattas av en regions ansvar för hälso- och sjukvård ska inom eller utom denna region få möjlighet att välja utförare av offentligt finansierad öppen vård, det vill säga offentligt finansierad primärvård och öppen specialiserad vård i hela landet. Hemregionens remissregler gäller. I övrigt ska vården ges på samma villkor som de villkor som gäller för de egna invånarna. Reglerna om vårdgaranti är dock undantagna (9 kap 1 § PL och 8 kap 3 §, HSL).

Val av behandlingsalternativ och hjälpmedel

När det finns flera behandlingsalternativ som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet ska patienten få möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar. Patienten ska få den valda behandlingen, om det med hänsyn till den aktuella sjukdomen eller skadan och till kostnaderna för behandlingen framstår som befogat. Inom den kommunala hälso- och sjukvården har patienten inte rätt att välja sådan behandling som kommunen ansvarar för utanför hemkommunen om denna kan erbjuda behandling som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet (7 kap 1 § PL och 10 kap 1 §, HSL).

Då det finns olika hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning tillgängliga ska patienten ges möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar. Patienten ska få det valda hjälpmedlet, om det med hänsyn till hans eller hennes behov och till kostnaderna för hjälpmedlet framstår som befogat (7 kap 2 § PL och 10 kap 2 §, HSL).

Vårdgaranti

En region ska erbjuda vårdgaranti åt dem som omfattas av regionens ansvar.  Läs mer på sidan Vårdgaranti i Vårdhandboken och på Sveriges Kommuner och Regioners (SKR) webbsida, länk till SKR finns på sidan Relaterad information.

Vård utomlands

Under vissa förutsättningar har en patient rätt att få vård/tandvård i annat EU/EES-land eller Schweiz. Läs mer på Försäkringskassans webbplats. Länkar finns i Relaterad information.

Information vid gränsöverskridande vård

Om kostnaden för vården av en patient ska ersättas i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpning av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård, i den ursprungliga lydelsen, ska vårdgivaren informera patienten om att hälso- och sjukvården respektive tandvården samt dess personal står under tillsyn av Inspektionen för vård och omsorg (IVO), om det register om anmälan av verksamhet m m som förs av IVO enligt 2 kap patientsäkerhetslagen samt om möjlighet att begära ersättning enligt patientskadelagen eller från läkemedelsförsäkringen och om patientnämndernas verksamhet (3 kap 2 a §, PL och 3 c §, TvL).

Specificerad faktura vid gränsöverskridande vård

Vårdgivaren ska tillhandahålla en specificerad faktura för den hälso- och sjukvård respektive tandvård en patient tagit emot, om patienten avser att begära ersättning för sina kostnader för vården i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård, i den ursprungliga lydelsen (5 kap 5 §, HSL och 4 b §, TvL).

Till toppen av sidan