Vårdpersonalens skyldigheter

PATIENTENS RÄTTSLIGA STÄLLNING

Reglerna om vårdpersonalens skyldigheter finns samlade i sjätte kapitlet i patientsäkerhetslagen (PSL) och gäller all hälso- och sjukvårdspersonal. Syftet med reglerna är att värna om patientsäkerheten, stärka patientens medinflytande och främja kvaliteten i vården.

Vetenskap och beprövad erfarenhet

Hälso- och sjukvårdspersonalen ska utföra sitt arbete i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet (6 kap 1 § PSL). Det är viktigt att komma ihåg att var och en som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen är ansvarig för hur de egna arbetsuppgifterna fullgörs (6 kap 2 § PSL). Läs om de regler som gäller personalens tystnadsplikt i Vårdhandbokens texter om sekretess.

Omtanke och respekt

Patienten ska ges sakkunnig och omsorgsfull vård och visas omtanke och respekt (6 kap 1 § PSL).

Vård i samråd

Vården ska utformas och genomföras i samråd med patienten – så långt det är möjligt (6 kap 1 § PSL, 3 a § tandvårdslagen (TvL), 5 kap 1 § patientlagen (PL)).

Den som ansvarar för vården av en patient ska se till att patienten ges individuellt anpassad information om sitt hälsotillstånd. Patienten ska informeras om de metoder för undersökning, vård och behandling som finns (3 kap 1 § PL, 3 b § TvL). Patienten ska även få information om sina möjligheter att välja behandlingsalternativ, fast läkarkontakt samt vårdgivare och utförare av den offentligt finansierade hälso- och sjukvården, möjligheten att få en ny medicinsk bedömning och en fast vårdkontakt, vårdgarantin och möjligheten att hos Försäkringskassan få upplysningar om vård i ett annat EES-land eller i Schweiz (3 kap 2 § PL, PSL hänvisar till PL).

Om information inte kan lämnas till patienten ska den ges till en närstående (3 kap 4 § PL, PSL hänvisar till PL). När patienten är ett barn ska även barnets vårdnadshavare få information (3 kap 3 § PL, 3 b § TvL). I vissa fall lägger sekretessen hinder i vägen för att information ska kunna lämnas. Läs mer om skyldigheten att informera och göra patienten delaktig i Socialstyrelsens handbok. Länk finns i Relaterad information.

Patienten har alltid möjlighet att avstå från erbjuden vård. Diagnostik och behandling får bara ske med patientens samtycke. Vissa undantag kan gälla för patienter som vårdas enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård, lagen om rättspsykiatrisk vård och smittskyddslagen.

Ny medicinsk bedömning

Vid livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada ska den som ansvarar för vården av patienten medverka till att patienten får en ny medicinsk bedömning (second opinion) inom eller utom det egna landstinget om patienten önskar det. Patienten ska erbjudas den behandling som den nya bedömningen kan ge anledning till om behandlingen står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet, och det med hänsyn till den aktuella sjukdomen eller skadan och till kostnaderna för behandlingen framstår som befogat (8 kap 1 § PL, PSL och HSL hänvisar till PL).

Inom kommunens hälso- och sjukvård finns ingen lagstadgad skyldighet att erbjuda en ny medicinsk bedömning.

Val av behandlingsalternativ och hjälpmedel

Den som har ansvaret för hälso- och sjukvården av en patient ska medverka till att patienten får möjlighet att välja behandlingsalternativ respektive hjälpmedel för funktionsnedsatta enligt vad som anges i 7 kap 1 och 2 §§ PL (PSL och HSL hänvisar till PL).

När det finns flera behandlingsalternativ som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet ska patienten få möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar. Patienten ska få den valda behandlingen, om det med hänsyn till den aktuella sjukdomen eller skadan och till kostnaderna för behandlingen framstår som befogat. Inom den kommunala hälso- och sjukvården har patienten inte rätt att välja sådan behandling som kommunen ansvarar för utanför hemkommunen om denna kan erbjuda behandling som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet (7 kap 1 § PL).

Då det finns olika hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning tillgängliga ska patienten ges möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar. Patienten ska få det valda hjälpmedlet, om det med hänsyn till hans eller hennes behov och till kostnaderna för hjälpmedlet framstår som befogat (7 kap 2 § PL).

Särskild information till vissa barn

Hälso- och sjukvårdspersonalen ska särskilt beakta ett barns behov av information, råd och stöd om barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med har en psykisk störning eller en psykisk funktionsnedsättning, har en allvarlig fysisk sjukdom eller skada, eller är missbrukare av alkohol eller något annat beroendeframkallande medel. Detsamma gäller om barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med oväntat avlider (6 kap 5 §, PSL och 5 kap 7 §, HSL). Med barn avses personer under 18 år. Informationen, råden och stödet ska anpassas efter barnets ålder och mognad. Principen om barnets bästa kan ibland innebära att någon information inte alls ska lämnas eller först efter en viss tid. Läs mer i Socialstyrelsens meddelandeblad "Hälso- och sjukvårdens ansvar för information, råd och stöd till vissa barn under 18 år". Länk finns i relaterad information.

Respektera en avliden patient

När en patient har avlidit är personalen skyldig att fullgöra sina uppgifter med respekt för den avlidne. Personalen måste även visa de efterlevande hänsyn och omtanke (6 kap 8 § PSL).

Utfärda intyg

Den som utfärdar intyg om någons hälsotillstånd eller vård ska utforma intyget med noggrannhet och omsorg (6 kap 10 § PSL). I Socialstyrelsens föreskrifter om utfärdande av intyg inom hälso- och sjukvården m m finns närmare instruktioner om vad intygsskrivare bör tänka på (SOSFS 2005:29).

Anmäla avvikelse

Hälso- och sjukvårdspersonalen är skyldig att rapportera risker för vårdskador och händelser som har medfört eller hade kunnat medföra en vårdskada till vårdgivaren (6 kap 4 § PSL). Vårdgivaren ska i sin tur, efter utredning, anmäla sådana händelser som har medfört eller hade kunnat medföra en allvarlig vårdskada till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) (3 kap 5 § PSL). Denna regel brukar kallas Lex Maria. Kompletterande bestämmelser om vårdgivarens utredning av händelser i verksamheten som har medfört eller hade kunnat medföra en vårdskada finns i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2017:40) om vårdgivares systematiska patientsäkerhetsarbete.

I Inspektionen för vård och omsorgs föreskrifter (HSLF-FS 2017:41) om anmälan av händelser som har medfört eller hade kunnat medföra en allvarlig vårdskada (lex Maria) finns närmare bestämmelser om hur anmälan ska göras.

Patientjournal

Föra patientjournal

I juli 2008 trädde Patientdatalagen (PDL) i kraft - den innebär bland annat att:

  • Det finns möjlighet till sammanhållen journalföring.
  • Patienten har rätt att få en notering införd i journalen om patienten anser att en uppgift i journalen är oriktig eller missvisande.
  • Patienten har rätt att spärra journaluppgifter - undantaget är att vårdnadshavare inte har rätt att spärra uppgifter om sina barn. Spärrar kan hävas i nödsituationer.
  • Vårdgivaren är skyldig att logga all åtkomst till journaler och att den ska kontrolleras genom regelbundna loggkontroller.
  • Patienten har rätt att få ut information om åtkomsten till journalen genom att begära och få ut loggutdrag.

En patientjournal ska innehålla de uppgifter som behövs för en god och säker vård av patienten (3 kap 6 § PDL). Uppgifterna ska föras in i journalen så snart som möjligt (3 kap 9 § PDL). I journalen ska bland annat antecknas vilken information som har lämnats till patienten och vilka ställningstaganden som har gjorts om val av behandlingsalternativ och om möjligheten till en ny medicinsk bedömning (3 kap 6 § PDL).

Kopior på patientjournaler

Patienten kan begära att få en kopia på sin journal. En sådan begäran ska prövas och handläggas skyndsamt inom den allmänna hälso- och sjukvården (2 kap 13 § tryckfrihetsförordningen). Begäran prövas i första hand av den som ansvarar för journalen (vanligen behandlande läkare).

Inom den allmänna hälso- och sjukvården ska frågan i tveksamma fall hänskjutas till den berörda myndigheten, det vill säga nämnd, sjukvårdsstyrelse, sjukhusstyrelse eller den som fått delegation att fatta ett sådant beslut (6 kap 3 § offentlighets- och sekretesslagen (OSL)).

Om läkaren inom den allmänna hälso- och sjukvården bedömer att journalen inte kan lämnas ut ska han eller hon, om patienten begär det, hänskjuta frågan till myndigheten som exempelvis kan vara landstingsstyrelsen. Patienten ska få information om sin rätt att få saken prövad av myndigheten liksom om att det krävs ett skriftligt beslut av myndigheten för att ett avgörande ska kunna överklagas till kammarrätten (6 kap 3 § OSL).

Patienten har också rätt att få kopior på sin journal hos en privat vårdgivare. Patienten ska då vända sig till den vårdgivare som denne har varit hos. Om patienten nekas sin begäran om att få ut journalkopior ska den som är ansvarig för journalhandlingen med eget yttrande genast överlämna frågan till IVO för att få saken prövad (8 kap 2 § PDL).

Förstörelse av patientjournaler

Om patienten vill ha hela eller delar av sin journal förstörd kan hon eller han ansöka om det hos IVO (8 kap 4 § PDL). IVO prövar då ansökan och beslutar efter att ha inhämtat yttrande från den verksamhet det berör om journalen ska förstöras eller inte.

På IVO:s webbplats finns utförlig information om hur man som patient ska gå tillväga för att få sin journal förstörd.

Till toppen av sidan