Informationsguide för författare och faktagranskare

Vårdhandboken erbjuder kvalitetssäkrade och generella riktlinjer som kan användas nationellt inom vård och omsorg oavsett huvudman. Vårdhandboken utvecklas kontinuerligt både innehållsmässigt och funktionellt. Målsättningen är ett innehåll som är tydligt och användarvänligt. 

I avsnittet Om Vårdhandboken kan du läsa mer.

Vårdhandboken vänder sig i första hand till personal inom vård och omsorg. Den innehåller kliniska riktlinjer inklusive metoder och verktyg för hur vården bäst kan utföras efter bästa möjliga kunskapsläge (best practice, evidens, vetenskap och beprövad erfarenhet).

Vårdhandboken kan användas exempelvis på sjukhus, i primär- och hemsjukvård, inom kommunal omsorg och tandvård. Vårdhandboken kan även användas för självstudier, uppdatering eller repetition av kunskaper inom olika områden. Även patienter som utför sin vård själva eller närstående som vårdar en anhörig, kan ha användning för Vårdhandbokens innehåll.

Informationen är i första hand anpassad för vårdarbete med vuxna men vissa delar kan även användas i vården av barn. De avsnitt som kan användas vid vård av barn är markerade.

Genom att samla nationella riktlinjer, metoder och verktyg på ett ställe, minskar behovet av lokala anvisningar och PM.

Manusförfattare och faktagranskare

• Manusförfattare bidrar med revidering eller nyproduktion och ansvarar för att innehållet är baserat på beprövad erfarenhet och/eller evidens från aktuell forskning. Ansvaret omfattar även att under avtalstiden säkerställa att faktainnehållet uppdateras i enlighet med relevanta lagar och paragrafer.
• Faktagranskare läser och granskar kritiskt innehållet i aktuellt ämne och bedömer att referenser är korrekta och aktuella. I ansvaret ingår även att säkerställa att innehållet är baserat på beprövad erfarenhet och/eller evidens från aktuell forskning, samt i överensstämmelse med aktuella regelverk.
• Manusförfattare och faktagranskare fokuserar på innehåll och fakta medan redaktionen ansvarar för den språkliga utformningen.

Avtalstid och revideringsintervall

Manusförfattare och faktagranskare har ett grundavtal med Inera. Uppdraget som manusförfattare och faktagranskare  gäller under löpande avtalstid. Innehåll revideras enligt produktionsplan och eventuella uppdateringar orsakade av till exempel ändringar av regelverk, görs vid behov innan nästa revidering. Revidering görs enligt överenskommen tidplan. 

Vårdhandbokens redaktion

Redaktionen planerar, prioriterar och samordnar produktion av befintligt och nytt innehåll tillsammans med Vårdhandbokens nationella råd. Experter och nationella relevanta arbetsgrupper konsulteras vid behov.

Ansvarig redaktör redigerar levererat manus i enlighet med Ineras webbriktlinjer och Ineras språkliga riktlinjer för Vårdgivartjänster.  Den redaktionella bearbetningen kan till exempel innebära att språk och rubriker ändras och att texten struktureras om för ökad användarvänlighet och digital tillgänglighet.

Redaktionen har riktlinjer för hur länkning ska gå till och vilka webbplatser som går bra att länka till.

Vårdhandbokens nationella råd

Det nationella rådet representerar olika verksamheter inom vård och omsorg samt olika geografiska områden. Rådet prioriterar föreslagna texter och ämnen för nyproduktion, återkopplar synpunkter och granskar allt nyproducerat innehåll utifrån sin specifika kompetens före publicering. Rådet deltar även i rekrytering och bedömning av manusförfattare och faktagranskare.

Mer information finns i avsnittet Om Vårdhandboken.

Innehållet i Vårdhandboken ska baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet, med lagar och författningar som grund. Innehållet ska vara vetenskapligt belagt när så är möjligt och styrkas genom bästa möjliga evidens.

För produktspecifika uppgifter såsom hållbarhetstid, anvisning om hantering och rengöring gäller tillverkarens bruksanvisning och/eller lokala anvisningar.

Innehållsproduktion enligt definierad kvalitetsprocess

Produktion och revidering följer en utarbetad kvalitetsprocess. Synpunkter inhämtas kontinuerligt från Vårdhandbokens användare och från det nationella rådets olika nätverk.

1. Manusförfattaren går igenom innehållet, tar ställning till inkomna synpunkter och förslag och justerar innehållet. Manusförfattaren justerar också utifrån nytt vetenskapligt evidensläge, uppdaterade vårdprogram, lagar och föreskrifter.
2. Innehållet bearbetas redaktionellt.
3. Innehållet faktagranskas av sakkunnig.
4. Manusförfattaren tar ställning till eventuella synpunkter från faktagranskare.
5. Manusförfattaren och faktagranskaren godkänner det slutliga innehållet innan publicering.

Redaktionen

Vårdhandbokens redaktion samordnar innehållsproduktionen utifrån kvalitetsprocess, bearbetar textmaterial och säkerställer användarvänlighet, tillgänglighet, design och funktionalitet i Vårdhandboken.

Du kan läsa mer om Vårdhandbokens revideringsprocess med kvalitetssäkring på sidan Så här arbetar vi. 

Illustratör och fotograf

Illustratör eller fotograf som Vårdhandboken anlitar, tar fram och levererar beställt bildmaterial inom överenskommen tid och i angivna filformat. Separata riktlinjer finns för exempelvis grafisk profil, digital tillgänglighet, fotomedgivande och att basala hygienrutiner efterföljs i bildmaterial. Kontakta redaktionen för mer information.

Innehållsansvar

Längst ned på varje webbsida, i sidfoten, presenteras manusförfattare, faktagranskare och eventuell illustratör/fotograf. Meddela redaktionen din officiella titel, var du arbetar och om du har någon specialitet eller specialinriktning inom vård eller omsorg.

Nyproduktion

Vid nyproduktion av ämnen sker prioritering i samråd med Vårdhandbokens nationella råd. När beslut är taget tillfrågas och rekryteras lämplig manusförfattare som kan påbörja innehållsarbetet. Därefter sker en redaktionell bearbetning av materialet. En kontinuerlig diskussion sker med manusförfattaren och sedan faktagranskaren vad gäller textens innehåll och struktur. Även illustrationer, bilder, bildspel och eventuellt film diskuteras.

Manusförfattare och faktagranskare kan föreslås av exempelvis kliniska experter, nationella arbetsgrupper och professionsförbund och bedöms av Vårdhandbokens nationella råd. Manusförfattare och faktagranskare bör ha expertkunskap inom området samt vara akademiskt meriterade.

Manusförfattare och faktagranskare behöver beakta Ineras information om jäv, intressekonflikter och bindningar.

Texterna bör ha ett etiskt och inkluderande perspektiv som tar hänsyn till kultur, etnicitet, religion och genus.

Att använda benämningen person i stället för ordet patient kan vara ett sätt att betona detta ställningstagande. I Vårdhandboken används ofta ordet patient för att det ska vara tydligt för läsaren vem som avses. Däremot ska perspektivet att patienten ses som en individ med unika behov och erfarenheter alltid finnas med. Undvik uttryck där patienten reduceras till en sjuk kropp, ett tillstånd eller ett fall. Skriv till exempel ”en patient som har diabetes” i stället för ”diabetiker”. 

Patientens delaktighet och egenvårdande förmåga ska alltid stärkas. Undvik exempelvis ordet ”drabbad” då det är ett ord som kan föra tankarna till hjälplöshet. ”Informera patienten” ger känsla av envägskommunikation. Snarare ska dialog och lyhördhet inför vad patienten själv önskar och behöver veta speglas i Vårdhandbokens innehåll. 

Vårdhandboken strävar efter att innehållet ska spegla utvecklingen inom omvårdnad och den förändrade synen på patienten, från en passiv mottagare av en medicinsk åtgärd till en unik person vars resurser tas tillvara.  
 
Personcentrerad vård bygger på samverkan mellan vårdare och patient. Patienten deltar aktivt i den grad hen förmår i planering och genomförande av den egna vården. Patientens medbestämmande, förmåga och möjlighet till ansvarstagande för egenvård och behandling bör framgå i Vårdhandbokens texter.  
 
Personer med någon form av ohälsa, risk för ohälsa eller funktionsnedsättning, bör inte främst betraktas utifrån ohälsotillståndet eller funktionsnedsättningen. I stället bör fokus vara personen som är i behov av vård. 

I Vårdhandboken kan man läsa mer om personcentrerad vård i texterna om Bemötande i vård och omsorg, värdegrund. 

Metodbeskrivningarna och riktlinjerna ska kunna användas av personal inom vård och omsorg, och vi arbetar därför löpande och medvetet med att ha en hållning som inkluderar alla perspektiv. Särskilt finns ett behov av att även inkludera kommunalt perspektiv och vård i hemmet.

Innehållet är främst utformat för vårdarbete med vuxna patienter. 

Vårdhandbokens texter ska ha ett så rakt och enkelt språkbruk som möjligt. Undvik ålderdomliga ord som ”påvisa”, ”föreligga”, ”erhålla” och ”torde”. Redaktionen korrigerar så att Vårdhandboken får ett så enhetligt språk som möjligt och ändrar exempelvis ”skall” till ”ska” och ”han/hon” till ”hen”.

Verb bör vara aktiva med direkt tilltal till den som utför behandlingen eller momentet. Vad personen ska göra bör komma först och därefter själva objektet.

Exempel:

• Skriv: Ta fram sterila kompresser.
• Skriv inte: Sterila kompresser tas fram.

Förkortningar skrivs alltid ut (t. ex. = till exempel, ca = cirka, bl.a.= bland annat).

Läs mer i Skrivregler och språkliga riktlinjer (pdf) för Vårdgivartjänster på Inera.

Medicinska termer som används dagligen inom vård och omsorg kan användas i texten. Facktermer, latinska benämningar eller ovanliga ord som behöver förklaras kan skrivas ut med en förklaring inom parentes.

Vårdhandboken använder termer och begrepp med svensk stavning som exempelvis trakeostomi, subkutan, farynx, esofagus.

För sökbarheten och tydligheten kan ibland synonyma ord benämnas i början av texten. Det ska då framgå att synonymer finns, men att ett specifikt begrepp används fortsättningsvis i texten. Ett exempel är agraffer/staples/metallclips.

Vårdhandbokens texter innehåller vanligtvis inte produktnamn, registrerade varumärken etcetera. För läkemedel anges det generiska namnet (aktiva substansen) vilket skrivs med liten begynnelsebokstav. Skriv till exempel paracetamol i stället för Alvedon.

Alla siffror från noll till och med tolv skrivs ut som ord. Talen 13 och uppåt skrivs med siffror. Undantag är då talet anger

• en sort eller måttenhet , exempelvis 8 millimeter
• decimaltal, exempelvis 5,5 %
• vid tidsangivelse, exempelvis 3 timmar.

I vissa av Vårdhandbokens texter måste hänvisningar ibland göras till lokala anvisningar. Lokala anvisningar kan i olika verksamheter också benämnas som lokala rutiner, tillägg eller PM. 

Aktuell symbol för detta placeras i texterna på relevanta ställen. Det som hänvisningen avser beskrivs direkt under symbolen. Exempel:

Anvisningar gällande förberedelser inför provtagning så som fasta, intag av läkemedel, och provtagningsrör kan variera mellan olika laboratorier. Se lokala anvisningar.

Information om de hänvisningar till lokala anvisningar som förekommer i texten är samlad på en egen sida. Denna finns i högermenyn inne i ämnena.

Ibland behöver hänvisning till tillverkares rekommendationer eller bruksanvisningar göras. Hänvisning till tillverkare markeras i löpande text och har en egen symbol:

Tre regioner har deltagit i ett pilotprojekt där respektive region hade möjlighet att länka till sina egna regionala/lokala riktlinjer i relevant text. Pilotprojektet avslutades 2019.

Länkarna finns kvar i Vårdhandboken tills vidare enligt överenskommelse med berörda regioner. Regionerna ansvarar för tilläggets innehåll och redaktionen lägger in en extern länk till aktuell webbplats. Läsaren ser tillägget genom att välja aktuell region överst på sidan i Vårdhandboken. Då pilotprojektet är avslutat är det i nuläget inte möjligt för andra regioner att lägga in länkar till sina regionala tillägg i Vårdhandboken.

Vårdhandboken kan också innehålla relaterad information eller fördjupningsmaterial som inte är referenser. Det kan exempelvis vara patientinformation på 1177.se, kunskapsstöd på 1177 för vårdpersonal, filmer, applikationer eller länkar av olika slag. Informationen placeras på en egen sida i anslutning till aktuellt ämne. På sidan finns möjlighet att gruppera den relaterade informationen under olika rubriker, exempelvis patientföreningar.

I samband med publiceringsgodkännande intygar manusförfattare och faktagranskare att innehållet i aktuellt ämne baseras på bästa möjliga kunskapsläge.

Vårdhandboken använder sig av enhetliga formuleringar för bedömning av evidensläge i avsnittet referenser och regelverk. Detta innebär att innehållet ska vara grundat på beprövad erfarenhet, lagar, regelverk, nationella riktlinjer och med stöd från relevanta vetenskapliga studier.

Evidensgradering

Vårdhandboken arbetar med att utveckla innehållet så att det även innefattar evidensgradering. Utöver ovanstående kan innehållet då även bedömas ha ett

• starkt vetenskapligt underlag
• måttligt starkt vetenskapligt underlag
• begränsat vetenskapligt underlag.

Stöd för bedömning av evidensläge

Manusförfattare och faktagranskare kan ta stöd från SBU:s granskningsmallar för att bedöma evidensläget för enskilda artiklar eller systematiska sammanställningar. 

Nedanstående beskrivningar vad gäller evidensgradering är inspirerade av SBU:s metodbok och kan användas som riktmärke vid bedömning av artiklars kvalitet.

• Starkt vetenskapligt underlag: Beskriven metod vilar på minst fem studier med bedömd hög kvalitet eller en systematisk översikt med bedömd hög kvalitet.
• Måttligt starkt vetenskapligt underlag: Beskriven metod vilar på studier av hög eller måttlig kvalitet, men med förekomst av enstaka försvagande faktorer. Minst tre studier med bedömd hög kvalitet och minst två studier med bedömd måttlig kvalitet.
• Begränsat vetenskapligt underlag: Beskriven metod vilar på studier av hög eller måttlig kvalitet, men med försvagande faktorer. Minst två studier med bedömd hög kvalitet eller minst tre studier med bedömd måttlig kvalitet.

Formuleringar vid publicering i Vårdhandboken

I Vårdhandbokens texter publiceras följande alternativa formuleringar på respektive ämnes referenssida. Den första formuleringen används om evidensgradering inte är gjord.

• Innehållet är grundat på beprövad erfarenhet, lagar, regelverk, nationella riktlinjer och med stöd från relevanta vetenskapliga studier.
• Innehållet är grundat på beprövad erfarenhet, lagar, regelverk, nationella riktlinjer och med stöd från relevanta vetenskapliga studier. Metodbeskrivningen är bedömd att ha ett begränsat vetenskapligt underlag.
• Innehållet är grundat på beprövad erfarenhet, lagar, regelverk, nationella riktlinjer och med stöd från relevanta vetenskapliga studier. Metodbeskrivningen är bedömd att ha ett måttligt starkt vetenskapligt underlag.
• Innehållet är grundat på beprövad erfarenhet, lagar, regelverk, nationella riktlinjer och med stöd från relevanta vetenskapliga studier. Metodbeskrivningen är bedömd att ha ett starkt vetenskapligt underlag.

Det är viktigt att dokumentera de källor som använts, så att innehållets vetenskapliga grund styrks. Manusförfattaren ansvarar för att referenserna är korrekta. Lämpliga referenser och referenstips:

• Guidelines och systematiska översiktsartiklar inom området, rekommendationer, evidensbaserad praxis, textböcker.
• Artikelreferenser från tidskrifter. Randomiserade kontrollerade studier (RCT) värderas generellt högst när det gäller behandlingseffekter. Därefter kommer observationsstudier och fallstudier med kontrollgrupp. Läs mer under rubriken Bedöma evidensläge.
• Referenserna anges enligt Vancouversystemet med numrering i löptext och en referenslista under Referenser och regelverk.
• Hänvisning till tidskrifter görs enligt Index Medicus. I National Library of Medicine (NLM) hittar man rätt förkortning - NLM Title Abbreviation. 
• Ibland saknas vetenskaplig evidens. Det kan i vissa sammanhang vara motiverat att beskriva/förklara det i anslutning till aktuellt innehåll.

Man kan läsa mer om studietyper och kvalitetsgranskning av behandlingsstudier i SBU:s metodbok. SBU påpekar särskilt att man ska kontrollera att systematiska översikter har en tillförlitlig referenslista och är kvalitetsgranskad (av två granskare).

Om du behöver hjälp med litteratursökning kan du ta kontakt med bibliotekarie på exempelvis sjukhusbibliotek. Arbetar du inom en region har du även tillgång till bibliotekssamarbetet Eira.

Regelverk

Aktuella lagar och paragrafer anges och direktlänkas i en lista för regelverk under Referenser och regelverk. Grundlagens namn inklusive ursprungligt lagnummer anges.

Exempel: Patientdatalag (SFS 2008:355). Stockholm: Socialdepartementet.  

I löpande text anges namn på lagar och andra författningar med liten begynnelsebokstav: patientlagen, hälso- och sjukvårdslagen, lex Maria. Förkortningar används inte.

Första gången lagen omnämns i löpande text på en sida, anges även lagens lagnummer inom parentes, exempelvis patientlagen (SFS 2014:821). Om mer specifik hänvisning behövs till en särskild ändringsförfattning, kapitel eller paragraf måste detta anges.

I anslutning till majoriteten av Vårdhandbokens ämnen har självtest utformats. Testet är ett komplement till ämnets texter och övrigt innehåll. Frågorna och svaren revideras av manusförfattare och granskas av faktagranskare i samband med att ämnen revideras. 

Se exempel på självtest från avsnittet om Blodprov, venös provtagning.

Bilder används för att tillföra information till texten, eller som rena budskapsbärare. De kan gärna svara på frågor som:

• Hur hänger det ihop?
• Hur gör man?
• Hur ser det ut?

Det är viktigt att reflektera kring vad som är viktigast i bilden så att onödiga detaljer inte tar uppmärksamheten från budskapet. Bilder används bara när de ger ett mervärde och förtydligar textens innehåll.

Bilder kan upprepas om det blir tydligare för användaren. För att undvika att läsaren behöver skrolla för mycket fram och tillbaka i texten under läsningen, kan upprepning i bland vara mer effektivt.

Bilder kan vara såväl illustrationer som fotografier. De kan vara enstaka eller ingå i ett bildspel. Se exempel på bildspel med foton i ämnet Blodprov - kapillär provtagning och bildspel med illustrationer i ämnet Sårbehandling.

Illustrationer

Illustrationer tas fram i samråd mellan manusförfattare, redaktion och illustratör. Manusförfattare inkommer med arbetsunderlag/förlaga som illustratör kan utgå från. Arbetsunderlagen kan exempelvis bestå av skisser, tabeller, diagram, illustrationer eller fotografier och måste tydligt visa det innehållsbärande och viktiga. Illustratören tar fram förslag som manusförfattare och faktagranskare får godkänna innan publicering.

Fotografier

Vårdhandboken har ingen egen bildbank. Vid önskemål om foton som en del av innehållet måste manusförfattare därför själv ordna bildmaterialet. Det finns särskilda regler och riktlinjer för foton som ska användas och publiceras i Vårdhandboken. Riktlinjerna berör såväl innehåll, kvalitet, format och särskilda avtal för foto. Kontakta redaktionen för mer information. 

Olika bildtyper

Olika typer av bilder illustreras med fördel på olika sätt för bästa möjliga tillgänglighet. 

• Orienteringsbild: Det kan vara bra med en orienteringsbild i början av ett ämne/text eller som en återkommande översikt i texten. Bilden ger läsaren möjligheten att se samma sammanhang som manusförfattaren och kan fungera som referens i den fortsatta läsningen. Det är också effektivt att i bild visa en översikt och bryta ut detaljbilder. 
• Situationsbilder: Bilder som skildrar undersöknings- och behandlingssituationer eller andra situationer där personer avbildas. 
• Fotografier: Fotografier kan användas när det finns behov av korrekt återgivning i detaljbilder av exempelvis hudförändringar, skador, bilder av medicinsk utrustning samt röntgenbilder.
• Anatomiska illustrationer: Anatomiska illustrationer kan underlätta förståelsen av texten och kan även användas vid exempelvis patientinformation. 

Nedan finns exempel på beskrivna bildtyper.

När samband eller processer ska beskrivas kan animationer underlätta läsningen. Det är då viktigt att fundera på vad som är det huvudsakliga budskapet så att onödiga detaljer inte tar uppmärksamheten. Exempel på filmer i Vårdhandboken:

Animation/film - Kateterisering av urinblåsa

Animation/film - Sugning av luftvägar via trakealkanyl

Filmer i Vårdhandboken kompletterar texter och måste vara sakliga, nationellt användbara samt utan reklam och kommersiella intressen. Filmer bör ofta delas upp i kortare moment (1–3 minuter). Planering inkluderar ett detaljerat innehållsmanus, ofta i samråd med experter. Det måste alltid säkerställas att basala hygienrutiner följs. 

Filmer ska syntolkas, ha undertexter och berättarröst för att uppfylla tillgänglighetskrav. Grafiska riktlinjer ska följas och modellavtal och medgivande för publicering krävs.

Foton eller illustrationer kan ibland vara ett bättre alternativ än film för att materialet enkelt ska kunna redigeras och uppdateras.

Kontakta redaktionen för mer information angående film.

Ibland kan text behöva förtydligas med figurer som till exempel tabeller och flödesscheman.

Det är viktigt att en tabell är korrekt utformad, exempelvis av tillgänglighetsskäl för användare med uppläsande hjälpmedel. Redaktionen följer därför särskilda riktlinjer för hur en tabell utformas.

Alla offentliga aktörers webbplatser ska vara tillgängliga för alla användare enligt lagen om tillgänglighet till digital offentlig service (SFS 2018:1937). 

Mer information om lagen finns hos Myndigheten för digital förvaltning (DIGG).

En webbsida ska vara tillgänglig för alla användare, oavsett funktionsnedsättning, genom att följa riktlinjer som WCAG (Web Content Accessibility Guidelines). Detta innebär tydlig navigering, alternativ för visuellt och auditivt innehåll, kompatibilitet med hjälpmedel, och att text är lättläst och strukturerad. 

WCAG:s riktlinjer fungerar som ett hjälpmedel för offentliga verksamheter att uppfylla lagen om tillgänglighet till digital offentlig service.