Det finns flera sätt att mäta temperaturen. En del metoder ger inte pålitliga resultat och rekommenderas därför inte. Vanligtvis brukar det räknas som feber om temperaturen är 38.0 o eller högre, det kan variera mellan olika personer. Det beror på vad personen brukar ha för kroppstemperatur när hen är frisk. En tumregel är att när temperaturen har ökat med minst en grad, personen inte mår bra och känner sig sjuk så räknas det som feber. Kärntemperaturen kan mätas i hörselgången, i rektum, oralt, i urinblåsan, i lungartären eller i matstrupen. Vid kritiska tillstånd kan en permanent termometer vara ett alternativ. I såna fall kan den till exempel vara placerad i lungartären eller matstrupen.

Observera att termometern, oavsett metod, ska vara inställd på att mäta den faktiska temperaturen eftersom skillnaden mellan olika mätställen varierar kraftigt mellan olika personer. Örontemperatur, oral temperatur eller axillär temperatur ska därmed inte justeras till ändtarmens eller lungartärens temperatur. Det är en fördel om samma mätmetod används inom ett sjukvårdsområde.

Temperaturmätning i hörselgången

Trumhinnan försörjs av samma blodflöde som omger temperaturcentrum i hjärnan. Örontermometern uppskattar temperaturen genom att uppfånga värme från trumhinnan och hörselgången.

Det är viktigt att hörselgången sluter tätt om proben under mätningen, annars visas ett för lågt värde. Detta, samt att probspetsen inte riktas mot trumhinnan, är en förklaring till att olika mätvärden ibland ses vid upprepad mätning i samma öra eller mellan vänster och höger öra. Mät därför i samma öra och, om olika mätvärden uppmäts, notera det högsta värdet. Mellan varje mätning måste ett nytt skydd placeras över probspetsens lins för att inte mätningen ska ge för låga värden.

Vaxproppar påverkar sannolikt inte mätvärdet, men inflammation i örat (otit) kan ge en liten temperaturstegring (cirka 0,1oC). Likaså kan för höga värden noteras om örat legat mot kudden precis före mätningen. Vänta då i cirka 10 minuter innan mätningen genomförs.

Rengöring av lins

Kontrollera mellan varje mätning att linsen är ren. Om linsen är nedsmutsad, samt mellan varje patient, rengör linsen enligt lokala anvisningar från Vårdhygien.

För in probspetsen varsamt rakt in i hörselgången tills det sluter tätt. Placera termometern så att proben riktas mot personens öga på motsatta sidan. På så sätt riktas proben mot trumhinnan.
Små barn har en kort och rak hörselgång. Räta ut öppningen till hörselgången. För in probspetsen. Se till att det sluter tätt.

Temperaturmätning i ändtarmen (rektalt)

Rektal mätning är traditionellt den metod vi använt i Sverige. Mätmetoden är därför väl känd och metoden visar samma mätvärde vid upprepad mätning. Metoden kan orsaka obehag för patienten. Temperaturen i rektum ändras långsammare än temperaturen i örat och lungartären samt visar generellt en högre temperatur än mätning på andra mätställen. Vid lågt blodflöde i buken, till exempel vid chock, kan rektaltemperaturen däremot vara lägre.

Termometern förs in 3-5 cm i rektum på en vuxen person och cirka 2-3 cm på ett barn.

Efter rektal kirurgi och på små barn kan rektal temperaturmätning innebära risk för skador på tarmslemhinnan.

Rengöring av termometer

Mellan varje mätning ska nytt engångsskydd placeras över termometern. Mellan varje patient ska termometern rengöras enligt lokala anvisningar från Vårdhygien.

Temperaturmätning i munnen (oralt)

Termometern placeras under tungan vid sidan av tungbasen. Om den placeras för långt fram i munnen blir mätvärdena upp till 1,0oC för låga. Personen får inte dricka, äta eller röka 15 minuter före mätningen. Det är viktigt att munnen är stängd under mätningen. Trådbunden oral mätning är snabb men har visat dålig repeterbarhet. På grund av stor mätosäkerhet rekommenderas inte oral mätning av kroppstemperaturen.

Oral mätning får inte utföras på små barn, medvetslösa eller oroliga personer eller om en person har kramper eller sår i munhåla eller svalg.

Rengöring av termometer

Mellan varje mätning ska nytt engångsskydd placeras över termometern. Mellan varje patient ska termometern rengöras enligt lokala anvisningar från Vårdhygien.

Temperaturmätning i armhålan (axillen)

Axillär temperatur är inte lämplig för att bedöma kärntemperatur på större barn eller vuxna, eftersom den mäter hudens temperatur (perifer temperatur). Mätningen påverkas av termometerns placering, armhålans fukt, mängden underhudsfett och omgivningens temperatur. Axillär mätning kan dock användas på spädbarn under tre månaders ålder.

Rengöring av termometer

Mellan varje mätning ska nytt engångsskydd placeras över termometern. Mellan varje patient ska termometern rengöras enligt lokala anvisningar från Vårdhygien.

Temperaturmätning i urinblåsan

Mätvärdet som man får vid mätning via urinblåsan kan jämställas med det rektala mätvärdet. Metoden kan användas när patienten har en speciell kvarliggande kateter i urinblåsan. En sensor på kateterns ytterända registrerar då temperaturen kontinuerligt.

Temperaturen i ändtarmen och urinblåsan ändras långsammare än temperaturen i örat eller i lungartären, framför allt vid snabba temperaturväxlingar i huden (vid avkylning), feber eller vid tillstånd som påverkar blodflödet i buken.

Temperaturmätning i lungartären (a. pulmonalis) eller matstrupen (esophagus)

Temperaturmätning i lungartären eller matstrupen görs kontinuerligt genom att  temperaturen mäts via en sensor på respektive kateter. Metoden är lämplig för mätning på svårt sjuka patienter på intensivvårdsavdelningar.

Avläsning av temperaturvärdet bör inte göras i anslutning till att sondmat ges eftersom temperaturen på vätskan kan påverka värdet.

Temperaturmätning i pannan

Scanning av temperatur i pannan är inte en lämplig metod för att bedöma kärntemperatur.  Fler studier för att klargöra hur tillförlitlig den är behövs, men sannolikt påverkas mätningen av termometerns placering, fuktighet i huden, mängden underhudsfett, fysisk aktivitet och omgivningens temperatur. Dessutom har dessa termometrar ett inbyggt tillägg, vilket inte stöds av forskning och gör mätningen osäker. Läs mer under Översikt.

Läs mer i Vårdhandboken

Basala hygienrutiner och klädregler

Samlingssida för alla sidor inom basala hygienrutiner och klädregler.

Patientens rättsliga ställning

Läs om vårdgivarens skyldigheter och patientens valmöjligheter. Det finns också information om vart patienten kan vända sig om hen inte är nöjd.

Avvikelse- och riskhantering

Här kan du läsa mer om vårdgivarens ansvar för att utveckla och säkerställa kvaliteten i verksamheten. Det finns också information om att bland annat rapportera risker och anmäla avvikelser.

Dokumentation

För att säkerställa att patienten får en god och säker vård finns en lagstadgad skyldighet att föra patientjournal över de bedömningar och beslut som har gjorts avseende patientens vård och behandling.

Till toppen av sidan