Infektioner i magtarmkanalen - Översikt

INFEKTIONER I MAGTARMKANALEN

Diarré och/eller kräkningar är vanliga symtom på infektion i magtarmkanalen, så kallad gastroenterit. Gastroenterit orsakas vanligen av virus eller bakterier och mer sällan av protozoer. Vid diarré och/eller kräkningar behöver man göra en bedömning om trolig orsak till symtomen och bedöma allvarlighetsgrad samt ta ställning till smittförebyggande åtgärder.

När en patient insjuknar med diarré och/eller kräkningar måste även andra orsaker än infektion i magtarmkanalen övervägas. Många allvarliga sjukdomar och tillstånd kan ha kräkningar och/eller diarré som delsymptom i det akuta skedet, däribland sepsis. Diarré, illamående och kräkning kan också orsakas av patientens grundsjukdom, strålbehandling eller av läkemedel. En patient med diarré, oavsett om den är orsakad av en infektion eller inte, sprider lättare sin tarmflora till omgivningen vilket ställer höga krav på ett gott vårdhygieniskt omhändertagande.

Bakteriella infektioner i magtarmkanalen ger de svåraste symtomen för den enskilda individen. Clostridium difficile-orsakad diarré är idag den vanligaste bakteriella diarrésjukdomaren i europeisk sjukvård [1]. Sjukdom orsakad av Salmonella och Shigella förekommer framför allt efter utlandsresor.

Virusorsakade diarrésjukdomar har en hög smittsamhet och de har därmed störst benägenhet att orsaka utbrott inom en vårdenhet [2]. Avföring hos en infekterad person kan innehålla mycket stora mängder smittämnen. Vid infektion med norovirus kan även kräkningar innehålla stora mängder smittämne.

Smittspridning och hygien

Anamnesen är av största vikt när en patient insjuknar med diarré och/eller kräkning så att man omgående kan vidta åtgärder för att förhindra spridning av framför allt virusorsakade infektioner i magtarmkanalen. Genom att fråga patienter som ska läggas in på sjukhus om de nyligen haft kontakt med andra personer med gastroenteritsymptom kan åtgärder vidtas för att undvika smittspridning.

Smittspridning sker via direkt eller indirekt kontakt, då smittämne som utsöndras med tarminnehållet når munnen. Vanligen sker överföringen mellan personer via händer samt via livsmedel (fekal-oral smittspridning). Vid kräkningar är droppsmitta också möjlig smittväg.

All personal, oavsett vårdform, måste ha kunskap om och arbeta efter basala hygienrutiner och verksamhetschefen ska följa upp och säkerställa att basala hygienrutiner tillämpas (SOSFS 2015:10). Vårdgivaren ansvarar för att lokalerna är anpassade till de hygienkrav som ställs (SFS 1982:763, AFS 2005:1) Ledningssystem ska finnas som genom processer och rutiner säkrar verksamhetens kvalitet (SOSFS 2011:9).

Vårdrelaterade infektioner från magtarmkanalen

De smittämnen som vanligen sprids i vårdmiljö är:

  • Norovirus (calici, vinterkräksjuka) men även rotavirus.
  • Clostridium difficile.

Spridning av Salmonella, Shigella och andra tarmpatogener förekommer men är ovanligare [3].

Kontakta alltid vårdhygienisk expertis vid misstanke om utbrott på enheten för att kartlägga orsak och smittkälla och få råd om smittförebyggande åtgärder. Ett utbrott definieras här som två eller flera fall av diarré och/eller kräkning, inom cirka en vecka, hos patienter och/eller personal där ett tydligt samband med smittspridning föreligger.

Dokumentation

I journalen ska alltid följande dokumenteras

  • tidpunkt för symtomdebut
  • eventuell utlandsvistelse de senaste månaderna
  • eventuell smitta i omgivningen
  • pågående eller nyligen avslutad antibiotikabehandling
  • övriga läkemedel
  • eventuella tidigare diarrébesvär
  • eventuell blodtillblandad diarré
  • frekvens av kräkningar och/eller diarré
  • kroppstemperatur
  • urinmängder.
Till toppen av sidan