Förutsättningar för donation
För att en donationsprocess ska kunna genomföras med möjlighet att tillvarata organ och vävnader för transplantation krävs att den avlidnes inställning till donation är utredd och konstaterad som positiv. Reglerna för samtycke är olika för avlidna och för levande givare. Här beskrivs enbart de regler som gäller avlidna givare.
Lagen om transplantation m.m. (SFS 1995:831) bygger på att varje människa har rätt att själv bestämma om man vill donera eller inte. Transplantationslagen utgår från att vi förväntas vara positiva till donation, så kallat "förmodat samtycke", om vi inte tagit ställning.
Utredning av den avlidnes inställning
Då en person kan komma att avlida på ett sådant sätt att organdonation är möjlig är det sjukvårdens skyldighet att utreda den möjlige donatorns inställning till donation. Efter att ett brytpunktsbeslut är fattat ska utredning av donationsvilja påbörjas skyndsamt. Dock måste hänsyn alltid tas till de närstående och situationen får bedömas från fall till fall. Detta medför att utredningen kan ta allt från några minuter till något dygn.
Utredningen görs genom samtal med närstående och sökning i Socialstyrelsens donationsregister. Sökning i detta register är reglerat av förordning SFS 2018:307 och får endast göras av behöriga personer inom sjukvården med särskilda tillstånd.
I donationsregistret kan den enskildes inställning för och emot donation anges, liksom eventuella undantag för organ och/eller vävnader som inte vill doneras. Mer information finns på Socialstyrelsens webbplats, länk finns på sidan Referenser och regelverk.
Den avlidnes vilja gäller
Utredning av donationsvilja utgår från lag 1995:831 om transplantation m.m. och finns även beskriven i Socialstyrelsens vägledning för hälso -och sjukvårdspersonal. När den möjlige donatorn själv har tagit ställning för eller emot donation gäller hans eller hennes inställning och närstående har ingen laglig rätt att ändra på personens beslut. Donationsviljan kan registreras i donationsregistret, förmedlas muntligt till närstående eller skriftligt/digitalt såsom medicinskt ID i mobiltelefon. Det är den sista uttryckta viljan som gäller.
Om den möjlige donatorns inställning till donation inte är känd tillfrågas de närstående om de kan tolka vad personen sannolikt skulle ha velat. Om närstående inte kan eller vill tolka viljan förblir viljan till donation okänd. De närstående ska då informeras om att organdonation ändå kan bli möjlig såvida det inte finns anledning att anta att ingreppet skulle strida mot den enskildes inställning.
Om det är ett barn under 18 år som avlider, är det vårdnadshavare som har ansvar att besluta om samtycke till donation eller inte. Har barnet uttryckt en viljeyttring i livet väljer de flesta vårdnadshavare att respektera denna. Barn som fyllt 15 år kan själva anmäla sig till donationsregistret. Mer information finns på Socialstyrelsens webbplats, länk finns på sidan Referenser och regelverk.
Donation är inte möjlig om en vuxen person vid sin död hade en intellektuell eller kognitiv funktionsnedsättning av sådan grad att personen uppenbart aldrig haft förmågan att förstå innebörden av och kunnat ta ställning till donation.