Tandvårdsstödet
Tandvårdslagen
Med tandvård avses åtgärder för att förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador i munhålan. Målet för tandvården är en god tandhälsa och en tandvård på lika villkor för hela befolkningen. Tandvården ska bedrivas så att den uppfyller kraven på en god tandvård.
Läs mer i tandvårdslagen
Statligt tandvårdsstöd
Alla vuxna över 19 år har rätt till statligt tandvårdsstöd. Det statliga tandvårdsstödet består av ett allmänt och ett särskilt tandvårdsbidrag samt ett högkostnadsskydd.
Särskilt tandvårdsbidrag är ett bidrag till den som har en viss sjukdom som innebär en ökad risk för försämrad tandhälsa.
Läs mer om statligt tandvårdsstöd
- Statligt tandvårdsstöd - Försäkringskassan
- Tandvård vid långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning (SOSFS 2012:17) - Socialstyrelsen
- Kortfattad Internetversion av föreskrifter om tandvård vid långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning (SOSFS 2012:17) - Socialstyrelsen
- Lag om statligt tandvårdsstöd (SFS 2008:145) - Sveriges Riksdag
- Så fungerar tandvårdsstödet - Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket
- Tandvård när du är över 19 år - statligt tandvårdsstöd - 1177
- Särskilt tandvårdsbidrag - 1177
Regionalt tandvårdsstöd
För personer med vissa sjukdomar, funktionsnedsättningar eller stort behov av vård och omsorg finns regionens tandvårdsstöd. Det innebär att man för bastandvård enbart betalar enligt sjukvårdens avgiftssystem. Regionerna administrerar även den tandvård som är nödvändig att utföra inför vissa medicinska behandlingar.
Regionen är huvudman för:
- Uppsökande verksamhet - munhälsobedömning.
- Nödvändig tandvård vid omfattande omsorgsbehov.
- Tandvård som led i en sjukdomsbehandling.
- Tandvård för personer med långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning.
Gemensamt för alla delar av tandvårdsstödet är att ställningstagande om berättigande till stöd görs av andra personalkategorier än tandvårdspersonal. Det kan till exempel vara biståndshandläggare, läkare eller sjuksköterskor.
Det är av stor vikt att vård- och omsorgspersonal har god kännedom om tandvårdsstödets uppbyggnad samt var man kan hitta detaljerad information om dess struktur.
Tandvård vid långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning (F-tandvård)
Vid vissa långvariga sjukdomar eller funktionsnedsättningar ökar behovet av tätare kontakt med tandvården. Det kan till exempel vara svårt för personen att sköta sin munhygien eller att genomgå tandbehandling. För varje diagnos som omfattas av F-tandvård görs bedömning av läkare om funktionsnedsättningen är så svår att det påverkar munhälsan.
Uppsökande verksamhet och nödvändig tandvård
Personer som har ett omfattande och bestående behov av vård- och omsorgsinsatser eller som har beslut om insatser enligt LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (SFS 1993:387), har rätt till intyg om Nödvändig tandvård.
Dessa vård - och omsorgsinsatser kan utföras av omsorgspersonal eller anhöriga. Bedömning av omsorgsbehovet görs av biståndsbedömare, LSS- handläggare, ansvarig sjuksköterska eller enhetschef inom äldre- och funktionshinderomsorg.
Nödvändig tandvård innebär att personen är berättigad till bastandvård till samma avgift som hälso-och sjukvårdsavgift och ingår i sjukvårdens högkostnadsskydd. I nödvändig tandvård ingår det dessutom en munhälsobedömning i det egna boendet, där personen eller omsorgspersonal får instruktioner om hur munvården ska skötas.
Mobil tandvård
Mobil tandvård, sett som vårdmodell, är ett komplement till den stationära tandvårdsmottagningen. Alla regioner har inte organiserad mobil tandvård, och där den finns varierar omfattningen och målgruppen. Tandvård på klinik är ur flera aspekter i första hand att föredra.