Dödsfall, åtgärder inom hälso- och sjukvård

Närstående, information och avsked

Meddela närstående

Om de närstående inte är närvarande vid dödsögonblicket ska de underrättas så snart som möjligt, oavsett om döden har inträffat på vårdenhet eller i särskilt eller ordinärt boende. Vid väntade dödsfall kan närstående underrättas per telefon. Det är av stor vikt att samtala med de närstående före ett förväntat dödsfall om när och hur de önskar bli informerade om  det förestående dödsfallet. Verksamhetschefen ansvarar för att det finns lokala anvisningar och rutiner för hur närstående meddelas om dödsfall, både väntade och oväntade, och hur man dokumenterar att så skett.

Här finns regionala tillägg

Lokala anvisningar bör innehålla råd om hur information lämnas till närstående, framförallt vid oväntade dödsfall. Om obduktion planeras ska närstående alltid kontaktas. Dokumentera att och hur informationen har lämnats till närstående.

Information

Information om dödsfallet kan ske i samband med dödsfallet och/eller avskedet. Fråga om de närstående har funderingar eller frågor och anpassa informationen efter behovet. Är det barn som är närstående behöver de få information om dödsfallet utifrån sin förståelse och mognadsgrad. Informera om det stöd som enheten kan ge. Se nedan avsnitt om stöd till närstående. Dokumentera vilken information som getts och till vilka närstående som varit med när informationen gavs.

Avskedet

De närstående kan ta farväl av den döde i hemmet, i vårdrummet eller på annan plats eller i samband med begravningsceremonin. Både när en patient vårdas under livets slutskede eller när en person ska tas om hand efter dödsfallet, kan det uppstå frågor utifrån religiösa och kulturella aspekter. Patienten/den boende kan själv ha gett sina önskemål om vad som upplevs vara viktigt i samband med sitt dödsfall och som i så fall ska dokumenteras. Om ingen sådan uppgift finns kan man fråga närstående om det finns något som är viktigt i omhändertagandet. Erbjud dem att medverka när den döde görs i ordning och om de har särskilda önskemål till exempel om den dödes klädsel.

För att få en inblick i vad som kan vara viktigt i livets slutskede eller efter ett dödsfall finns det litteratur och som beskriver olika religioners viktigaste normer, ritualer och sedvänjor under döendet och vid omhändertagandet av den döda kroppen. Var alltid uppmärksam på att det är den döendes/den dödes och de närståendes önskemål som ska vägleda hur omhändertagandet ska ske.

De närstående kan ta avsked på olika sätt och kan behöva olika tid för att känna att det blir ett värdigt avsked. Avskedet kan bestå i att de närstående vill se den döde och en del närstående vill vara med och tvätta och göra iordning den döde. De närstående som är hos den döde kan vilja vara där en kortare eller längre stund, behöva gå ut och in i rummet eller att tala med personalen som vårdat den döde. Någon kan vilja ha med sig en sak, en blomma, en teckning eller något personligt som ska följa med i kistan. För en del närstående räcker det med att få beskedet att dödsfallet har inträffat och de vill inte se den döde. I samband med avskedet kan det vara viktigt att närstående får information om dödsfallet och få möjlighet att fråga personalen om de önskar. Om den döde har vårdats i respirator är det viktigt att de närstående får tillfälle att ta farväl också efter det att respiratorn har stängts av. De kan också vilja vara närvarande då den stängs av.

När ett barn vill ta avsked av en avliden måste en förälder/vårdnadshavare vara med och innan detta informerat barnet om vad det kan förvänta sig.
Önskar förälder/vårdnadshavare stöd i hur man pratar med barn kan vårdpersonal vara behjälpliga.

Om det behövs kan den döde vara kvar i vårdrummet i något dygn före transporten till bårhuset vilket anges i lokala anvisningar. I hemmet kan den döde stanna flera dygn om det är praktiskt möjligt.

Här finns regionala tillägg

Stöd till närstående

När någon avlidit påbörjas en sorgeprocess för de efterlevande. Sorgeprocessen påverkas både av vilken relation de haft till den döde, vad dödsfallet innebär emotionellt och i det praktiska och sociala livet. Stöd till närstående i en sorgeprocess ges till största delen av det egna nätverket men de sörjande kan i vissa fall behöva stöd från professionell personal.

Alla enheter som vårdat en person i livets slutskede bör ha en rutin för stöd till närstående, oavsett om döden sker i hemmet eller på institution. Hur det stödet ser ut kan vara olika beroende på enhetens möjligheter. Frågor om sjukdomen och dödsfallet kan finnas kvar hos de närstående och information som reder ut oklarheter är en del i en sorgeprocess.

Det finns olika former av stöd till närstående som kan erbjudas från den enhet där den döde tidigare vårdats. Dokumentera vilket stöd som givits till de närstående. Här kommer exempel på stöd:

  • Efterlevandesamtal. Ett efterlevandesamtal som är ett samtal mellan vård- och omsorgspersonal och den dödes närstående en tid efter dödsfallet. Alla närstående behöver inte ett efterlevandesamtal. Men att erbjudas det uppfattas som ett stöd i sig. 6-8 veckor efter dödsfallet brukar vara en bra tidpunkt för ett efterlevandesamtal även om det kan finnas individuella skillnader så att samtalet kan behöva tidigareläggas eller skjutas framåt i tiden. Om det finns minderåriga barn som deltar i samtalet är det viktigt att man använder ett språk som barnet kan förstå utifrån sin ålder och mognadsgrad. Svenska palliativregistret har ett dokument med vägledning om efterlevandesamtal, länk till detta finns under Relaterad information.
  • Skicka kondoleanskort.
  • Lämna en broschyr om sorg.
  • Lämna en skrift med praktiska råd och telefonnummer om begravning mm.
  • Erbjuda kontakt nu eller senare med den personal som har vårdat den döde.
  • Efterlevandestöd. Efterlevandestöd är en aktiv hjälp i sorgeprocessen och har den närstående behov av det stödet kan enheten ha rutiner för att erbjuda efterlevandestöd. Efterlevandestöd är en aktiv hjälp i sorgeprocessen och ska ges av den som har specifik kompetens inom området. Till exempel kurator, psykolog, andlig företrädare eller hänvisning till en sorgegrupp.

Se eventuella lokala anvisningar angående valmöjligheter kring kistläggning på boendet/i hemmet, eller transport till bårhus.

Här finns regionala tillägg

Till toppen av sidan