Inhalationsbehandling

ANDNINGSVÅRD

Inhalationsbehandling innebär att läkemedel ges med inandningsluften. Läkemedlet verkar då lokalt i luftvägarna, vilket ger en snabb och bra effekt medan det blir få eventuella biverkningar av medlet. Läkaren ordinerar läkemedel och den dos som ska administreras. Sjuksköterskan administrerar läkemedlet, medan fysioterapeuten kontrollerar inhalationsteknik och resultat av behandlingen [6,11,12,17,26]. Vissa fysioterapeuter kan ha erhållit tillstånd från Socialstyrelsen att ge, handha och signera inhalationsläkemedel. För patienter som lever i hemmet eller inom kommunal omsorg klassas detta som egenvård. Om patienten inte kan ta sina inhalationer själv delegeras detta till involverad personal.

Det finns olika typer av utrustning för inhalation av läkemedel: pulverinhalatorer (DPI, dry powder inhalers) och inhalatorer som producerar aerosol (pMDI, pressured metered dose inhalers samt SMI, soft mist inhalers). Det är viktigt att den som ska använda utrustningen läser tillverkarens anvisningar noggrant innan behandlingen påbörjas. Om patienten ska ha något inhalationshjälpmedel med sig hem eller till något annat boende är det viktigt att kontrollera att patienten, närstående eller personal är insatta i hur hjälpmedlet används och rengörs. Patientutbildning med instruktion i inhalationsteknik och uppföljning är därför viktigt och bör kontrolleras vid återbesök hos sjuksköterska eller läkare. Handhavande och inhalationsteknik skiljer sig mellan olika inhalatortyper och inhalatorn i sig har därför stor betydelse för behandlingsresultatet och måste individanpassas. [6,11,12,17,26-28]

Indikationer

Exempel på indikationer:

  • Obstruktivitet
  • Sekretproblem
  • Infektion
  • Dyspné [6,11,12,17,26]

Läkemedel

De typer av läkemedel som ges är:

  • Luftrörsvidgande.
  • Slemlösande.
  • Inflammationshämmande.
  • Antibiotika [6,11,12].

Läkemedlen kan vara i form av spray, pulver eller vätska. Vissa läkemedel får inte blandas eller har andra egenskaper som påverkar patienten på annat sätt. Läs om läkemedlen i FASS.

Nebulisering

Nebulisering används för att ge inhalationsläkemedel. Det finns ett stort antal olika fabrikat och typer av utrustning för nebulisering. De två huvudsorterna av nebulisatorer är ultraljuds- respektive jetnebulisator. Det är viktigt att i vissa situationer välja utrustning utifrån vilket läkemedel som ska nebuliseras. Vissa läkemedel kräver viss typ av nebulisator [11,12,17,28]. I ultraljudsnebulistorn slås läkemedelspartiklarna sönder till lämplig storlek genom ultraljud innan de administreras till luftvägarna.

Jetnebulisatorn är den vanligaste sorten. Där förs en luftström via en slang till nebulisatorn. Luftströmmen slår sönder vätskan i behållaren till små partiklar. Luften som krävs för att driva jetnebulisatorn kan komma från vägguttag, tryckflaska eller kompressor. Det går att använda både luft och syrgas som drivgas.

Drivtrycket spelar stor roll för nebuliseringen och varje utrustning kräver individuellt drivtryck. Det är därför viktigt att följa leverantörens anvisningar. Kompressor som levererats med nebulisatorn har ett förinställt tryck som är idealt för utrustningen [11,12,17,26].

Inhalationen kan ges med intermittent eller kontinuerlig nebulisering [17,26]. Utrustningen måste regelbundet kontrolleras med avseende på läckage. Kontrollen görs vanligen av medicinteknisk avdelning [11,12].

Gör så här vid nebulisering:

Vid administration av läkemedel som genom sina toxikologiska egenskaper kan orsaka bestående skada ska förutom skyddsrock och handskar även ögonskydd och eventuellt andningsskydd användas [11,12].

Inhalation med nebulisering ges oftast via ett munstycke men kan också ges via ansiktsmask [17,26].

  1. Kontrollera att utrustningen är väl rengjord och rätt ihopmonterad.
  2. Informera patienten om hur behandlingen går till och hur läkemedlet verkar. Hör efter om patienten har några frågor eller funderingar. 
  3. Se till att patienten har en lämplig position, till exempel sitter bekvämt med stöd för armbågarna för att kunna slappna av.
  4. Sätt på nebulisatorn.
  5. Fyll läkemedelsbehållaren med den ordinerade mängden läkemedel.
  6. Gör en funktionskontroll enligt tillverkarens anvisning. Du ska se att det kommer aerosol samt att trycket på manometern är rätt inställt (om det ska ställas in).
  7. Be patienten att bita lätt om munstycket med tungan under det och sluta läpparna runt munstycket.
  8. Instruera patienten att andas med vanliga andetag in och ut genom munstycket eller i masken.
  9. Vid intermittent nebulisering ska reglaget tryckas in vid start av inandning och släppas vid avslutad inandning.Vid kontinuerlig inhalation hålls reglaget intryckt under hela inhalationen , om det finns ett reglage, annars sker det automatiskt.
  10. Detta upprepas till dess att läkemedelsbehållaren är tom eller i högst 30 minuter. Längre än så kan läkemedlets verkan inte garanteras.
  11. Dokumentera den utförda behandlingen [6,11,12,17,26].

Det syns om en oxidation uppstår genom att färgen på inhalationsvätskan ändras. Detta har ingen klinisk betydelse vid korta inhalationer. Vid längre inhalationer rekommenderas då luft som drivgas [11,17,26].

Rengöring och underhåll av nebuliseringsutrustning

Nebuliseringsutrustningen ska rengöras efter varje användning. Tag reda på hur nebuliseringsutrustningen på den egna enheten fungerar och läs tillverkarens bruksanvisning.

  • Rengöring utrustningen enligt tillverkarens anvisning.  
  • Skölj därefter utrustningen med sterilt vatten för att undvika spridning av legionella i samband med nebuliseringen. Lokala anvisningar kan förekomma. 
  • Utrustningen ska lufttorka och bli helt torr. [21]

Förbrukningsartiklar så som munstycket, masken, slangen och behållaren ska bytas ut var 3:e månad eller enligt tillverkarens anvisningar.

Rengör enligt tillverkarens anvisningar eller lokala anvisningar.

Inhalation med pulverinhalator

Det finns många olika fabrikat och typer av pulverinhalatorer. 

Exempel på pulverinhalator.
Exempel på pulverinhalator.

För samtliga pulverinhalatorer gäller följande:

  1. Informera patienten om hur behandlingen går till och hur läkemedlet verkar. Hör efter om patienten har några frågor eller funderingar.
  2. Se till att patienten sitter bekvämt.
  3. Mata fram en dos läkemedel och be patienten andas ut lugnt bredvid inhalatorn.
  4. Be patienten att sätta tänderna på inhalatorns munstycke och sluta läpparna tätt runt munstycket.
  5. Säg till patienten att andas in djupt genom munnen. Läkemedelstillverkarna skiljer sig åt i sina rekommendationer om huruvida patienten bör hålla andan 5-10 sekunder efter avslutad inandning eller inte.
  6. Dokumentera den utförda behandlingen [6,11,12].

Om läkaren ordinerat flera doser, upprepas proceduren i sin helhet enligt ordination.

Vid inhalation av kortisonpulver ska patienten efter avslutad behandling gurgla munhåla och svalg med vatten, som sedan spottas ut. Detta görs för att förhindra att en svampinfektion uppstår i munhålan [6,11,12].

Inhalation med sprayinhalator

Sprayinhalatorer bygger på en teknik som använder aeorosol. De delas in i pMDI (pressured metered dose inhalers) och SMI (soft mist inhalers). Inhalation från sprayinhalator kräver att aktiveringen av dosen koordineras med patientens inandning (inhalationen). För att minska behovet av koordination kan en så kallad spacer (andningsbehållare) användas mellan inhalator och patient. Det är också bra för patienter med ytlig andning eller för små barn.

En pMDI, till exempel autohaler, aktiverar aerosolmolnet vid starten av inhalationen och minskar därmed koordinationsprobemet.

Med SMI lämnar läkemedlet inhalatorn i en långsammare takt vilket minskar behovet av en spacer.[29]

Exempel på sprayinhalator.
Exempel på sprayinhalator.
Till toppen av sidan