Personalinfektioner inom hälso- och sjukvård

Vårdpersonal inom hälso- och sjukvården blir utsatt för smitta från patienter. Vårdpersonal kan också själv bära på smitta eller infektioner som kan överföras till den man vårdar eller till arbetskamrater.

Vårdpersonal som bär på smitta eller har en pågående infektion kan utgöra en stor smittspridningsrisk i det praktiska vårdarbetet. Det är därför viktigt att det finns rutiner för handläggning av vårdpersonal med smittbärarskap eller misstänkt/konstaterad infektion.

Calicivirussjukdomen kallas ofta i dagligt tal för vinterkräksjukan. I gruppen calicivirus ingår noro- och sapovirus, som båda orsakar magsjuka hos människa. De ger likartade symtom: hastigt påkommen kräkning och/eller diarré, ofta kombinerat med magont och feber.

Cytomegalovirus-infektion (CMV) är en vanlig infektion och oftast lindrig. De flesta infekteras under barnaåren. Hos vuxna är det vanligaste symtomet långvarig feber.

Akut påkommen diarré kan ha flera olika orsaker och behöver inte nödvändigtvis bero på något smittämne. Akut diarré kan orsakas av bakterier (till exempel salmonella, shigella, campylobakter, clostridium difficile, EHEC) eller virus (till exempel calici, adeno, rota).

Extended Spectrum Beta-Lactamas (ESBL) är inte ett smittämne utan en grupp av enzym som tarmbakterier kan bilda. ESBL bryter ner flera olika sorters viktiga antibiotika i antibiotikagruppen betalaktamer, vilket innebär att antibiotika tappar sin effekt.

Influensa orsakas av virus. Det finns två huvudtyper, A och B, som ger sjukdom hos människan. Symtomen är hastigt påkommen hög feber och muskelvärk.

Kikhosta orsakas av bakterien Bordetella pertussis. Sjukdomen börjar med okarakteristiska symtom från övre luftvägarna, lite hosta och lätt temperaturstegring, innan den karaktäristiska hostan bryter ut.

Bakterien Mycoplasma pneumoniae orsakar luftrörskatarr och ibland lunginflammation. Symtomen kan likna andra luftvägsinfektioner, det saknas helt typiska symtom men den drabbade har ofta påtaglig huvudvärk, feber, halsont och torrhosta.

Mässling är en virussjukdom, som är mycket smittsam. Den förekommer nuförtiden sällan i Sverige tack vare bra vaccinationstäckning. Däremot är den vanlig i länder med låg vaccinationstäckning.

Respiratory syncytialvirus (RS-virus) orsakar luftvägsinfektioner. Det är främst små barn som kan drabbas av allvarlig lunginflammation medan vuxna får lindrigare luftvägssymtom.

Röda hund är en virussjukdom. Den är för de flesta en lindrig utslagssjukdom. Smittas en gravid kvinna kan barnet dock få mycket allvarliga missbildningar. Den förekommer sällan i Sverige tack vare bra vaccinationstäckning.

Omkring 50% av den vuxna friska befolkningen är tidvis bärare av den gula stafylokocken (Staphylococcus aureus), vanligtvis i näsa. Oftast rör det sig om ett tillfälligt (så kallat intermittent) bärarskap, men cirka 20% är ständiga bärare i näsan.

Grupp A streptokocker (GAS) kan förekomma i svalget hos friska per­soner. De kan orsaka halsfluss, svinkoppor, scharlakansfeber och sårinfektioner.

Svinkoppor (impetigo) är en ytlig hudinfektion med blåsor som orsakas av stafylokocker och/eller streptokocker. Infektionen sitter oftast i ansiktet, ibland också på händer.

Enterokocker tillhör den normala bakteriefloran i tarmen. Vancomycinresistenta enterokocker (VRE) är resistenta mot antibiotikasorten vancomycin och är ofta samtidigt resistenta mot många andra antibiotika.

Blodburen smitta (hepatit B, hepatit C, hiv), se Vårdhandbokens texter om stick- och skärskador samt exponering med risk för blodburen smitta hos personal samt texterna om blodburen smitta.

Det är inte alltid möjligt att i Vårdhandbokens texter ge rekommendation för exakta rutiner. I dessa fall ska lokala anvisningar följas.

Referenser och regelverk för Vårdhandbokens texter om pesonalinfektioner inom hälso- och sjukvård.