Övervätskning

Symtom på övervätskning kan vara

  • viktökning
  • blodtrycksstegring
  • ödem
  • rethosta
  • andningspåverkan.

För att åtgärda övervätskning hos en PD-patient ordineras eventuellt ökad diuretikados eller PD-påsar med högre glukoshalt. Eventuellt ordineras ett extra påsbyte och begränsning av vätskeintag.

Undervätskning

Symtom på undervätskning kan vara

  • yrsel
  • lågt blodtryck
  • minskade urinmängder.

För att åtgärda undervätskning hos en patient med PD ordineras PD-påsar med lägre glukoshalt och extra vätskeintag.

Peritonit

Orsakas hos PD-patienter oftast av hudbakterier som har tillförts dialysvätskan genom kontamination. Den vanligaste orsaken är oförsiktighet i själva kopplingsmomentet mellan kateterkopplingen och dialyssystemet. Om patientens koppling har kontaminerats, tappa inte in vätska utan avsluta påsbytet. Sätt på en ny jodhatt och tag omgående kontakt med PD-enheten/njurmedicin för rådgivning. Kateterförlängningen kan behöva bytas och det kan bli nödvändigt med antibiotikaprofylax. Vid kontaminering av kopplingen på PD-påsen kasseras denna och en ny PD-påse ska användas.

Vid peritonit kan symtomen variera i såväl omfattning som grad.

Symtom

  • grumlig, dimmig dialysvätska
  • allmän sjukdomskänsla
  • buksmärtor
  • illamående och kräkning
  • diarré eller annat obehag från buken
  • eventuellt feber
  • försämrad ultrafiltration.

En PD-patient som misstänks ha peritonit ska snarast omhändertas på den njurmedicinska enheten. Detta eftersom det kräver en specifik diagnostik och behandling samtidigt som det är viktigt med ett tidigt omhändertagande.

Diagnostik och behandling

Diagnosen ställs med hjälp av klinisk undersökning och styrks av grumlig PD-vätska. Vid osäkerhet kan förekomst av leukocyter påvisas i PD-vätskan. Prov för odling tas från den urtappade PD-vätskan. Antibiotika administreras via PD-vätskan och behandlingen pågår cirka 10-14 dagar.

Peritonit med negativ odling

Om patienten har symptom på peritonit, men odlingen är negativ, utesluter detta inte en bakteriell infektion. Det kan också föreligga en steril peritonit, en inflammation orsakad av exempelvis föroreningar i dialysvätskan. Dessutom kan patienten utveckla en eosinofil peritonit, en slags allergisk reaktion på dialysvätskan. Detta inträffar oftast i början av behandlingen och symptomen avtar successivt utan specifik behandling. Definitionsmässigt kan diagnosen sättas om de eosinofila granulocyterna utgör minst 10 % av totala antalet leukocyter i urtappat dialysat.

Bråck

Dialysvätskans mängd kan framkalla ljumsk-, navel- eller pungbråck. Om ett bråck uppstår behöver det oftast åtgärdas kirurgiskt och patienten kan bli tvungen att behandlas med hemodialys tills bråcket är åtgärdat och såret har läkt.

Om någon komplikation uppstår ska läkare på den njurmedicinska enheten kontaktas.

Till toppen av sidan