Dialys, peritonealdialys - Översikt
Dialys innebär att man på konstgjord väg renar blodet från slaggprodukter, eliminerar överflödig vätska samt reglerar elektrolyter, framför allt kalium och natrium. Dialysbehandling påbörjas vanligen när njurfunktionen minskat till 5-10 % av den normala funktionen och uremiska symtom uppstår. Dialysbehandling ordineras av läkare.
Det finns olika former av dialys. I Vårdhandboken beskrivs hemodialys (HD) och peritonealdialys (PD).
Peritonealdialys, som också kallas bukdialys eller påsdialys, är den näst vanligaste behandlingsformen som används vid avancerad njursvikt. Tre fjärdedelar av de personer som sköter sin dialys själv har valt PD.
Vid PD renas blodet via diffusion inuti kroppen genom att dialysvätska leds in i bukhålan och där kommer i kontakt med bukhinnan (semipermeabla membranet). Slaggprodukter och överskottsvätska transporteras via blodkärlen i bukhinnan till dialysvätskan. Dialysvätskan består av en steril och kaliumfri saltlösning. Den innehåller en buffert för att upprätthålla en relativt konstant surhetsgrad i kroppen.
Dialysvätskan innehåller också ett ämne som leder till osmos, där vatten dras från blodet till vätskan i bukhålan. För det mesta används glukos för att skapa osmotisk kraft. Med hjälp av olika glukosstyrkor i dialysvätskan kan vätskebalansen styras hos en patient med PD.
Behandlingen utförs i hemmet
Behandlingen utförs i hemmet, oftast av patienten själv. Utbildningen ska vara individuellt anpassad så att patienten klarar av behandlingen och känner sig trygg med sin egenvård. Behandling i hemmet kräver att det finns en väl utbyggd organisation dit patient, närstående och extern personal kan vända sig vid behov.
Om patienten inte själv har möjlighet att uföra sin PD-behandling har denne rätt att få hjälp och då benämns det som assisterad PD. Vid assisterad PD-behandling är det viktigt att även den som bistår med hjälp och utför påsbyten har fått utbildning och är väl förtrogen med behandlingen och har kunskap om vad som ska observeras.
Dialyskatetern
För att kunna leda dialysvätska in i och ut från bukhålan opereras en mjuk permanent silikonkateter in. Kateterspetsen placeras fritt i den nedre delen av bukhålan och kan vid behov sys fast i bukväggen för att optimera kateterflödet. Katetern tunneleras subkutant innan den leds ut genom huden, så kallad exit-site. På katetern fästs en kateterförlängning vars koppling passar till dialyssystemet. Denna kateterförlängning byts efter 6 månader eller vid kontamination. Kateterkopplingen skyddas av en skyddskork som oftast innehåller jod.
Behandling
Behandling med PD kan antingen utföras manuellt 4-5 gånger under dagtid eller automatiskt med hjälp av en maskin under nattetid. Oftast fylls buken med 2 liter dialysvätska. Dialysvätskan finns med olika glukosstyrkor och är ett läkemedel som ska ordineras av läkare.
Lokala anvisningar följs vid manuellt vätskebyte och PD-maskin.
Patienter på sjukhus
Det är den njurmedicinska enheten som har ansvaret för denna behandlingsform . Patienter med PD som behöver sjukhusvård ska helst vårdas på en njurmedicinsk enhet där kunskap om behandlingsformen finns.
För att minska antalet hudpartiklar i luften bör inte bäddning och vädring ha skett alldeles innan dialyssystemet kopplas till och från patientens kateterförlängning. Av samma anledning bör patienten om möjligt vårdas i enkelrum.
Manuell behandling
Manuell behandling utförs genom "vätskebyte" som patienten vanligtvis gör fyra gånger om dagen, så kallad kontinuerlig ambulatorisk peritonealdialys (CAPD).
Vätskebytet inleds med att ett slutet dialyssystem kopplas till patientens kateterförlängning. Bukhålan töms på befintlig dialysvätska, innehållande slaggprodukter och överskottsvätska som transporterats från bukhinnans blodkärl till dialysvätskan sedan föregående vätskebyte. När bukhålan tömts fylls den åter, vanligtvis med två liter ny dialysvätska och därefter kopplas dialyssystemet bort.
Ett "vätskebyte" tar cirka 30 minuter. Varje tömning bör leda till att mer vätska tappas ur än vad som fylldes på vid föregående vätskebyte, så kallad ultrafiltration (UF). På så sätt kan överskott av vatten avlägsnas från kroppen.
Automatisk behandling
Behandlingen kallas automatisk peritonealdialys (APD) och sker via en maskin som nattetid utför täta byten av dialysvätskan. Denna behandling omfattar ofta åtta till tio timmar varje natt. APD-behandlingen kan kompletteras med manuellt vätskebyte under dagen vid behov. Efter ett godkännande från patienten har PD-sjuksköterskor möjlighet att via en nätbaserad uppkoppling utvärdera, justera och optimera dialysbehandlingen på distans.