Lavemang

Transanal irrigation (TAI) - tarmfunktionsreglerande lavemang

Transanal irrigation (TAI)

TAI är en egenvårdsbehandling som innebär att man regelbundet tömmer ändtarmen och sista delen av tjocktarmen med ett vattenlavemang. Behandlingen kan användas både vid inkontinens och förstoppning och syftar till att normalisera tarmfunktionen med minskat läckage och underlättad tarmtömning. På så sätt kan tiden på toaletten minska, självständigheten öka och livskvaliteten förbättras. Behandlingen kan vara aktuell för till exempel patienter med ryggmärgsskador, neurologiska sjukdomar, ideopatisk förstoppning och tömningssvårigheter efter kirurgi och där konservativa behandlingsmetoder inte haft tillräcklig effekt. Efter till exempel kirurgi vid ändtarmscancer, där en del av ändtarmen opereras bort, är det mycket vanligt med tarmfunktionsproblem. Dessa problem kallas Low Anterior Resection Syndrom, LARS och leder till en sämre livskvalitet. För de patienter som inte blivit hjälpta av konservativ behandling kan TAI vara ett bra behandlingsalternativ för att förbättra tarmfunktionen och därmed livskvaliteten.

Innan TAI introduceras ska patienten ha konsulterat läkare för rektalpalpation, ställningstagande till koloskopi och uteslutande av riskfaktorer/malignitet. TAI ska ordineras av läkare och lärs ut i samband med förskrivning av material. Förskrivning av material får göras av uroterapeut, stomiterapeut eller sjuksköterska med lämplig förskrivningsrätt samt specialistkompetent läkare vid enhet för gastroenterologi och kolorektalkirurgi.

Kontraindikationer till TAI

Absoluta kontraindikationer är anal och rektal stenos, aktiv inflammatorisk tarmsjukdom, akut divertikulit, kolorektal cancer, tre månader efter rektal kirurgi, fyra veckor efter koloskopi, ischemisk kolit.

Relativa kontraindikationer är svår divertikulit, långtidsbruk av steroider, strålning mot bäckenet, graviditet, svår autonom dysreflexi.

Tillvägagångssätt

TAI lärs ut och förskrivs av sjukvårdspersonal med specialistkompetens, se ovan. Regionerna har olika vattenlavemangssystem upphandlade, men vanligtvis innehåller de alltid en vattenbehållare med slang, pump och rektalkateter/kon. Val av system görs individbaserat, till exempel kan patienter med nedsatt knipförmåga rekommenderas ett system med rektalkateter och rektalballong för att hålla katetern på plats. Patienter som genomgått ändtarmskirurgi rekommenderas kon i första hand, alternativt en kort rektalkateter med max 1 kuffning av ballongen, för att skydda anastomosen.

Behandlingen med vattenlavemanget genomförs med fördel sittande på toaletten. Ljummet kranvatten (36-38 grader C) förs in med hjälp av kon eller rektalkateter. Oftast behövs 500-1000 mL vatten för att få en god tömning. Vårdpersonal med särskild kompetens inom området ska ordinera antal pumptag på katetern (1-4), mängden vatten och med vilken hastighet vattnet ska införas. För sängliggande patienter finns lavemangssystem med en påse för införsel av vatten och en påse där vattnet samlas upp. Hur ofta man behöver göra behandlingen är individuellt, vanligtvis handlar det om varje, varannan eller var tredje dag. Behandlingen är individuell och ska följas upp av vårdpersonal med särskild kompetens inom området.

Mindre vattenlavemang

Det finns små vattenlavemang där 100-150 mL vatten förs in i ändtarmöppningen via en pip eller en kon. Vanligt kranvatten som är 37-38 grader varmt används. Patienten kan ta det lilla vattenlavemanget dagligen, en eller flera gånger. Att spruta upp en mindre mängd vatten kan hjälpa patienten att få ut den sista avföringen och skölja rent analkanalen så att mindre passiva avföringsläckage försvinner. I många fall kan minilavemang provas innan laxermedel ordineras. Minivattenlavemang kan förskrivas av uroterapeut/stomiterapeut eller sjuksköterska med annan specialistfunktion.

Till toppen av sidan