Vid kolostomi

LAVEMANG

Samma typer av lavemang som ges per rektum kan ges till kolostomiopererade via stomin, enligt ordination från läkare. Enklast är att använda en stomikon. Om små mängder ges, till exempel minilavemang, bör stomikonens slang klippas av i närheten av själva konen. Koppla samman stomikon och minilavemang. Använd irrigationspåse eller en tömbar påse över stomin. En irrigationspåse är en lång stomipåse som är öppen i båda ändar. Lavemang ges på samma sätt som vid irrigation, se nedan.

Om du är osäker, kontakta en stomiterapeut för information.

Lavemang kan även ges i dubbelpipiga kolostomier, loopileostomier och transversostomier för att rengöra tjocktarmen. Kontakta en stomiterapeut för instruktion.

Irrigation

Irrigationsmetoden innebär en mekanisk rengöring av tjocktarmen genom att man ger ett vattenlavemang för att reglera tarmtömningen. Metoden kan användas av patienter med kolostomi, bäst resultat fås hos personer som har fast avföringskonsistens och regelbunden tömning.

Fördelen med irrigation är att det ger den stomiopererade kontroll över tarmtömningen samt en minskad gasbildning i tarmen. Många som irrigerar använder ett nättare stomibandage än vad man annars skulle ha gjort. Irrigationen utförs förslagsvis varannan dag och vid samma tidpunkt, för att tarmen inte ska tömma sig mellan varje irrigationstillfälle. Metoden tränas in under överinseende av stomiterapeut. Innan irrigation påbörjas ska stomiterapeuten ha kontrollerat med behandlande läkare att inga kontraindikationer föreligger.

Utrustning för irrigation

  • En droppställning eller annan anordning att hänga lavemangspåsen på.
  • Vattenbehållare med slang.
  • Vattenreglage.
  • En stomikon.
  • Irrigationspåse att fästa över stomin.
  • Eventuellt ett bälte.
  • Mjuka, non woven kompresser.
  • Patientens ordinarie stomibandage.
  • Glidslem.
  • Avfallspåse.

Gör så här

Irrigationen utförs med patienten sittande på toalettstolen eller på en stol vid sidan av toaletten.

  1. Informera patienten om vad som kommer att ske.
  2. Koppla samman vattenbehållaren med stomikonen.
  3. Fyll vattenbehållaren med 500–700 mL kroppstempererat kranvatten och häng upp den så att nedre delen är i höjd med patientens axel. Spola ut all luft ur slangen.
  4. Sätt irrigationspåsen över stomin och låt påsens mynning hänga ner i toalettstolen.
  5. Känn ner i stomin för att bedöma tarmens riktning. Använd handske och glidslem.
  6. Stryk glidslem på stomikonen och för in den försiktigt i stomin via påsens övre öppning. Håll stomikonen med ett varsamt tryck mot stomiöppningen i tarmens riktning.
  7. Öppna vattenreglaget och låt vattnet rinna in under 5-10 minuter. Uppstår obehagskänsla eller knip minskas eller avbryts vattentillförseln en kort stund.
  8. När allt vatten runnit in hålls konen kvar någon minut och tas sedan ut ur stomin. Stäng irrigationspåsens övre del.

    Tarmen börjar efter en kort stund att tömma sig. Största delen töms inom en kvart och sedan töms den sporadiskt i ytterligare en halvtimme. Om patienten vill lämna toaletten kan påsens öppningar förslutas med påslås. När tarmen inte tömmer sig mer är irrigationen färdig. Hela irrigationsproceduren brukar vara klar inom en timme.

  9. Bandagera efter irrigationen med patientens ordinarie stomibandage.
  10. Skölj den patientbundna vattenbehållaren noggrant, torka ur den och häng upp den för att lufttorka.

 

Problem

  • Svårigheter att få in vattnet i tarmen kan bero på att stomikonen ligger mot tarmväggen.
  • Stomislemhinnan kan retas av konen om den trycks för hårt mot stomin. Det kan leda till skada på tarmslemhinnan.
  • För varmt, för kallt eller för snabbt givet vatten kan ge knipsmärta och obehag.
  • Vid frågor kontakta stomiterapeut.
Till toppen av sidan