Lavemang - Översikt
Lavemang innebär att vätska förs in i tarmen via ändtarmen. Vätskan påverkar tarmen mekaniskt och ger en ökad volym, vilket stimulerar peristaltiken. Ordet lavemang härstammar från latinets lavare som betyder tvätta.
Lavemang ges enligt läkarordination inför vissa röntgenundersökningar, kirurgiska ingrepp och undersökningar och ibland vid förstoppning. Inför undersökningar och ingrepp är det viktigt att tarmen blir ordentligt rengjord eftersom innehållet kan skymma sikten eller vilseleda.
Lavemang kan ges regelbundet till personer med avföringsinkontinens för att förhindra läckage och ta kontroll över tarmtömningen. För TAI (transanal irrigation) finns specialutrustning att använda, detta för att underlätta vid regelbunden användning av lavemang i syfte att få kontroll över sin tarmfunktion.
En riktig lavemangsteknik sparar omtagningar av röntgenbilder och skonar patienten från upprepande tröttande undersökningar.
Det finns olika typer av lavemang:
- mikrolavemang
- minilavemang
- vattenlavemang
- oljelavemang
- läkemedelslavemang.
Före ett lavemang
- Ta reda på lavemangets syfte, den ordinerade vätskemängden och innehåll.
- Tala om för patienten vad som kommer att göras.
- Tänk på patientens integritet och se till att han eller hon kan få avskildhet på enskilt rum.
- Placera alltid ett underlägg under patienten.
- Observera patienten under och efter lavemanget, eftersom det kan ge upphov till blodtrycksfall och illamående.
- Se till att patienten har nära till en toalett, ett bäcken eller en portabel toalettstol. Uppmana patienten att inte låsa toalettdörren. Det är viktigt att behandlingen sker i avskildhet.
- Förvissa dig om att det finns en ringklocka inom räckhåll.
Vissa patienter kan av olika skäl ha svårt att hålla ett lavemang, till dem kan en stomikon användas. Konens form förhindrar att vätskan rinner ut. Vattnet tvingas uppåt i tarmen och gör det lättare för patienten att behålla lavemangsvätskan.
