Komplikationer

STOMI

Hudskada vid stomi

Läckage av avföring eller urin är den vanligaste orsaken till hudskada runt stomin. Enstaka läckage kan förekomma men om läckage uppstår ofta kan det leda till en hudskada. Lättare rodnad kan ge klåda under stomibandaget, en kraftig irritation orsakar lätt läckage av stomibandaget.

Hudirritation och upprepade läckage ska behandlas genom korrigering av bandageringsteknik. Kontrollera hålstorlek, tätning med tätningspasta, tätningsringar eller tätare byte av hudskyddsplatta alternativt påse. Om hudirritation och hudproblem kvarstår rekommenderas kontakt med stomiterapeut för råd och utprovning av nytt stomibandage.

Övriga komplikationer

Nekros

Normalt ska tarmslemhinnan vara rosaröd. Ibland kan cirkulationsstörning uppstå postoperativt och tarmslemhinnan kan gå i nekros. Stomin kan påverkas delvis eller helt.

Kontakt med kirurg och stomiterapeut rekommenderas för kontroll av tarmslemhinnan.

Stopp i stomin

Stopp i stomin kan osakas av en vridning av tarmen, så kallad ileus, eller av att födoämnen som inte tuggats ordentligt fastnar som en propp i tarmen. Ileus kan också orsakas av sammanväxningar mellan tarmarna efter tidigare operationer, det vill säga stoppet kan sitta nära stomin eller högre upp i tarmen. Ett stopp i stomin är ofta smärtsamt och bör kontrolleras av läkare akut.

Förstoppning kan inträffa hos kolostomiopererade och samma råd gäller som innan man blev opererad.

Vid något av dessa problem ska läkare eller stomiterapeut kontaktas.

Postoperativt flöde vid ileostomi eller tarmreservoar

Patienter som inte har kolon kvar och har en ileostomi eller kontinent ileostomi kan drabbas av postoperativt flöde, vilket för dem innebär att de förlorar stora mängder vätska och salter genom avföringen.

När hela tunntarmen finns kvar är oftast en normal dygnsmängd 500-700 mL vilket gör att de flesta upplever ett naturligt behov av att inta mer vätska och salter. Vid postoperativt flöde eller efter en operation där sista delen eller mer av tunntarmen inte finns kvar kan dygnsmängden avföring vara runt 1000 mL eller ännu mer. Detta innebär ett ökat behov av vätska och salter som kan vara svårt att kompensera av patienten. Det kan bli nödvändigt med infusion av salt och sockerlösning, vätskeersättning samt stoppande medicin. Kontroll av vätskebalans, daglig vikt, s-Na, K Krea, Hb, dygnsmängd av urin och avföring.

Andra symtom som uppstår vid stora vätskeförluster kan bland annat vara: minskade urinmängder, muntorrhet, hjärtklappning, domningar i händer och fötter samt trötthet.

Denna patientgrupp kan få samma symtom om de insjuknar i exempelvis tillfälligt stopp i stomin/reservoaren, magsjuka eller turistdiarré. Behandling och observation av patienten sker på samma sätt.

Stenos

En stenos innebär en minskning av stomins öppning med svårigheter för avföring och urin att tömma sig i påsen. Det är vanligt att läckage förekommer under plattan. Kontakt med stomiterapeut rekommenderas.

Bråck

Området runt stomin "bullar upp sig" på grund av en svaghet i bukväggen. Ibland uppstår problem med varierande avföringskonsistens, vilket kan leda till problem med stomibandageringen. Kontakt med stomiterapeut rekommenderas.

Prolaps

En prolaps innebär att stomin prolaberar (framfall) och blir betydligt längre än normalt, stomin kan också svullna och ibland blir tarmen blåröd. Vid kraftig svullnad kan det bli problem för avföringen att tömma sig. En problaps kan innebära kosmetiska och bandageringsproblem för patienten. Kontakt med kirurg och stomiterapeut rekommenderas.

Till toppen av sidan