MRB av betydelse för vården

MULTIRESISTENTA BAKTERIER

MRSA

MRSA, meticillinresistent Staphylococcus aureus, är en antibiotikaresistent hudbakterie som främst orsakar hud- och mjukdelsinfektioner men kan också ge upphov till svårare infektioner såsom sepsis. Bärarskap utan symtom är vanligt, framför allt i näsa, svalg och på huden. MRSA är resistent mot samtliga penicilliner, cefalosporiner och karbapenemer. MRSA sprids i första hand genom kontaktsmitta. Risk för smittspridning ökar vid pågående klinisk infektion eller hudsjukdom med bruten hudbarriär. Smitta i vård och omsorg kan ske vid bristande följsamhet till basala hygienrutiner där förorenade händer och kläder kan föra smittan mellan patienter. Även dåligt rengjord utrustning och instrument kan sprida smitta. Smitta kan också ske till exempel inom familj/hushåll där personer lever tätt tillsammans, vid träning och idrott med nära kroppskontakt eller vid vistelse i länder med hög förekomst.

MRSA är allmänfarlig och smittspårningspliktig enligt smittskyddslagen. Patienter får också förhållningsregler som bland annat innebär informationsplikt i samband med vård.

VRE

VRE, vankomycinresistenta enterokocker, omfattar Enterococcus faecalis och Enterococcus faecium. Resistensen innebär att det finns mycket få antibiotika att behandla en infektion med. Infektion med enterokocker är relativt sällsynt men kan förekomma i form av urinvägsinfektioner och sepsis. Bärarskap i tarmen är vanligt men ger inga symtom då enterokocker tillhör den normala tarmfloran. Kolonisation av sår och katetrar förekommer. Smittan förvärvas i de flesta fall vid vård på sjukhus utomlands. VRE kan överleva länge i vårdmiljön och har orsakat flera utbrott i svensk sjukvård bland annat på grund av brister i rengöring och desinfektion av gemensam utrustning och patientens närmiljö.

I vården sprids VRE framför allt som kontaktsmitta via förorenade händer, kläder, föremål och ytor och koloniserar sedan mag-tarmkanalen. Risken för smittspridning ökar vid diarré.

VRE är anmälningspliktig och smittspårningspliktig enligt smittskyddslagen.

ESBL-bildande bakterier

ESBL, extended spectrum betalaktamas, är ett enzym som medför resistens mot betalaktamantibiotika som penicilliner och cefalosporiner. ESBL kan förekomma hos enterobacteriaceae, vanligtvis E.coli, Klebsiella pneumoniae och Proteus mirabilis. De vanligaste infektionerna är urinvägsinfektioner och sepsis. Bakterierna förekommer normalt i tarmen och ger där inga symtom. Kolonisation av sår och katetrar förekommer.

Smittan kan förvärvas via livsmedel, framför allt vid resor till eller vid vistelse i länder med hög förekomst av ESBL-bildande bakterier. I vården sprids ESBL-bildande tarmbakterier framför allt som kontaktsmitta via förorenade händer, kläder, föremål och ytor och koloniserar sedan mag-tarmkanalen. Risken för smittspridning ökar vid diarré.

ESBL-bildande bakterier är anmälningspliktiga från laboratoriet enligt smittskyddslagen.

ESBLCARBA-bildande bakterier

ESBLCARBA-bildande bakterier, extended spectrum betalaktamas karbapenemas, är ett enzym som medför resistens mot samtliga betalaktamantibiotika som penicilliner cefalosporiner samt karbapenemer. ESBLCARBA-bildande bakterier förekommer hos enterobacteriaceae, vanligtvis E.coli, Klebsiella pneumoniae, Proteus mirabilis men även hos andra enterobacterarter. De vanligaste infektionerna är urinvägsinfektioner och sepsis. Bakterierna förekommer normalt i tarmen och ger där inga symtom. Kolonisation av sår och katetrar förekommer.

Smittan kan förvärvas via livsmedel framför allt vid resor eller vid vistelse i länder med hög förekomst av ESBLCARBA-bildande bakterier. Smittan är också associerad till vård på sjukhus utomlands. I vården sprids ESBLCARBA-bildande tarmbakterier framför allt som kontaktsmitta via förorenade händer, kläder, föremål och ytor och koloniserar sedan mag-tarmkanalen. Risken för smittspridning ökar vid diarré.

ESBLCARBA-bildande enterobacteriaceae är anmälningspliktig och smittspårningspliktig enligt smittskyddslagen.

Multiresistenta Pseudomonas och karbapenemresistenta Acineobacter

Pseudomonas och Acinetobacter är miljöbakterier och tillhör inte den normala bakteriefloran. Bakterierna kan kolonisera luftvägar, sår och katetrar och orsaka infektion hos immunsupprimerade och lungsjuka patienter. Bakterierna har förmåga att överleva länge i miljön. Spridning i vården sker framför allt som kontaktsmitta via förorenade händer, kläder, föremål och ytor.

Multiresistenta Pseudomonas och karbapenemresistenta Acinetobacter är inte anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen.

Till toppen av sidan