Sonder, inläggning och skötsel - Översikt

Ventrikel- och duodenalsond (magsond), ordineras av läkare och inläggning av sond görs vanligen av en sjuksköterska. Uppgiften kan delegeras till någon annan i okomplicerade fall, dock aldrig på patient med sänkt vakenhetsgrad.

Beskriv för patienten inför inläggningen varför behandlingen/undersökningen ska göras och vad den innebär. Informera till exempel om att det kan kännas lite obehagligt i halsen. Dokumentera behandlingen/undersökningen i patientjournalen.

Indikationer

Indikationer för inläggning av sond kan vara

• provtagning eller undersökning
• avlastning av mag- och tarmkanalen vid till exempel ventrikelretention
• tillförsel av vätska, läkemedel eller föda, via matningssond
• magsköljning, vanligen vid förgiftning.

Val av sond

Sondtyp, storlek och material ordineras av läkare med hänsyn till om patienten är vuxen eller barn och med hänsyn till indikation och liggtid. Observera om sonden ska vara enkellumen eller en dubbellumensond. En dubbellumensond typ "Salem-sond" medger luftning av ventrikeln samtidigt som näring kan tillföras eller om sonden används för dränage av ventrikel- eller tarminnehåll. En dubbellumensond kan vara enklare att suga igenom då den inte lika lätt häftar fast i ventrikelslemhinnan som en enkellumensond.

För dränering av ventrikeln används vanligen en storlek 14, 16 eller 18 French. En grövre sond kan föredras om syftet med sonden är att avlasta mag- och tarmkanalen, då det kan vara svårare att aspirera ur ventrikeln med en tunnare sond. 

Vid längre tids nutritionsbehandling nedläggs vanligen en tunn nasogastrisk sond (Clinifeeding-sond). Denna typ av sond har storlekar som 5, 7, 8, eller 10 French. De finns i längder om 50, 80, 100 eller 120 cm.

Om sonden är svår att föra ner genom matstrupen går det vanligtvis bättre om man byter till en större storlek. Om sonden fastnar på 20-30 cm:s avstånd kan orsaken vara ett bråck eller en divertikel i matstrupen. Sonden får då inte forceras ner med våld då det är risk för skador på matstrupen, vilket i värsta fall kan orsaka en perforation.

Märkning

Verksamhetschefen eller den medicinskt ansvariga sjuksköterskan ansvarar för att det finns rutiner för hur märkning ska gå till. Rutinerna ska omfatta vem som ansvarar för märkningen, på vilket sätt den ska utföras och hur den ska dokumenteras.

Läs mer i Vårdhandbokens texter om märkning av in- och utfartsvägar.

Bestämning av sondläge

För att bestämma sondens läge används endast spruta avsedd för enteralt/oralt bruk, så att förväxling med sprutor avsedda för injektion inte sker. Använd gärna en 60 mL spruta med grov pip. Kontrollera sondens läge genom röntgen, aspiration av magsaft eller genom auskultation över ventrikeln. För dräneringssonder nöjer man sig vanligen med att fastställa läget genom auskultation av ett typiskt "kurrljud" ("blurptest") genom att blåsa in lite luft (10-20 mL) genom sonden och lyssna i ett stetoskop. Kurrljudet ska höras tydligt när stetoskopet placeras över epigastriet. Hörs ett rapliknande ljud från munnen ligger sonden fel och läget måste korrigeras.

För särskilda riskgrupper som barn, patienter med sänkt vakenhetsgrad, medvetslösa, patienter med neurologiska bortfallsymtom som vid stroke eller avancerad parkinsonism, bör sondläget kontrolleras med kontroll av pH-värde på ventrikelaspirat (magsaft). pH kan kontrolleras med hjälp av lackmuspapper. Det ska vara 4 eller lägre vid korrekt position i ventrikeln vilket visas genom att lackmuspappret färgas rött. Vid osäkerhet bör sondläget kontrolleras med hjälp av röntgen (buköversikt). Det är viktigt att försäkra sig om att sonden inte kommit ner i luftvägarna.

Bytesfrekvens

Sonder byts enligt läkarordination eller enligt tillverkarens anvisning. Vanligen byts sonder av PVC efter 3-7 dagar medan sonder av annat material kan bytas med glesare intervall. Sätt om möjligt sonden i andra näsborren när den byts för att undvika tryckskador. Dokumentera i patientjournalen.