Olika EKG-avledningar

EKG

Bipolära avledningar använder en positiv och en negativ elektrod. Unipolära avledningar mäter mellan en explorerande och en elektriskt neutral referenselektrod, Wilsonelektroden. Denna består i princip av avledningar från höger arm, vänster arm och vänster ben, som kopplats samman genom elektriska motstånd.

Extremitetsavledningar

Extremitetsavledningar mäter både unipolärt och bipolärt. På höger ben kopplas oftast en elektrod som fungerar som jord [1-6].

Unipolära extremitetsavledningar fås när en extremitetsavledning kopplas ihop med en negativ referenselektrod.

  • Avledning aVR: Höger arm mot referensen.
  • Avledning aVL: Vänster arm mot referensen.
  • Avledning aVF: Vänster ben mot referensen.

Bipolära extremitetsavledningar registrerar en potentialskillnad mellan två elektroder.

  • Avledning I: Vänster arm (gul) mot höger arm (röd).
  • Avledning II: Vänster ben (grön) mot höger arm (röd).
  • Avledning III: Vänster ben (grön) mot vänster arm (gul).

Avledningskombinationer presenteras i Sverige sedan 1970-talet enligt det så kallade Cabrera-systemet (som polvänder aVR till -aVR). Detta innebär att extremitetsavledningar visas i ordningen aVL, I, -aVR, II, aVF och III, vilket bildar en naturlig följd för granskning av hjärtats elektriska aktivitet från skilda riktningar.

Bröstavledningar

De vanligaste bröstavledningar är unipolära (precordialavledningar). På vuxna registreras V1-V6, på barn upp till 10 år V4R, V1, V2,V4, V5 och V6. Med bröstavledningar registrerar man depolarisationsförloppet i transversalplanet. Den vanligaste typen av bröstavledningar (V1-V6) har Wilsonelektroden som referens.

Till toppen av sidan