Tillvägagångssätt
En lugn och avslappnad patient är en förutsättning för en god EKG-registrering och tillförlitlig klinisk analys av resultatet. Inga patientförberedelser krävs. Under undersökningen ska patienten ligga på rygg. Patienten ska vara bar på överkroppen samt där registreringselektroderna fästs på underarmar och underben. Vid behov rakas hår bort på bröstkorgen för att elektroderna ska fästa ordentligt. Undersökningen tar omkring 10 minuter och ger inga besvär utöver eventuell lätt hudrodnad efter elektroderna.
För att kunna utvärdera olika delar av hjärtat används flera avledningar. Rutinmässigt används 12 avledningar, 6 bröstavledningar och 6 extremitetsavledningar i ett vilo-EKG (läs mer i texten Olika EKG-avledningar).
Elektrodplacering
Kablar för extremitetsavledningarna (färgkodade)
- Svart: Höger ben.
- Grön: Vänster ben.
- Röd: Höger arm.
- Gul: Vänster arm.
Placering av bröstavledningarna (prekordialavledningar)
- V1: i 4:e revbensmellanrummet vid högra bröstbenskanten.
- V2: i 4:e revbensmellanrummet vid vänstra bröstbenskanten.
- V3: diagonalt mellan V2 och V4.
- V4: i 5:e revbensmellanrummet i medioklavikularlinjen.
- V5: i höjd med V4, i främre axillarlinjen.
- V6: i höjd med V4 och V5, i mellersta axillarlinjen.
Samtliga avledningar är färg- och sifferkodade.
Annan elektrodplacering
Vid vissa fall kan det finnas anledning att frångå standardplacering av elektroderna. Detta ska i förekommande fall anges på EKG-kurvan. Är patienten gipsad eller amputerad får extremitetselektroderna placeras så långt ut som möjligt på extremiteten. Hos patienter med skakningar bör extremitetselektroderna placeras utanför bålen, så högt upp som möjligt på extremiteten. Hos patienter med situs inversus (hjärtat på höger sida) utförs dubbla registreringar dels med normal elektrodplacering, dels med alla elektroder placerade spegelvänt.
Elektroder
Blanda inte elektroder med olika legeringar. Engångselektroder ska uppfylla internationella krav på biokompatibilitet och elektrisk prestanda enligt AAMI EC12: 2000.
Engångselektroder ska alltid kastas efter användning. Används flergångselektroder, till exempel sugelektrodsystem, ska dessa rengöras och desinfekteras enligt tillverkarens rekommendation efter varje användning.
Ur vårdhygieniskt perspektiv är engångselektroder att föredra. Kablar och utrustning desinfekteras mellan varje patient.
Kom ihåg att torka bort gel eller annan elektrodvätska från patienten när undersökningen är klar.