För att en person med funktionsnedsättning själv eller med hjälp av någon annan ska kunna tillgodose sina grundläggande personliga behov och klara dagliga aktiviteter kan han eller hon få individuellt förskrivna hjälpmedel.
Syftet med hjälpmedlen är att så långt möjligt underlätta för en person med funktionsnedsättning att förflytta sig, uppfatta/förstå samt kommunicera med omvärlden, fungera i hemmet och i närmiljön, sköta vardagslivets rutiner i hemmet, gå i skola, sköta ett arbete och delta i fritids- och rekreationsaktiviteter (SFS 1993:387).
De individuella hjälpmedlen kan indelas i olika områden exempelvis enligt ISO 9999 [1]:
Hjälpmedel för mätning, stöd, träning eller ersättning av kroppsfunktioner.
Hjälpmedel för utbildning och för träning av förmågor.
Hjälpmedel burna på kroppen för att stödja neuromuskuloskeletala eller rörelserelaterade funktioner (ortoser) och ersätta kroppsstrukturer (proteser).
Hjälpmedel för egenvård och deltagande i egenvård.
Hjälpmedel för förflyttning och aktiviteter relaterade till personlig rörlighet och transport.
Hjälpmedel för hushållsaktiviteter och deltagande i hushållet.
Inredningsdetaljer, tillbehör och andra hjälpmedel för aktiviteter i mänskligt skapade inne- och utemiljöer.
Hjälpmedel för kommunikations- och informationshantering.
Hjälpmedel för kontroll, bärande, förflyttning och hantering av föremål och anordningar.
Hjälpmedel för kontroll, anpassning eller mätning av element i fysiska omgivningar.
Hjälpmedel för arbetsaktiviteter och deltagande i arbete.
Fritidshjälpmedel.
Om en enskild person med funktionsnedsättning behöver hjälpmedel på arbetsplatsen är det arbetshjälpmedel enligt förordningen om bidrag till arbetshjälpmedel (SFS 1991:1046).
Arbetstekniska hjälpmedel
Arbetstekniska hjälpmedel används för att underlätta för personal som deltar i vård och omsorg av personer med funktionsnedsättningar. Syftet med ett arbetstekniskt hjälpmedel är att få en bra arbetsmiljö och att förebygga och förhindra ohälsa och olycksfall (SFS 1977:1160). Dessutom ska personalen kunna utföra sitt arbete på ett säkert sätt för en person med funktionsnedsättning. Det är viktigt att balansera personalens behov mot de behov som personen med funktionsnedsättningen har.
Exempel på produkter som ofta kallas arbetstekniska hjälpmedel är personlyftar, sängar, mobila dusch- och toalettstolar och olika typer av förflyttningshjälpmedel såsom vårdbälte, glidbräda, glidmatta och vridplatta.
Gränsen mellan vad som är ett individuellt förskrivet hjälpmedel, hjälpmedel i vårdarbetet eller ett arbetstekniskt hjälpmedel varierar beroende på den ansvarsfördelning som finns mellan region och kommun. Exempelvis kan en duschstol på hjul eller en säng i en situation vara ett individuellt förskrivet hjälpmedel och i en annan situation ett arbetstekniskt hjälpmedel. Vilken grupp hjälpmedlet hör till i det aktuella fallet bedöms utifrån huvudsakligt syfte och lokala överenskommelser. De hjälpmedel som inte kan användas av den enskilde på egen hand betraktas ofta som utrustning, men bedömningen försvåras av att ett hjälpmedel ofta är till stor nytta såväl för den enskilde som för den personal som deltar i vården och omsorgen. Många individuella och arbetstekniska hjälpmedel används även i kombination med varandra.
I flera regioner och kommuner används inte begreppet arbetstekniska hjälpmedel. Benämningen kan istället vara utrustning eller grundutrustning, till skillnad från individuella hjälpmedel.
Arbetsgivarens och personalens ansvar
Arbetsgivaren har skyldighet att tillhandahålla de arbetstekniska hjälpmedel som behövs i vårdarbetet, och arbetstagaren är skyldig att använda de hjälpmedel som finns. Arbetsgivaren ansvarar för utbildningen om de arbetstekniska hjälpmedlen, och arbetstagaren är skyldig att känna till hur de används, rengörs och underhålls för att vårdarbetet ska kunna utföras på ett säkert sätt.
Tänk på vårdtagarens förmåga
När man använder arbetstekniska hjälpmedel är det viktigt att tänka på vårdtagarens förmåga och naturliga rörelsemönster. Om vårdtagaren får den tid som behövs för att delta i exempelvis förflyttningar enligt sitt eget rörelsemönster så bibehålls den egna förmågan samtidigt som personalens arbetsbelastning minskar. Hjälpmedel i vårdarbetet är ofta individuellt utprovade, men ibland utrustas särskilda boenden och sjukhus med en del av dessa hjälpmedel till allmänt bruk. Om det finns personlyftar som är för allmänt bruk ska lyftselen alltid vara individuellt utprovad.