Trakeostomi - Översikt
Trakeotomi, så kallat strupsnitt, är ett operativt ingrepp som innebär att man gör en öppning på halsens framsida för att skapa fri luftväg. Öppningen i halsen kallas sedan trakeostomi eller trakeostoma [1]. Passagen in till luftstrupen hålls öppen med hjälp av en trakealkanyl med eller utan kuff. En kuff är en uppblåsbar manschett som finns på kanylens utsida och som används för att täta runt trakealkanylen. Trakealkanylen kan vara försedd med en innerkanyl.
Trakeostomi görs när sjukdomar eller skador i luftvägarna eller i centrala nervsystemet hindrar patienten från att få ett effektivt gasutbyte i lungorna. Ingreppet kan också göras på patienter som har försämrad lungkapacitet och behöver långvarig respiratorbehandling.
Om patienten behöver vara trakeostomerad under en längre period är det en fördel om hon/han lär sig att sköta sin trakeostomi själv så snart allmäntillståndet tillåter.
Erfaren personal behövs
Personal som ska vårda patienter med trakeostomi ska få undervisning och handledning av erfaren personal tills de själva blivit erfarna och känner sig säkra på hur trakeostomin ska skötas. [2-5] När patienter med trakeostomi sköts hemma är det vanligt att vården ges av personliga assistenter utan krav på sjukvårdsutbildning. Assistenterna utbildas och visar att de fått den kunskap som behövs om trakeostomivård och sedan genomför denna med personlig delegering från den medicinskt ansvariga sjuksköterskan.
Viktigt att informera patienten
Det är mycket viktigt att patienten om möjligt får information före operationen om vad den innebär och vilka följder den kan få. Många patienter har akut svårt andningshinder eller ligger nedsövda i respirator när operationen bestäms. Då måste informationen förmedlas så snart det går att kommunicera med patienten.
Dokumentera och rapportera
Dokumentera följande i patientjournalen:
- indikation
- trakealkanyltyp och -storlek
- kuffschema med ordinerat kufftryck alternativt -volym och tider för i- och urkuffning
- skötsel, omläggning
- bytesfrekvens (ordination om hur ofta kanylen byts)
- behov av sugning
- patientens andning
- eventuella komplikationer
- information till patienten och anhöriga
- patientens upplevelse.
Dokumentera också hur patienten helst kommunicerar med omgivningen. Dokumentationen bör inkludera riskbedömningar och vilken grad av tillsyn patienten behöver. Detta är särskilt viktigt på avdelningar som sällan vårdar patienter med trakeostomi. Om patienten inte kan slå larm vid problem, krävs det ständig övervakning.
I Nationella rekommendationer för trakeotomi på vuxna finns information som kan vara till hjälp speciellt vid akuta situationer, för att snabbt få en överblick. Länk till informationsmaterial finns i referenser.
Ett vårdprogram för barn med trakeostomi är framtaget av personal från flera av de större barn- och öron-näsa-halsklinikerna i Sverige. Syftet är att ge stöd till vårdpersonal på landets sjukhus så att vården av barn med trakealkanyl inte bara blir säker utan också jämlik. Länk till vårdprogrammet finns i referenser.
Se till att i god tid planera utskrivningen från slutna vården. Enligt Socialstyrelsens föreskrifter om samverkan vid in- och utskrivning av patienter i sluten vård (SOSFS 2005:27) ska en samordnad vårdplanering ske när patienten ska till annan vårdgivare och/eller vårdform inom öppna vården.