Att underlätta ätandet
Måltidsfördelning
Det vetenskapliga underlaget avseende måltidsfördelning är begränsat [21]. Små måltider eller mellanmål kan användas för att öka intaget av energi och näringsämnen [24]. Det finns också visst belägg för att äldre inte kompenserar på samma sätt som yngre när det gäller extra energiintag via mellanmål vilket kan innebära en möjlighet att öka energiintaget [25]. För personer med nedsatt aptit bör således maten fördelas på flera måltider under dygnet, till exempel i tre huvudmål och två till tre mellanmål. Mellanmålen bör utformas utifrån patientens preferenser och om möjligt också har ett högt energi- och proteininnehåll. Fördelning över dygnet bör också anpassas individuellt. Tiden mellan den sista måltiden på kvällen och nästa dags första måltid, nattfastan, bör inte överstiga elva timmar. En alltför, i tiden komprimerad måltidsordning, kan försvåra möjligheten att tillfredsställa behovet av energi och näringsämnen när aptiten sviktar. Det bör finnas möjlighet till sena nattmål eller tidiga morgonmål beroende på patientens tillstånd och dygnsrytm.
Ätstödjande åtgärder
Ätstödjande åtgärder syftar till att underlätta för patienten att få sitt behov vätska, energi, näringsämnen täckt [1]. Ätstödjande åtgärder måste ske med respekt och lyhördhet för den enskildes integritet, självbestämmande och delaktighet.
Exempel på ätstödjande åtgärder kan vara att
• äta i avskildhet för att uppnå ro
• erbjuda äthjälpmedel, till exempel anpassade bestick
• hjälpa till att lägga upp mat på tallrik
• uppmuntra och påminna om att äta och dricka
• muntligt och/eller fysiskt guida kring och under måltid
• dela maten på tallriken
• mata, helt eller delvis.
En avvägning om vilken typ och hur mycket stöd som behövs i det individuella fallet är viktig. Ätstödjande åtgärder måste ges med lyhördhet och respekt för individens autonomi och värdighet. Vid till exempel stroke eller Parkinsons sjukdom kan man uppleva det svårt att äta tillsammans med andra och istället föredra avskildhet under måltiden.
I vissa fall är matning en motiverad åtgärd. Indikationen kan vara motorisk eller kognitiv dysfunktion, men också muskelsvaghet och orkeslöshet. Matningshastigheten måste alltid anpassas individuellt. Om matningstakten är långsam kan maten behöva värmas under matningens gång. Maten får inte heller vara för het. Om matningstiden blir orimligt lång är det viktigt att överväga andra åtgärder såsom energiberikning av maten för att kunna minska portionsstorleken, konsistensanpassning för att underlätta tuggning och sväljning eller att ge enteral nutrition som stöd. Rådgör med en dietist.
Fler sätt att underlätta ätandet
Det finns olika typer av äthjälpmedel som kan underlätta ätandet. Ansvarig för ordination är i första hand arbetsterapeut.
• Patienter som har svårt med figur- eller bakgrundskontraster, det vill säga att se vad som är på tallriken, kan bli hjälpta av en stark färg på porslinet och av att de olika komponenterna på tallriken inte blandas ihop.
• Den som har svårt att avgöra storleken på tuggan kan behöva äta med en liten sked för att undvika att få för mycket mat i munnen på en gång.
• Undvik bestick i metall för patienter med bitreflexer (till exempel vid stroke och vid grav demens) eftersom patienten kan skada sina tänder.
Ett optimalt energi- och näringsintag kan också främjas genom lindring av problem som finns i samband med ätande, exempelvis kan smärtlindring vara motiverad i samband med måltid. För att lindra smärta i mun och/eller svalg kan att suga på en isbit innan intag av föda testas.
Efter måltid är det viktigt att kontrollera att det inte finns kvarvarande matrester i munnen som kan orsaka problem. Munvård kan också vara motiverad.
Matmiljö och atmosfär
Att äta och dricka innebär inte enbart att tillgodose ett grundläggande energi- och näringsbehov. Måltiden bör också tillföra något positivt och utgöra ett behagligt avbrott under dagen. Att utifrån vårdenhetens förutsättningar försöka skapa en god måltidsmiljö är därför viktigt.
Matvanor varierar med nationell och etnisk bakgrund, religion, och personliga preferenser. Matens betydelse, hur den ska tillagas och när man äter skiljer sig åt mellan kulturer. Inställning mellan olika individer från samma kultur varierar också. En del bryr sig inte om traditioner, medan för andra är religion och kultur en viktig del av identiteten. Det är därför angeläget att visa respekt och ta reda på vilka önskemål som finns relaterade till mat och måltider.
Att servera mat är en betydelsefull omvårdnadsuppgift. Måltidsupplevelsen kan påverkas av hur maten är upplagd och serveras samt av bemötandet vid serveringen. En viktig förutsättning för en god måltidssituation är att vårdpersonalen visar empati och att det råder tillit och förtroende mellan patient och personal. Vid serveringen är det viktigt att individuella omvårdnadsproblem och önskemål är kända och för god patientsäkerhet att också patientens/individens medicinska och nutritionella problem är kända.
Det är viktigt att få tvätta och desinfektera händerna före måltiden. Handsprit bör använda. Det är viktigt för att förhindra spridning av infektioner.
Ett vädrat rum och vänligt bemötande bidrar också till en positiv upplevelse av måltiden. Uppläggning och servering ska göras på ett för ögat tilltalande sätt. Det är viktigt att alltid berätta vad det är som serveras. Om synnedsättning föreligger är detta extra viktigt. Den som serverar maten måste berätta vad som ligger på tallriken och var. Använd angivelser enligt klockan för att beskriva var på tallriken de olika livsmedlen finns. Det är också viktigt att anpassa portionsstorleken efter den som ska äta. För stora portioner kan upplevas som oaptitliga, speciellt för de som har nedsatt aptit.