Oxygenbehandling utanför slutenvården
Förberedelser inför vård i hemmet
När en patient ska byta vårdform från sluten till öppen vård är det nödvändigt att i god tid före utskrivningen fastställa vilken vårdenhet som ansvarar för ordination och det praktiska förfarandet vid långtidsbehandling med oxygen i hemmet.
Om patienten behöver hjälp för att kunna hantera syrgasbehandlingen görs en samordnad vårdplanering, oavsett om patienten bor i ordinärt eller särskilt boende.
Inför start av syrgasbehandling i hemmet ska patienten ha fått anpassad undervisning i handhavande av aktuell syrgasutrustning samt genomgång av säkerhetsföreskrifter.
Läs mer om informationsöverföring vid utskrivning i Vårdhandbokens avsnitt Vårdsamverkan.
Ta kontakt med den vårdgivare som ska överta ansvaret för patienten så att det finns tid för förberedelser. Eventuell oxygenkoncentrator ska finnas på plats när patienten kommer hem. Eventuella oxygenflaskor måste beställas i god tid från apoteket.
Patienter som har ordinerats oxygenbehandling i hemmet klarar i regel sjuktransporten utan oxygentillförsel. Vid tveksamhet, kontakta utskrivande läkare för aktuell information och dokumentera.
Se lokala rutiner angående beställning av oxygenflaskor och flytande oxygen.
Ordination av långtidsoxygenterapi (LTOT)
Långtidsbehandling med oxygen i hemmet ordineras av läkare. Behandlingen ordineras främst till patienter med kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) och svår kronisk hypoxi i vila.
Långtidsoxygenterapi (LTOT) har visat öka överlevnaden endast vid KOL med grav hypoxi. LTOT kan dock förbättra livskvaliteten och lindra symtomen vid grav hypoxi i samband med andra tillstånd och sjukdomar. Evidensen för detta är dock svag.
Indikationer för LTOT:
- Kronisk hypoxi vid KOL
- PaO2 < 7,4 kPa
- PaO2 7,4-8,0 samt tecken till högersidig hjärtsvikt eller polycytemi (EVF > 54 %)
- Hypoxi vid KOL-exacerbation
- PaO2 < 6,7 kPa - Hypoxi vid andra tillstånd, till exempel lungfibros, svår hjärtsvikt och palliativa tillstånd. Se "Riktlinjer – LTOT i hemmet" på Swedevox webbplats. Länk till riktlinjerna finns på sidan Referenser och regelverk.
Kontraindikationer mot LTOT:
- Bristfällig medverkan, eftersom behandlingstiden per dygn riskerar att bli otillräcklig.
- Svår demenssjukdom. Risken är stor att behandlingstiden per dygn blir otillräcklig. Demens medför även ökad risk för fallskada av oxygenslangen. Här kan dock individuell bedömning ske.
- Aktiv rökning. Rökning är ett väsentligt hinder på grund av brandrisk. Detta inkluderar även e-cigaretter som innehåller glödtråd.
- Gasspis eller vedeldning. Kommunens arbetsterapeut kan hjälpa till med eventuell bostadsanpassning eftersom gasspis och vedeldning i kombination med oxygenbehandling medför stor brandrisk.
För att uppnå förlängd överlevnad krävs kontinuerlig oxygenbehandling under minst 15 timmar per dygn. En stor svensk studie (REDOX) har visat att oxygenbehandling i 24 timmar inte hade bättre effekt avseende överlevnad eller sjukhusinläggningar än 15 timmars behandling.
Om patienten är aktiv utanför hemmet förbättras livskvaliteten under oxygenbehandlingen med hjälp av en lätt mobil utrustning. Syrgas kan då ges från mobil koncentrator, lättviktsflaskor eller från ett bärbart kärl med flytande syrgas.
Kontrollera effekten av oxygenbehandlingen
Mängden oxygen som ska tillföras bestäms genom blodgaskontroller och/eller med hjälp av en pulsoximeter. Regelbunden uppföljning och bedömning är nödvändig. Uppföljningen sker vanligen på en syrgasmottagning.
Oxygendosen anpassas så att patienten får ett PaO2 på minst 8 kPa (SaO2 92−94 %). Lägre värden får ibland accepteras om patienten får symtomgivande koldioxidretention med PaCO2 > 8 kPa. Alltför frikostig oxygenbehandling kan vara skadligt för kroppen. Hyperoxi ökar bildningen av fria syreradikaler och kan även ge vasokonstriktion vilket potentiellt försämrar blodflödet i vävnaderna. Det finns idag ingen evidens för att hyperoxi är av värde.
Observera att patienter med avancerad kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) eller på annat sätt nedsatt andningsförmåga kan ha koldioxidretention (högt PCO2 i artärblodgasprov). Syrgasflödet hos dessa patienter måste därför kontrolleras med upprepad artärblodgaskontroll, se Översikt.
Läs mer i Vårdhandbokens avsnitt om arteriell blodprovstagning för kontroll av blodgas.
Oxygenförbrukningen i hemmet bör kontrolleras. Patientens följsamhet till ordinationen stäms av genom att fråga patienten. För låg förbrukning, det vill säga underbehandling, innebär att behandlingen inte får effekt. Då krävs en omprövning av behandlingen och av patientens vilja och förmåga att följa den givna ordinationen.
Behandlingsformer
Det finns olika former för oxygenbehandling. Det är därför viktigt att prova ut den behandlingsform som är mest lämpad för den aktuella patienten. Behandlingsformen kan behöva omvärderas.
Oxygenkoncentrator
Oxygenbehandling i hemmet ges i allmänhet från en oxygenkoncentrator. Detta är den billigaste och enklaste utrustningen att hantera. Koncentratorerna drar dock ström och med nuvarande regelverk är det patienten själv som betalar detta. Alla koncentratorer har avtagande prestanda vid höga flöden.
Det finns också mobila koncentratorer med uppladdningsbara batterier för mobilt bruk.
Oxygenflaskor
Oxygenflaskor med komprimerad gas i små flaskor (1-2 liter) för mobilt bruk kan behövas som komplement till oxygenkoncentratorer. De kan också användas som reserv vid strömavbrott om detta har bedömts indicerat .
Flytande oxygen
Behandling med flytande oxygen rekommenderas till patienter som ofta vistas ute och behöver högre syrgasflöde än vad en mobil koncentrator kan ge. De kan då använda ett bärbart kärl (termos) som fylls på från ett stationärt kärl i hemmet. I hemmet bör dock som regel oxygen från en koncentrator användas av kostnadsskäl.
Demandventil
För att mobila syrgasflaskor ska räcka längre, kan den kombineras med en så kallad demandventil eller gasbesparare. Den släpper igenom oxygen vid inandningen och en 1-2 liters flaska räcker då betydligt längre.
Det finns mobil utrustning med inbyggd demandventil som är lätt och smidig att använda. Utrustningen behöver prövas ut individuellt under ett gångtest, så att rätt oxygendos ordineras vid ansträngning. Demandventil finns på både mobila koncentratorer och bärbara kärl med flytande syrgas. Demandventilernas "flödesangivelse" kan inte direkt översättas till angivna flöden för utrustning med kontinuerlig oxygentillförsel.
Gasbesparare passar inte alla patienter då man måste klara av att andas in genom näsan för att aktivera ("trigga") en syrgaspuff. Patienter som andas mycket med öppen mun är därför inte lämpade för denna typ av mobil utrustning.
Räddningstjänsten
Följ lokala anvisningar och rutiner för räddningstjänst.
Se lokala rutiner angående säkerhetsföreskrifter vid syrgasbehandling.
Oxygen vid resor
Vid bilkörning är det viktigt att patienten är väl syresatt. Oxygenutrustning som används i bilen ska vara väl förankrad i fordonet.
I övrigt kan de allra flesta oxygenbehandlade patienter riskfritt åka bil till och från olika sjukvårdsinrättningar utan oxygenutrustning. Om inte, används mobil koncentrator eller flaskor för oxygenbehandling under bilresan. Portabla koncentratorer har alltid en adapter för bilens 12V-uttag. Portabla koncentratorer ska transporteras stående när de används, det vill säga när de är påslagna.
Vid transport kan de flesta stationära och mobila syrgaskoncentratorer transporteras i liggande läge, förutsatt att de är avstängda. Observera att vissa stationära koncentratorer alltid måste transporteras i stående.
Oxygenflaskor och flytande syrgas kan efter receptförskrivning vid behov beställas till olika adresser via Apoteket AB.
Flygresor
Vid resa i flygplan med tryckkabin sjunker syrgastrycket med cirka 2 kPa vilket kan jämföras med att andas 15 % syrgas på havsnivå. Flygresa leder alltså till att resenärers syrgastryck sjunker. Patienter med långtidsoxygenbehandling behöver därför en högre oxygendos än den ordinarie under flygresa.
Det är främst långa flygresor som innebär en risk för allvarlig hypoxi hos patienter med svår lungfunktionsnedsättning. En patient som redan har syrgasbehandling, kommer att behöva extra syrgas under flygresan. Ett syrgasflöde på 1-2 liter extra syrgas under flygningen kompenserar vanligen för den låga syrgasnivå som patienten utsätts för under resan.
Patienter med syrgasflöde överstigande 4 liter/minut på marknivå får inte flyga enligt internationella riktlinjer.
Patientens läkare ska i god tid fylla i intyg till patienten med uppgifter om ordinerad oxygendos och aktuell syrgaskoncentrator. Patienten ska i god tid före avresan kontakta flygbolaget för att få klartecken. Kaptenen på det aktuella planet kan, trots intyg, neka en person att komma med om han bedömer personen som för sjuk för att flyga.
Följ tillverkarens bruksanvisning för rätt hantering vid transport av syrgasutrustning.