Energi- och vätskebehov

NUTRITION, PARENTERAL

Energibehov

Energibehovet varierar med ålder, kön, kroppsvikt, aktivitet och sjukdomstillstånd. Vid parenteral nutritionsbehandling är det alltid bättre att lägga sig på en lägre energinivå i inledningsskedet för att undvika överdosering. Hos svårt undernärda individer finns risk för metabol överbelastning (refeeding syndrom) om mer näring ges än vad vävnaderna kan metabolisera. Störst är risken vid parenteral tillförsel. Nutritionsbehandlingen bör därför startas försiktigt till dessa patienter.

Det finns olika formler för att beräkna energibehovet. Ett sätt att beräkna energibehovet är 25 kcal/kg/dygn för sängliggande och 30 kcal/kg/dygn för uppegående patient.

Proteinbehov

Proteinbehovet varierar med ålder, aktivitet och sjukdomstillstånd. Med parenteral nutrition kan det ibland vara svårt att komma upp i adekvata proteinintag. Speciellt då det vid vissa sjukdomstillstånd rekommenderas ett högre proteinintag från 1,2-2 gram/kg kroppsvikt/dygn. För patienter som står under en längre tids behandling med parenteral nutrition bör observeras att proteinintaget inte blir för lågt. För sjuka rekommenderas generellt 1-1,5 gram protein/kg kroppsvikt/dygn.

PN beräknas täcka 75% eller mer av patientens energiintag

Beräkna det totala energibehovet något lägre än vid peroralt och enteralt intag för att undvika överdosering. Beräkna 25 kcal/kg kroppsvikt/dygn.

PN utgör mindre än 75% av patientens energiintag

Beräkna det totala energibehovet. Beräkna 30 kcal/kg kroppsvikt/dygn. Omvärdera mängden tillägg av PN då patienten förändrar sitt intag per oralt/enteralt.

Undernärd patient

Till patienter som är kraftigt avmagrade med ett dåligt nutritionstillstånd eller som varit utsatt för långvarig svält eller fasta rekommenderas att PN inleds med 15-20 kcal/kg kroppsvikt/dygn. Vid allvarlig undernäring (BMI <14 kg/ m2), överväg ännu försiktigare start: 5-10 kcal/kg kroppsvikt/dygn. Under 1-10 dagar kan energinivån ökas. Läs mer om upptrappning under Infusionshastighet och upptrappning.

Överviktig patient

Utifrån patientens längd beräknas vikten patienten skulle ha vid ett BMI 25. Denna vikt plus ett tillägg på 25% av den överskjutande vikten ger en grund för beräkning av energibehovet. Var extra noga med att följa viktutvecklingen för att utvärdera att energinivån är tillräcklig. Observera dock att patienter med högt BMI men med stor andel muskelmassa har ett högre energibehov.

Äldre patienter

Är patienten över 70 år rekommenderas att minska uträknat energibehov med cirka 10%, framförallt i inledningsskedet, för att minska risken för överdosering.

Kritiskt sjuk patient med metabol stress

Hos kritiskt sjuk patient med metabol stress såsom feber, sepsis, trauma eller stor kirurgi kan energiutgifterna vara ökade, men kroppen har svårare att tillgodogöra sig näringen. Börja alltid med låg dos ca: 15-20 kcal/kg kroppsvikt/dygn. Ju mer metabolt stressad patient desto lägre dos, för att efterhand försiktigt trappa upp dosen när tillståndet förbättras.

Vätskebehov

Bedömning av det basala vätskebehovet per dygn kan generellt räknas: 30 mL/kg kroppsvikt/dygn. Tänk på att kompensera för eventuella vätskeförluster. Har patienten ätit och druckit dåligt eller haft vätskeförluster till exempel på grund av diarré och/eller kräkningar ska i första hand vätskebalansen korrigeras.

Till toppen av sidan