Åtgärder vid förstoppning

FÖRSTOPPNING

Dagens första mål tillsammans med att man börjar röra på sig stimulerar tarmrörelserna,

En viktig del av behandlingen är att förklara den normala tarmfunktionen. Hur ofta vi tömmer tarmen varierar mycket från person till person. Det är normalt att tömma tarmen från mellan tre gånger per dag till en gång var tredje dag. I tunntarmen absorberas näringsämnena till blodet. Tjocktarmen tar emot en till två liter nedbrytningsprodukter varje dygn som stannar i tjocktarmen ett till tre dygn. En stor del av tarminnehållet består av vatten, rester av föda som inte brutits ner, salter och bakterier. Det mesta av vattnet sugs upp i tjocktarmen och avföringen får därför en fastare konsistens. Massrörelser är som en tryckvåg som förflyttar tarminnehållet i tjocktarmen genom hela tjocktarmens längd till ändtarmen. När ändtarmen fylls med avföring skickas signaler till hjärnan och vi upplever behov av att tömma tarmen.

Dagens första mål tillsammans med att man börjar röra på sig stimulerar tarmrörelserna, det kallas gastroklinisk reflex och kan utnyttjas för underlättad tarmtömning. När avföringen kommer till ändtarmen och det är ett lämpligt tillfälle att tömma tarmen slappnar den inre sfinktern och den yttre sfinktern av och tarmen rätas ut och tarmtömning möjliggörs. Om sensibiliteten är normal så kan vi känna skillnad på luft, om det är diarré eller normal avföring. Med hjälp av den yttre slutmuskel och m.puborectali som påverkas med viljan kan man slappna av och underlätta tömningen eller knipa för att hindra en tömning. Om man nonchalerar signalen att gå och tömma tarmen ofta kan det leda till förstoppning, ju längre tid avföringen finns i tjocktarmen ju mer vätska sugs upp och avföringen blir hårdare.

Detta är ett komplicerat system och det finns många orsaker till att det kan vara svårt att tömma tarmen. Vid toalettbesök kan bukmuskeltrycket förstärkas och analkanalen vidgas ytterligare genom att fötterna placeras på en fotpall och man lutar sig framåt.

Skillnad mellan rakt sittande och hukande position. När man vid toalettbesök sitter i hukande position eller när fötterna placerade på en fotpall, så att knäna kommer något över bäckenbotten, vidgas analkanalen genom att puborektalis-, inre- och yttre sfinktermuskeln slappnar av och tarmtömning underlättas då.

Individuellt omvårdnadsstatus

Innan behandling är det betydelsefullt att ta reda på personens tidigare tarmfunktion. Det är viktigt att gå igenom toalettvanor, kostvanor, fysisk aktivitet, ADL-förmåga, medicinering, stress eller andra förändringar i livssituationen och medicinsk historia som kan ha samband med förstoppningsproblematiken. Detta kan ge en hänvisning om vad som ligger bakom förstoppningen och om möjligt justeras dessa faktorer i första hand [3]. Innan man börjar behandla förstoppning med laxantia bör man pröva andra metoder [3]. Omvårdnadsstatus dokumenteras tillsammans med omvårdnadsordinationer och datum för uppföljning.

Kost och kostanamnes

Att förändra kost, vätskeintag och fysisk aktivitet kan hjälpa vissa personer men det vetenskapliga underlaget för åtgärderna är svagt. Svagt vetenskapligt underlag är dock inte att likställa med bevisad avsaknad av effekt utan kan också betyda att det i dagsläget saknas tillförlitlig kunskap.

För att få en uppfattning om personens kostvanor exempelvis kaloriintag, vätska, fiberrik kost som frukt, grönsaker, fullkornsprodukter inhämtas kostanamnes vilken med fördel utgår från kostdagbok. Anamnesen utgör grund för kostråd. Sträva efter regelbunden måltidsordning.

Rekommendationen är att äta frukt och grönsaker varje dag. Torkad frukt, plommon, fiberberikat bröd och gröt kan vara ett förstahandsval vid trög mage. Fiberintag (framförallt olösliga fibrer) är associerat till kortare "transit time", större avföringar och ökat antal avföringar [18] och i den vetenskapliga litteraturen rekommenderas 25 g fibrer/dag. Fibrer kan dock ge upphov till känsla av uppkördhet som kan upplevas obehagligt. Enbart fiberberikning kan vara otillräckligt som behandling vid svår förstoppning och tillståndet kan riskera att förvärras på flera sätt [5,9]. Då fibrer ökar tarminnehåll kan förstoppningen förvärras om orsaken till förstoppningen är att personen har problem med att få ut avföringen som till exempel vid bäckenbottendysfunktion eller mycket långsam tarmpassage [3, 9-11]. Ökat fiberintag kan också resultera i hård avföring om inte tillräckligt med vätska tillförs [12]. Likaså anses fiberberikning vara olämpligt som behandling av personer med utvidgad kolon, så kallad megakolon. Istället för att öka tarminnehållet bör tarmen avlastas och det bedöms mer lämpligt med fiberfattig diet [11]. 

Vätska

Att vara uttorkad ökar risken för förstoppning vilket gör att god vätsketillförsel förebygger att förstoppning uppstår och kan avhjälpa förstoppning om personen är uttorkad [5]. Om fiberintaget ökar är det nödvändigt att även öka vätskeintaget [13]. Ett ökat intag av vätska förefaller dock inte vara effektivt som behandling mot förstoppning hos personer med redan fullgod vätsketillförsel. [5]

Fysisk aktivitet

Det tycks finnas ett samband mellan låg fysisk aktivitet och förstoppning men resultat från studier är motstridiga [19] Som intervention har fysisk aktivitet däremot inte visats ha effekt som behandling [14]. Möjligen kan personer som ofta är stillasittande, rullstolsburna eller sängliggande få förbättrad tarmfunktion genom ökad fysisk aktivitet.

Magmassage

Enskilda studier visar att magmassage kan användas som behandling vid förstoppning [15]. En systematisk litteraturöversikt visar att evidensen är svag men att det finns indikationer på att magmassage är en effektiv behandling [15]. Magmassage har visats ha en viss fördröjd effekt som ökar under ett antal veckor. Likaså avtar troligen effekten efter avslutad behandling vilket gör att den bör ses som en kontinuerlig behandling. Magmassage innebär massage av ett område som är mycket intimt vilket innebär att det är betydelsefullt att visa stor respekt för den enskildes integritet [15].

Biofeedback, träning av muskelkoordination

Att ha nedsatt förmåga att kontrollera och samordna musklerna i bäckenbotten och analsfinktern vid tarmtömning, ses ofta hos individer med bäckenbottendysfunktion. Biofeedback innebär att personen tränas att medvetet använda och koordinera muskler involverade i krystning och/eller uppfatta signaler från rektum. Instrument som via elektroder eller prober i analkanalen ger visuell, audiell eller verbal feedback används för att uppnå optimal funktion [16]. En studie har visat att det är mer effektivt att träna med hjälp av feedback från instrument än att träna endast efter instruktioner [16]. Trots att de flesta studier har metodologiska problem visar en metaanalys av tillgänglig evidens att biofeedback är det bästa alternativet för behandling av förstoppning då orsaken är bäckenbottendysfunktion [16]. Särskild personal utbildad i biofeedback, utför behandlingen.

Perinealt tryck och stimulering av anus

Kvinnor med svag bäckenbotten kan ha hjälp av att trycka mot perineum, runt ändtarmen eller via slidan trycka bakåt mot ändtarmen för att på detta sätt underlätta tarmtömning. Att via slidan trycka bakåt med tummen mot ändtarmen kan även vara effektivt vid tömningsbesvär som beror på rektocele.

En specifik behandlingsåtgärd vid neurogena sjukdomar då tarmtömningsreflexen är nedsatt eller uteblir helt är att stimulera genom att föra in ett suppositorium eller att försiktigt föra in ett behandskat finger i anus och sakta rotera fingret. Rörelsen får pågå tills en avslappning i tarmväggen kan kännas vilket oftast inte tar mer än 15-20 sekunder [6]. Det är viktigt att inte trycka för hårt då man istället kan framkalla en spasm i sfinktern.

Transanal Irrigation (TAI)

När konservativ behandling och läkemedelsbehandling mot förstoppning inte har haft effekt har tarmsköljning, numera kallad TAI (Transanal Irrigation) prövats. Kontinuerlig tarmsköljning med ljummet kranvatten kan minska problem med förstoppning särskilt hos personer med neurologisk tarmdysfunktion. [17]

Digitering, plockning

Vid långvarig förstoppning kan en ansamling av avföring bildas i rektum (fekalom). Förstahandsval av behandling vid fekalom är makrogolläkemedel tillsammans med lavemang, men vid mycket svåra fall kan man tvingas att manuellt avlägsna avföringen. När det gäller manuell evakuering eller plockning saknas forskning inom området. Det är förknippat med stort obehag, är mycket smärtsamt för personen och det är stor risk för att skador uppstår i anus. Rekommendationen är att manuell evakuering endast ska användas när alla andra åtgärder är prövade. Läkare med vana vid rektalundersökning konsulteras för att besluta om och ordinera manuell evakuering och utrymningen görs när personen är sövd.

Andra behandlingar

Kirurgi kan komma ifråga i utvalda fall vid bäckenbottendysfunktion som vid stora rektocelen som inte tömmer sig. Vid uttalad slow-transit förstoppning som inte svarar på behandling är kolektomi ett eventuellt alternativ. Man kan också lägga upp blindtarmen som en stomi (Malone´s operation) och ge lavemang via den (så kallad antegrad lavemang).

Till toppen av sidan