Blodburen smitta

Smittämnen

Hepatit B-virus (HBV)

Hepatit B är ett virus som infekterar levern och smittar via blod eller sexuellt. Smittämnet förekommer över hela världen. Den kliniska bilden vid akut smitta varierar från symtomfrihet till fulminant leversjukdom.  Hos vuxna läker infektionen i de flesta fall ut inom några månader och mindre än 5 % blir kroniska bärare. För nyfödda barn till mammor med höggradigt smittsam hepatit B-infektion är risken för kroniskt bärarskap däremot cirka 90 % utan vaccination. Kronisk hepatit-B infektion kan på sikt leda till allvarliga leverskador. Det finns läkemedel som fördröjer eller förhindrar att kroniskt infekterade utvecklar leverskador. Vaccination mot hepatit-B ger ett mycket gott och långvarigt skydd hos mer än 95 % av de vaccinerade.

Vid olyckshändelse med stick- eller skärskada där hepatit B-virus hamnar i blodbanan eller djupt i vävnad är risken för smitta mindre än 5 % om smittkällan är HBeAg-negativ jämfört med cirka 20-30 % om smittkällan är HBeAg-positiv (se nedan).

Inkubationstiden varierar från 2 - 6 månader (i genomsnitt cirka 3 månader).

Diagnosen fastställs genom serologiska test.

Serologiskt provsvar Smittsamhet
HBsAg-neg och Anti HBs-pos Ej smittsam
HBsAg-pos Smittsam
HBsAg-pos och HBeAg-pos Hög smittsamhet
HBsAg-positiv och HBeAg-negativ Låggradigt smittsam

Hepatit C-virus (HCV)

Hepatit C är ett virus som infekterar levern och som smittar via blod. I första hand bland intravenösa missbrukare men även via otestade blodprodukter, från mor till barn (5 %) och via sex, främst vid homosexuellt sex mellan män. Smittämnet är vanligt förekommande över hela världen. Flertalet av de som smittas utvecklar inte några akuta sjukdomssymtom. Infektionen kan läka ut av sig själv men de flesta, cirka 55-80 %, får en kronisk infektion som på sikt kan leda till leverskada. Sjukdomen går oftast att behandla framgångsrikt med läkemedel vilket leder till smittfrihet och att risken för fortsatt leverskada upphör. Det finns inget vaccin mot hepatit C.

Vid olyckshändelse med stick-eller skärskada där hepatit C-virus hamnar i blodbanan eller djupt i vävnad kan risken att bli smittad vara upp till 3 %. Inkubationstiden varierar från 2-6 månader (i genomsnitt 3 månader).

För att bedöma om en individ är eller har varit smittad med HCV görs antikroppstest, anti-HCV-test. Detta test säger inte något om eventuell smittsamhet. Smittsamhet kan bedömas med hjälp av ett PCR-test (HCV-RNA-test) eller ett antigen-test som kan påvisa hepatit C-virus i blodet. Om HCV-RNA eller antigen-testet är positivt innebär det att patienten är smittsam.

Humant immunbristvirus (hiv)

Hiv är ett virus som påverkar immunsystemet och som smittar via blod eller sexuellt. Många märker inte att de smittats med hiv, medan en del insjuknar 1 - 4 veckor efter smittotillfället i en så kallad primärinfektion. Att bli smittad med hiv innebär en livslång, kronisk infektion och på sikt (5 - 20 år) risk att utveckla AIDS om inte behandling ges. Utvecklingen av nya antivirala läkemedel har inneburit förbättrade behandlingsmöjligheter som förhindrar utvecklingen till AIDS. Det finns inget vaccin mot hiv.

Vid olyckshändelse med stick- eller skärskada där hiv hamnar i blodbanan eller djupt i vävnad är risken att bli smittad cirka 0,3 %. Inkubationstiden varierar från 1 till 6 veckor.

Diagnosen fastställs genom olika serologiska test. Utförs ett kapillärt snabbtest kan detta ge ett säkert svar 8 veckor efter det misstänkta smittotillfället.

Humant T-lymfotropt virus (HTLV)

Humant T-lymfotropt virus finns i två varianter, HTLV-1 och HTLV-2, och är retrovirus med låg smittsamhet. Nästan alla HTLV-infekterade är asymtomatiska bärare och endast några procent utvecklar kliniska symtom.

De kan överföras från människa till människa vid samlag eller från mor till barn, i huvudsak genom amning. Virus kan också överföras via blod till exempel då man delar spruta eller annan vävnad från smittad person. De smittar inte vid vanliga sociala kontakter.

I Sverige har endast ett fåtal personer smittade med HTLV-1 och HTLV-2 påträffats. Sedan 1997 har som mest 16 fall/år rapporterats. De flesta har diagnostiserats vid screening av blodgivare, men några har påträffats vid smittspårning eller vid utredning av HTLV-associerad sjukdom.

Exempel på andra blodburna smittämnen

Hepatit D-virus (HDV)

Hepatit D-virus, "delta agens", är ett inkomplett virus som för att kunna infektera kräver en samtidig förekomst av hepatit B-virus. Smittöverföringen sker via blod eller kroppsvätskor. Inkubationstiden varierar från 2 - 10 veckor. Den kliniska bilden vid akut smitta varierar som vid hepatit B från symtomfrihet till fulminant leversjukdom.

En samtidig hepatit D- och hepatit B-infektion kan medföra risk för en svår leverinfektion. Det finns ingen specifik behandling riktad mot hepatit D. Vaccin mot hepatit B skyddar indirekt mot hepatit D.

Läs mer i Vårdhandboken

Basala hygienrutiner och klädregler

Basala hygienrutiner ska tillämpas av all vård- och omsorgspersonal vid vård, undersökning och behandling eller annan direktkontakt med person där vård och omsorg bedrivs.

Patientens rättsliga ställning

Läs om vårdgivarens skyldigheter och patientens valmöjligheter. Det finns också information om vart patienten kan vända sig om hen inte är nöjd.

Avvikelse- och riskhantering

Här kan du läsa mer om vårdgivarens ansvar för att utveckla och säkerställa kvaliteten i verksamheten. Det finns också information om att bland annat rapportera risker och anmäla avvikelser.

Dokumentation

För att säkerställa att patienten får en god och säker vård finns en lagstadgad skyldighet att föra patientjournal över de bedömningar och beslut som har gjorts avseende patientens vård och behandling.

Till toppen av sidan