Smittvägar beskriver på vilket sätt mikroorganismer överförs från en smittkälla till en mottaglig individ. Samma mikroorganism kan ha flera smittvägar, till exempel både via kontakt och via droppar.
Endogena infektioner orsakas av mikroorganismer från människans egen bakterieflora. I samband med vård, behandling eller undersökning, kan bakterierna hamna i vävnader där de inte hör hemma och orsaka infektioner. Bakterier från exempelvis patientens egen hudflora kan föras ner i ett operationssår i samband med operativa ingrepp och tarmbakterier kan komma in i urinvägarna via en urinkateter.
Exogena infektioner orsakas av mikroorganismer som överförs till individen från en smittkälla i omgivningen, det vill säga från andra människor eller miljön.
Kontaktsmitta är den vanligaste smittvägen i vården.
Direkt kontaktsmitta sker vid fysisk kontakt mellan smittkällan och den mottagliga individen, utan mellanled. Så sprids till exempel hudinfektioner såsom impetigo (svinkoppor) och herpesinfektioner samt vissa luftvägsinfektioner.
Indirekt kontaktsmitta innebär att smittämnet överförs via mellanled från en person till en annan. Detta kan ske med händer, kläder eller föremål (utrustning, sängbord, dörrhandtag med mera) som är förorenade med smittämnen från hud, sår, luftvägar, kräkning, urin eller avföring. Så sprids till exempel många virusinfektioner samt hud- och tarmbakterier, inklusive multiresistenta bakterier.
Droppsmitta uppstår när hosta, nysningar och kräkningar ger en dusch av vätskedroppar som vanligen snabbt faller ner i luften och som regel inte når längre än någon meter. Dropparna kan nå den mottagliga individens ögon och slemhinnor direkt eller via händerna. Så sprids till exempel de flesta luftvägsinfektioner. Dropparna kan även falla ner på föremål och ytor och föras vidare som indirekt kontaktsmitta. Detta gäller till exempel för calicivirus som orsakar vinterkräksjuka.
I samband med hosta kan förutom droppsmitta även en aerosol uppstå. Då dropparna i aerosolen torkar ihop till mindre droppkärnor (<5 µm) kan de spridas med luften och därefter inandas och nå de nedre luftvägarna. Så sprids till exempel vattkoppor och tuberkulos.
Legionella kan spridas till luftvägarna med vattendroppar vid till exempel duschning.
Från huden sprids partiklar till luften i stora mängder, särskilt vid utbredda hudskador. En del av dessa partiklar bär på bakterier, vilka kan falla ner i sår och leda till infektioner, till exempel i samband med operationer vid infektionskänslig kirurgi. När bakteriebärande hudpartiklar landar på ytor och föremål kan de även ge upphov till indirekt kontaktsmitta.
Smittämnen överförs via blod till blod eller slemhinna. Det sker direkt via sexuell kontakt eller genom kontaminerade blodprodukter. Indirekt sker det exempelvis genom stick- eller skärskador, injektioner. Så kan till exempel hepatit B och C samt hiv spridas. Läs mer i Vårdhandbokens texter om blodburen smitta.
Tarmsmitta kan ske då smittämnen når munnen, som direkt kontaktsmitta via födoämnen eller indirekt kontaktsmitta via exempelvis förorenade händer eller ytor.
Livsmedelsburen smitta innebär att livsmedel eller vatten direkt eller indirekt kontaminerats med smittämnen. Exempel är matförgiftning orsakad av stafylokocktoxin eller mag-tarminfektion orsakad av virus eller bakterier.
Insekter kan ibland sprida smitta mellan människor och även djur. Insektsburen smitta är dock inget stort vårdhygieniskt problem i Sverige.