Smitta och infektioner

OPERATIONSSJUKVÅRD

Postoperativa sårinfektioner

Patienter kan drabbas av olika typer av postoperativa infektioner, de vanligaste är postoperativa sårinfektioner samt kateterrelaterade infektioner i urinvägarna och blodbanan samt luftvägarna. Dessa infektioner skapar ett stort lidande hos patienten och ökar risken för sjuklighet och död samt kostar samhället enorma summor. Enbart kostnader för extra vårddagar på sjukhus till följd av vårdrelaterade infektioner (VRI) har beräknats kosta 4,4 miljarder svenska kronor årligen. De postoperativa sårinfektionerna är de näst vanligaste VRI i Sverige, och utgör cirka 22% av alla VRI. Enligt beräkningar kan mellan 30-50% av alla VRI undvikas genom tillämpning av preventiva åtgärder.

Infektioner uppstår när bakterier hamnar på platser i kroppen där de inte hör hemma. Det kan vara patientens egna bakterier som vanligtvis inte orsakar infektion men som via vårdpersonalens händer flyttas från ett område som till exempel huden till en venkateter och därmed blodbanan. Det kan även vara bakterier som kommer ifrån operationsmiljön och förs in i patienten via luft eller vårdpersonalens händer. Vi kan i dagsläget inte skapa en helt bakteriefri miljö men vi kan arbeta för bryta alla kända smittvägar i samband med operation. Bakterier kan nå patienten via:

  • Luften.
  • Kontaminerade instrument, material och vätskor.
  • Vårdpersonalens händer.
  • Egen hudflora.
  • Tarmflora vid bukkirurgi. 

Smittkällor, smittvägar

Smitta kan komma antingen från patienten själv, "endogen smitta", eller från omgivningen, huvudsakligen de personer som är närvarande i operationsrummet, "exogen smitta". Vilka smittkällor och smittvägar som dominerar varierar med typ av operation och hygieniska och aseptiska åtgärder. Vid tarmoperationer dominerar den endogena smittan men exogena infektioner, till exempel med Staphylococcus aureus, förekommer också. Vid proteskirurgi utgör både patientens och personalens hudflora en infektionsrisk.

Endogen smitta

Om operationssåret förorenas med lågvirulenta bakterier från patientens normala hudflora, som koagulasnegativa stafylokocker (KNS), till exempel Staphylococcus epidermidis, är risken för infektion förhöjd vid särskilt infektionskänslig kirurgi som ortopedisk, kärl och neurokirurgi och/eller implantation av kroppsfrämmande material. Om patientens hud är koloniserad eller kontaminerad med mer virulenta bakterier, till exempel Staphylococcus aureus, finns det risk för infektion vid alla typer av operationer.

Vid operation på organ som innehåller bakterier, exempelvis tarm, sker alltid en viss förorening av omgivande vävnad även om spill inte kan påvisas med blotta ögat. Vid denna typ av kirurgi är endogen smitta vanligast.

Andra risker för endogen smitta utgör en pågående infektion på huden eller i något annat organ än där ingreppet sker.

Exogen smitta

Vid exogen smitta kommer smittämnet från omgivningen och personalen i operationsrummet som är den främsta smittkällan. Smittämnen kan nå operationssåret via luften, med droppar eller genom kontakt med kläder, vätskor och instrument som har kontaminerats under operationen.

Luftburen smitta

Från varje enskild person sprids cirka 1000 bakteriebärande hudfragment/minut till luften. Dessa förorenar operationssåret genom att falla ner i såret eller genom att först faller ned på instrument, i öppna vätskor och annat material och sedan via dessa förs ned i operationssåret. Fler personer i operationsrummet utgör större risk för luftburen smitta. Antalet personer i operationsrummet anpassas till typ av ventilation i operationsrummet och operationssjuksköterskans bedömning för ett säkert vårdande.

Kontaktsmitta

Personalens hudbakterier kan också nå operationssåret direkt genom hål på operationshandskarna eller genom att bakterierna vandrar genom en fuktig operationsrock. Hårstrån kan bära hudbakterier och förorena operationssår och föremål.

Droppsmitta

Vid tal, hosta eller nysning sprids bakteriebärande salivdroppar. Dessa droppar sprids i luften inom en armslängds avstånd för att sen på grund av sin tyngd dala ner mot golvet.

Faktorer som ökar risken för infektion

Uppkomsten av infektioner bygger på komplexa interaktioner mellan bakterietyp, bakteriedos samt patientens immunförsvar. Infektionsrisken varierar inte bara på grund av typ och mängd bakterier som når såret utan är också beroende av faktorer relaterat till:

  • Patienten.
  • Vårdmiljön (ventilation, arbetsdräkt, antal personer och korrekt arbetssätt) i operationsrummet.
  • Typ av operation.
  • Operationstidens längd.
  • Operationsteknik.
  • Aseptisk teknik.
  • Antibiotikaprofylax. 

Faktorer relaterade till patienten som ökar infektionsrisken 

Faktorer relaterat till patienten som ökar infektionsrisken är bland annat:

  • Samsjuklighet (komorbiditet), det vill säga närvaro av andra sjukdomar förutom aktuell diagnos, exempelvis diabetes och systemsjukdomar.
  • Extremt hög eller låg ålder.
  • Fetma (BMI ≥30 kg/m2).
  • Dåligt näringstillstånd.
  • Pågående infektion.
  • Hudskador.
  • Rökning.
  • Viss läkemedelsbehandling, exempelvis steroidbehandling.
  • Alkoholbruk.

Registrering av postoperativa sårinfektioner

Postoperativ sårinfektion bör rapporteras som en avvikelse, se lokala anvisningar. Bedöms sårinfektionen som en allvarlig vårdskada ska registrering ske enligt Inspektionen för vård och omsorg (IVO) och Patientsäkerhetslagen SFS 2010:659, 1 kap. §5 och 3 kap. §5.

Alla verksamheter ska registrera och följa upp förekomsten av postoperativa infektioner. Registrering av postoperativa sårinfektioner med återföring av resultatet till den opererande kliniken har visat sig sänka infektionsfrekvensen, vilket tyder på att det finns goda kunskaper om hur postoperativa infektioner kan undvikas. Dessa kunskaper måste dock hållas ständigt aktuella så att det praktiska arbetet bedrivs kunskapsbaserat.

Se lokala anvisningar för avvikelserapportering om postoperativ sårinfektion.

Till toppen av sidan