Genusforskning
Genusforskning är ett internationellt vedertaget kunskapsområde som studerar vilken betydelse genus har i människors liv, samt maktrelationer som kan sättas i samband med genus. I genusforskning finns många olika teorier och modeller om kön och genus som social och kulturell företeelse.
Genussystem och genusbias
Genus eller könsbegrepp, på engelska "gender", kallas också för socialt kön och det kan vara svårt att veta exakt vad som avses. Kön som social konstruktion är sannolikt en definition, liksom kön som biologi eller medicin är en annan.
Begreppet genus finns även i andra sammanhang som matematik (topologi), i språket (substantiv), eller inom det man kallar övertygande talekonst (retorik), där genus används för att dela upp talet så framgångsrikt som möjligt.
Inom genusforskning finns forskare inom framför allt omvårdnad, psykologi och medicin, men även inom historia, pedagogik, socialt arbete, idéhistoria, filosofi, sociologi, antropologi och sexologi. Gemensamt finns en uppfattning om att genus konstrueras på olika nivåer och att det är processer som ständigt pågår och är ihopkopplade [18].
Hirdman (2007) menar att genus är skapat av förväntningar och traditioner och är tidsbundet i ett sociokulturellt sammanhang som konstruerar ofta osynliga skillnader mellan män och kvinnor [19]. Här skulle vissa forskare invända mot begreppet män och kvinnor, som inte inkluderar olika könsuttryck eller könsidentiteter.
Judith Butler kom att påverka synen på genus och vissa menade att Butler förvirrade mer än klargjorde. Två av Judith Butlers böcker finns på svenska, "Könet Brinner" och "Genus och Ogjort. Kropp, begär och möjlig existens", som båda visar på en ny komplex definition av kön. Butler lyfts fram som en person som medverkat till paradigmskiften på synen om genusvetenskap, queerteori och feministisk teori och praktik. Butler definierar queer som "hur identitet och normalitet produceras".
En bok från tidigt 1990-tal som kom att påverka vårdpersonal var Gerd Lindgrens "Doktorer, systrar och flickor", där könet tillhörde yrkeskategorin. "Doktorer" var läkare och män, "systrar" var sjuksköterskor och kvinnor, och "flickor" var en onämnbar yrkesgrupp av sjukvårdsbiträden, barn- och undersköterskor oavsett ålder. De som benämndes "flickor" var längst ner på rangskalan och vilket kön de hade var uppenbart. Sannolikt finns dessa strukturer även idag, det vill säga vilken titel, kön och makt som kan påverka vården.
En tidigare bok, som fortfarande används och ses som ett viktigt verk, är socialantropologen Margaret Meads "Kvinnligt, Manligt, Mänskligt", om tre stamfolk på Nya Guinea. Boken utgavs på svenska 1948.
Vård och genus
I vården uppmärksammas inte genus i tillräcklig omfattning och vården bidrar till att upprätthålla normer om genus, menar forskare i en artikelserie i tidskriften The Lancet [20]. Sannolikt beror detta på flera faktorer, varav en troligen är omsorg om den andre, att man inte vill fråga för det kan bli fel. En annan faktor är förvirring om genus, att det inte alltid är lätt att veta vad som är rätt och vad som är fel.
Istället för att gissa kön eller tilltala personen med det pronomen vårdpersonal finner mest lämpligt, är det bättre att fråga. Till exempel, "Hur vill du bli tilltalad?", eller om frågan behövs för vårdandet, "Vilket kön tillhör du?". Det finns personer som inte vill uppge vilket kön de tillhör och det måste självklart respekteras [20]. Könsidentitet kan definieras som en persons självidentifierande kön, det vill säga en persons subjektiva upplevelse av att tillhöra ett visst kön. Könsidentitet behöver inte vara det biologiska [21].
Möjliga könsidentiteter är kvinnlig, manlig och någon typ av ickebinär identitet. De ickebinära identiteterna kan vara könsidentitet mellan kön, ett tredje kön eller att man identifierar sig med mer än ett kön, vilket brukar kallas bigender eller trigender.
Om man definierar sig utan kön kallas det agender och en glidande eller fluktuerande könsidentitet kallas gender fluid [22]. I vissa länder som till exempel Australien, Nepal, Indien, Nya Zeeland och Sydafrika finns möjligheten att få tillhöra ett tredje juridiskt kön.