Kateterisering av urinblåsa

Kateterbehandling av urinblåsan ordineras av läkare med angiven indikation samt planerad behandlingstid alternativt tidpunkt för omprövning. Läkare och sjuksköterska har formell kompetens att sätta kateter, uppgiften kan också fördelas i enlighet med författning.

Svårighet att tömma urinblåsan: Akut eller kronisk urinretention. Lagring av urin i urinblåsan bör undvikas: Övre urinvägsinfektion. Koagelbildande blödning i urinen. Njurskador med risk för reflux och påverkad njurfunktion.

Patientundervisningen bör leda till förståelse för anledningen till behandlingen och insikt i nedre urinvägarnas anatomi och funktion. Egenvård bör uppmuntras så att patienten kan upprätthålla så mycket som möjligt av sin normala aktivitet

Urinkateter väljs i samråd med den ordinerande läkaren. Evidensbasering av val av katetermaterial för kvarliggande katetrar har ännu inte lyckats.

Ett aseptiskt arbetssätt bör tillämpas, det vill säga att produktens renhetsgrad bevaras. Katetern kan behållas steril vid införandet i urinblåsan på olika sätt, exempelvis genom att använda steril handske, steril pincett eller genom att mata in katetern med hjälp av dess innerförpackning.

Enstaka kateterisering görs för att mäta blåstömningsförmåga eller administrera läkemedel. Tillvägagångssätt är detsamma som vid intermittent kateterisering.

Suprapubisk urinkateter är en kvarliggande kateter som placeras i urinblåsan genom bukväggen och kan användas av både män och kvinnor.

Utöver basala hygienrutiner är det nödvändigt att ha god belysning vid kateterisering.

Använd inte gel med tillsats av desinfektionsmedel om det ska tas prov för urinodling i samband med kateteriseringen.

Var alltid uppmärksam på följande vanliga problem och komplikationer som kan uppstå vid kateterbehandling. Ett nära samarbete mellan sjuksköterska/distriktssköterska och läkare är grundläggande för god vård vid kateterbehandling då många problem är av både omvårdnadsmässig och medicinsk art

Prov för urinodling ska tas enligt provtagningsanvisningar från det mottagande mikrobiologiska laboratoriet.

Blåsträning/intermittent tömning innebär att urinen inte tillåts att rinna ut  kontinuerligt genom katetern som istället  töms vid behov eller vid utsatta tider. En konstant nötning av katetertippen mot blåsväggen undviks och urinblåsans storlek bibehålls bättre under kateterbehandlingen.

Inom området kateterisering av urinblåsa kan lokala anvisningar finnas eller behöva upprättas för:

Referenser och regelverk för Vårdhandbokens texter om kateterisering av urinblåsa.

Relaterad information för Vårdhandbokens texter om kateterisering av urinblåsa.