Vid svårigheter att kateterisera

Förslag på åtgärder:

• En sträng av kateteriseringsgel kan appliceras från klitoris och bakåt mot slidans framvägg. Det brukar medföra att urinrörsmynningen synliggörs.
• Om katetern hamnar fel och glider in i vagina, låt den sitta kvar för att markera den felaktiga öppningen. Använd en ny kateter och för in den i urinröret. Ta bort den felaktigt placerade katetern efter att den nya katetern är korrekt placerad. Flytta aldrig en kateter från vagina till urinröret eftersom det ökar risken för urinvägsinfektion.
• Om urinrörsmynningen är fortsatt svår att hitta kan den palperas med ett finger efter att patienten gett sitt samtycke. Hos vissa kvinnor sitter urinrörsmynningen i den främre vaginalväggen, vilket gör den svår att lokalisera visuellt. Urinrörsmynningen finns vanligtvis mellan klitoris och vagina. Undersökningen underlättas om patienten ligger i gynläge.

Efter kulturell och religiös underlivskirurgi

Könsstympning av flickor och kvinnor är förbjudet i Sverige. Företeelsen förekommer i flera länder världen över och kan variera i utförande och omfattning. Länkarna nedan ger mer information och vägledning.

Könsstympning kan orsaka varierade besvär av olika svårighetsgrad. Det kan innebära skador på urinröret och urinvägarna, besvärande ärrbildning, ökad risk för infektioner och cystor samt problem med sexualliv och samlevnad.

Kateterisering kan vara svår på grund av förändrad anatomi, vilket gör att man kan behöva överväga en öppningsoperation eller en suprapubisk kateter. En person som blivit könsstympad kan även uppleva psykiska och sociala svårigheter i samband med att behöva visa underlivet.

Förslag på åtgärder:

• Använd extra kateteriseringsgel för att underlätta införandet genom att fylla urinröret med gel. Om den maximala mängden bedövningsgel (enligt Fass) har använts och problemet kvarstår, prova katetergel utan bedövningskomponent eller andra lösningar, se nedan. Forcera aldrig.
• Sträck på penis för att räta ut urinröret.
• Se över kateterspetsens utformning och katetermaterialets styvhet. Kateterstorlek 14 Ch och 16 Ch har ofta en rundare spets och katetrar av helsilikon (100 %) är ofta något styvare vilket kan underlätta införandet.
• Använd kateter med Tiemann-spets: Katetern har en böjd spets som underlättar införandet genom den prostatiska delen av urinröret. Rikta kateterspetsen uppåt, mot patientens navel, när katetern förs in. En markering på kateterns sida (höger eller vänster beroende på tillverkare) visar spetsens riktning. Kontrollera katetern före användning. För in katetern som vanligt, men se till att den inte vrider sig under införandet. Den som utför kateteriseringen bör vara van vid kateterisering och utföra proceduren försiktigt [6,31] .
• Vidga och fukta urinröret genom att försiktigt spola in 2–5 mL steril Natriumklorid 9 mg/mL med en spolspruta samtidigt som katetern förs in. Klinisk beprövad erfarenhet har visat att den inspolade vätskan vidgar urinröret och underlättar kateterns insättning genom att hjälpa den att glida in och hitta rätt väg. För detta tillvägagångssätt är det bra att vara två personer: en som sätter in katetern och en som hanterar spolsprutan.
• Om övervikt skymmer insyn och gör det svårt att hitta urinrörsmynningen, kan kateteriseringen underlättas genom att placera patienten i gynläge och ta hjälp av en kollega.
• Ta hjälp om ovanstående åtgärder inte fungerar. Ibland går det inte att föra in en kateter via urinröret och den kan då behöva sättas på annat sätt. Urologiska vårdenheter har expertkunskap och utrustning för detta.

Omskärelse av pojkar och män

Omskärelse, det vill säga kirurgiskt avlägsnande av förhud av religiös tradition, regleras i Socialstyrelsens föreskrift Omskärelse av pojkar (SOSFS 2001:14). Pojken/mannen saknar då förhud. Detta påverkar inte införande av en urinkateter.

Förslag på åtgärder:

• Urinblåsan bör vara fylld. Använd gärna en blåsscanner för att säkerställa urinvolym. Vinkeln genom den suprapubiska kanalen till urinblåsan förbättras då blåsan är fylld.
• Om det ändå är svårt att få in katetern genom den suprapubiska kanalen kan det bero på att vävnadslager (underhudsfett och bukmuskulatur) som kanalen passerar är förskjutna i förhållande till varandra. Genom att pressa patientens mage uppåt i riktning mot huvudet, blir kanalen ofta rakare och lättare att komma igenom med katetern.
• Om katetern är svår att föra in på grund av en trång suprapubisk kanal, använd en tappningskateter för att vidga kanalen. Applicera rikligt med kateteriseringsgel, 10 - 30 gram, i kanalen och för försiktigt in en tappningskateter i den grovlek som motsvarar utbytt kateter. Det går även att använda en storlek större om den går att föra in utan att forcera. Önskas grövre kateter bör man gå upp en storlek i taget (per byte). Sätt därefter in en kvarliggande kateter i den grovlek som uppnåtts. Om den suprapubiska kanalen inte tillåter en grövre kateter än 12 Ch, överväg en silikonkateter med större innerlumen för bättre avrinning.