Metoder för urinkateterisering
Val av kateteriseringsmetod
Det finns olika alternativ för urinkateterisering:
- Enstaka kateterisering
- Intermittent kateterisering
- Kvarliggande urinrörskateter (KAD)
- Kvarliggande suprapubisk kateter.
Val av kateteriseringsmetod görs efter bedömning utifrån kateterbehandlingens indikation och individens förutsättningar.
Intermittent kateterisering har lägre risk för vårdrelaterad urinvägsinfektion jämfört med kvarliggande kateter och bör alltid övervägas [6,7]. Suprapubisk kateter kan också vara ett alternativ för att reducera risken för irritatativa urinrörsbesvär jämfört med en kvarliggande kateter via urinröret (KAD).
Kompetens och ansvar vid kateterisering
En urinkateter räknas som en medicinteknisk produkt. Personal som hanterar medicintekniska produkter måste därför ha rätt kompetens. Det finns inga särskilda regler som styr vem som får sätta en urinkateter. I praktiken är det verksamhetschefen eller närmaste arbetsledare som beslutar vem som får utföra uppgiften.
Enstaka kateterisering
Enstaka kateterisering
Med enstaka kateterisering avses en kateterisering som utförs vid ett enstaka tillfälle och som inte planeras att upprepas. Begreppet används för att skilja denna åtgärd från kateterisering som utförs regelbundet eller återkommande. I praktiken kan en kateterisering ibland behöva upprepas, men utgångspunkten är att åtgärden endast ska utföras vid ett enstaka tillfälle.
Enstaka kateterisering används till exempel för att:
- mäta blåstömningsförmåga
- hantera tillfälliga problem med blåstömning
- administrera läkemedel.
Metoden får inte användas om det finns en misstänkt eller bekräftad skada på urinröret.
Intermittent kateterisering
Intermittent kateterisering
Intermittent kateterisering innebär att urinblåsan töms flera gånger per dygn med en engångskateter som tas ut efter användning. Metoden används för de flesta indikationer, utom vid misstänkt eller bekräftad skada på urinröret.
Intermittent kateterisering orsakar ofta färre urinvägsinfektioner än kvarliggande kateter [6-8] och hjälper patienten att behålla självständighet och att kunna fortsätta med normala aktiviteter [8]. En annan fördel är att urinrör och urinblåsa inte mekaniskt retas av kvarliggande kateter.
Nackdelen kan vara att det ofta krävs flera kateteriseringstillfällen per dygn.
Självkateterisering
Intermittent kateterisering kan ofta utföras som självkateterisering. Om behandlingen förväntas pågå längre tid än i ett akut skede bör patienten lära sig att själv utföra kateteriseringen. Många, inklusive barn, äldre personer och personer med nedsatt rörlighet, kan lära sig detta. Personal som utbildar och följer upp självkateterisering behöver särskild kompetens, till exempel utbildning som uroterapeut eller distriktssjuksköterska.
Suprapubisk urinkateter
En suprapubisk urinkateter är en kvarliggande kateter som förs in i urinblåsan genom en konstgjord kanal i bukväggen. Den kan användas för alla indikationer, inklusive misstänkt eller bekräftad skada på urinröret. Proceduren är densamma för män och kvinnor.
Suprapubisk kateter används vid:
- misstänkt eller bekräftat skadat urinrör
- långvarig kateterbehandling.
- akut urinretention om urinrörskateter inte kan föras in.
Fördelar jämfört med urinrörskateter [9]:
- Minskar irritation och ärrbildning i urinröret.
- Lägre risk för bakteriekolonisation från ändtarmen.
- Ofta bekvämare och mindre påverkan på sexuell integritet.
- Möjliggör träning av egen urinering.
- Minskar risken för trycksår av KAD hos personer med rörelsehinder som använder rullstol.
Då en individ får en suprapubisk kateter för första gången utförs åtgärden av specialistutbildad läkare och ibland används en specialkateter.
Vid efterföljande kateterbyten används samma sorts katetrar som vid urinrörskateterisering. Byten kan göras i primärvård eller i hemsjukvård om inte annat bestäms.