Indikationer för kateterisering av urinblåsa

Urinblåsan kan ha svårt att tömma sig, till exempel vid urinretention [3], vilket är den vanligaste orsaken till kateterbehandling. Orsaken till tömningsproblemen ska utredas [4].

Kateterbehandling ska startas om residualurin ökar risken för urinvägsinfektion, njurskador och skador på urinblåsans funktion. Kontrollera mängden residualurin innan kateterbehandlingen påbörjas.

Läs mer om bedömning och åtgärd vid risk för urinretention i Vårdhandbokens avsnitt om blåsövervakning vid sjukhusvård.

Metod för urinkateterisering

Patientens tillstånd och förväntad tid till miktion avgör val av kateteriseringsmetod. Överväg i första hand att instruera patienten i intermittent självkateterisering (tidigare RIK). Vid behandlingstid längre än sex månader är suprapubisk kateter ett bra alternativ.

Urintömning

Det medicinska tillståndet och patientens situation avgör metod för urintömning.

Överväg intermittent urintömning med intermittent kateterisering eller med kateterventil vid kvarliggande kateter (KAD) eller suprapubisk kateter. Beslutet bör tas i samråd med patienten.

Efter akut urinretention med stor uttänjning av urinblåsan bör en ny övertänjning undvikas. Det är vanligt att rekommendera en kvarliggande kateter utan kateterventil under cirka en vecka och därefter start av intermíttent tömning.

Om intermittent urintömning inte är möjlig kan kontinuerlig blåstömning med urinuppsamlingspåse användas. Genom att koppla en kateterventil mellan kateter och uppsamlingspåse, som stängs någon gång per dygn för att låta urinblåsan fyllas, kan urinblåsans funktion bevaras och risken för skrumpblåsa minskas [5].  

Material

Välj katetermaterial utifrån planerad behandlingslängd samt patientens önskemål och situation. Se till att patienten har tillgång till katetermaterial och hjälpmedel.

Läs mer om katetermaterial och tillbehör på sidan Katetrar och övrigt material.

Dokumentation

Dokumentationen i patientens journal syftar i första hand till att bidra till en god och säker vård av patienten. Den är av stor betydelse då information ska överföras från en vårdgivare till en annan.

Läs mer i Vårdhandbokens avsnitt om dokumentation och om vårdsamverkan.

Dokumentationen ska innehålla uppgifter om:

• Att indikation för kateterbehandling är tömningsproblem.
• Att patienten har fått information och samtyckt till kateterbehandlingen.
• Volym residualurin som är uppmätt innan kateterbehandling.
• Tidpunkt för utvärdering av fortsatt behov av kateterbehandling, alternativt tidpunkt för avslutande av kateterbehandling.
• Eventuella svårigheter vid kateterisering.
• Eventuella tidigare avvecklingsförsök av kateter.
• Vad patienten har fått för information.
• Vem som ansvarar för behov och förskrivning av katetertillbehör och hjälpmedel. 

Vissa tillstånd behandlas med urinkateter för att undvika att urin fylls på och lagras i urinblåsan [3]. Exempel på sådana sjukdomstillstånd är febril urinvägsinfektion, hematuri och vissa njursjukdomar då högt tryck i urinblåsan bör undvikas.

Det är önskvärt att residualurin kontrolleras innan kateterbehandling inleds. Bakomliggande orsaker till lagringsproblem ska alltid utredas och behandlas. Läs mer om kontroll av residualurin i Vårdhandbokens avsnitt om blåsövervakning vid sjukhusvård.

Metod för urinkateterisering 

Initialt sätts kvarliggande kateter via urinrör (KAD). Vid behandlingstid längre än sex månader bör en suprapubisk kateter övervägas.

Urintömning

Katetern ska vara kopplad till uppsamlingspåse så att urinen kontinuerligt töms. När lagring i urinblåsan bör undvikas är det viktigt att uppnå en god, kontinuerlig avrinning och sträva efter att undvika stopp i urinflödet. 

Material

Välj katetermaterial utifrån planerad behandlingslängd samt patientens önskemål och individuella omständigheter. Bedöm urinens viskositet och välj en katetergrovlek med god avrinning. Se till att patienten har tillgång till katetermaterial och hjälpmedel.

Dokumentation

Dokumentationen i patientens journal syftar i första hand till att bidra till en god och säker vård av patienten. Den är av stor betydelse då information ska överföras från en vårdgivare till en annan.

Läs mer i Vårdhandbokens avsnitt om dokumentation och om vårdsamverkan.

Dokumentationen ska innehålla uppgifter om:

• Att indikation för kateterbehandling är att undvika lagring av urin.
• Att patienten har fått information och samtyckt till kateterbehandlingen.
• Volym residualurin som är uppmätt innan kateterbehandling.
• Tidpunkt för utvärdering av fortsatt behov av kateterbehandling alternativt tidpunkt för avslutande av kateterbehandling.
• Eventuella svårigheter vid kateterisering.
• Eventuella tidigare avvecklingsförsök av kateter.
• Vad patienten har fått för information.
• Vem som ansvarar för behov och förskrivning av katetertillbehör och hjälpmedel.

Kateterbehandling kan vara aktuell i samband med vård och behandling som rör annat än urintömning eller urinlagring. 

Exempel på vårdmotiverade orsaker:

• Förebygga urinretention vid långvariga behandlingar, planerad narkos och kirurgi eller akuta immobiliserande tillstånd.
• Övervaka timdiures.
• Underlätta läkning efter kirurgi i urinblåsa eller urinrör.
• Underlätta läkning av sår i underlivet.
• Administrera läkemedel via kateter.

Kontrollera mängden residualurin innan kateterbehandling inleds. Bedöm regelbundet nyttan av kateterbehandling i förhållande till riskerna och avsluta behandlingen när den inte längre behövs.

Metod för urinkateterisering

Kateteriseringsmetod väljs utifrån behov och indikation. Vid behandlingstid längre än sex månader bör en suprapubisk kateter övervägas. 

Urintömning

Överväg möjlighet till intermittent tömning med kateterventil alternativt kontinuerlig tömning till urinuppsamlingspåse. 

Material och planering

Välj katetermaterial utifrån planerade behandlingsmål samt patientens önskemål och individuella omständigheter. Bedöm urinens viskositet och välj en katetergrovlek med god avrinning.

Kateterbehandlingens längd kan variera. Avsluta kateterbehandlingen snarast när behovet upphör.

Dokumentation

Dokumentationen i patientens journal syftar i första hand till att bidra till en god och säker vård av patienten. Den är av stor betydelse då information ska överföras från en vårdgivare till en annan.

Läs mer i Vårdhandbokens avsnitt om dokumentation och om vårdsamverkan.

Dokumentationen ska innehålla uppgifter om:

• Att indikation för kateterbehandling är vårdmotiverad samt målet för behandlingen. 
• Att patienten har fått information och samtyckt till behandlingen.
• Volym residualurin som är uppmätt innan kateterbehandling.
• Tidpunkt för utvärdering av fortsatt behov av kateterbehandling alternativt tidpunkt för avslutande av kateterbehandling.
• Eventuella svårigheter vid kateterisering.
• Eventuella tidigare avvecklingsförsök av kateter.
• Vad patienten har fått för information.
• Vem som ansvarar för behov och förskrivning av katetertillbehör och hjälpmedel.

Kateterbehandling används ibland på grund av andra orsaker än behandling av urinvägar, urintömning eller urinlagring. Ett exempel på sådan orsak kan vara vård i livets slutskede.

Före beslut om kateterbehandling ska nyttan vägas mot riskerna, som infektioner eller andra komplikationer. Kateterbehandling i syfte att minska antalet toalettbesök ska noga övervägas mot riskerna med behandlingen.

Volym residualurin bör kontrolleras innan behandlingen påbörjas. Behandlingen ska avslutas så snart behovet inte längre finns.

Metod för urinkateterisering

Kateteriseringsmetod väljs utifrån behov och indikation. Vid behandlingstid längre än sex månader bör en suprapubisk kateter övervägas. 

Urintömning

Överväg möjlighet till intermittent tömning med kateterventil alternativt kontinuerlig tömning till urinuppsamlingspåse. 

Material och planering

Välj katetermaterial utifrån planerade behandlingsmål samt patientens önskemål och individuella omständigheter. Bedöm urinens viskositet och välj en katetergrovlek med god avrinning.

Behandlingsmålen ska styra när katetern kan tas bort. Om kateterbehandling påbörjats för att förbättra livskvaliteten ska detta regelbundet utvärderas. Behandlingen ska avslutas om allvarliga komplikationer uppstår eller om livskvaliteten inte förbättrats av kateterbehandlingen. 

Dokumentation

Dokumentationen i patientens journal syftar i första hand till att bidra till en god och säker vård av patienten. Den är av stor betydelse då information ska överföras från en vårdgivare till en annan.

Läs mer i Vårdhandbokens avsnitt om dokumentation och om vårdsamverkan.

Dokumentationen ska innehålla uppgifter om:

• Indikation och mål för kateterbehandling.
• Att patienten har fått information och samtyckt till kateterbehandlingen.
• Eventuell volym residualurin som är uppmätt innan kateterbehandling.
• Tidpunkt för utvärdering av fortsatt behov av kateterbehandling alternativt tidpunkt för avslutande av kateterbehandling.
• Eventuella svårigheter vid kateterisering.
• Eventuella tidigare avvecklingsförsök av kateter.
• Vad patienten har fått för information.
• Vem som ansvarar för behov och förskrivning av katetertillbehör och hjälpmedel.

Den absoluta kontraindikationen för urinrörskateterisering är misstänkt skadat urinrör, särskild risk finns vid bäckentrauma. Blod i urinrörsöppningen, färsk eller koagelbildande hematuri efter trauma kan vara tecken på skada i urinröret [6].

Patient med sfinkterprotes

Patienter med sfinkterprotes kräver särskild uppmärksamhet. Detta bör finnas dokumenterat i patientens journal och patienten kan ha ett särskilt informationskort om att de har en sfinkterprotes. Om en kvarliggande kateter via urinröret ska sättas måste sfinkterprotes inaktiveras. Detta görs oftast av specialistläkare i urologi. Suprapubisk kateter eller alternativet att istället intermittent tömma med tappningskateter som avlägsnas direkt efter urintappning rekommenderas. Sfinkterprotesen ska vara i öppet läge vid tappning.

Urinrörsförträngning

Vid misstanke om eller konstaterad urinrörsförträngning, till exempel på grund av förändrad anatomi efter kirurgiska ingrepp som könskorrigerande kirurgi, ska försiktighet iakttas. Överväg att använda suprapubisk kateter.