Suprapubisk urinkateter är en kvarliggande kateter som placeras i urinblåsan genom bukväggen och kan användas av både män och kvinnor. Användningsområden är vid akut urinretention när urinrörskateter inte går att föra in. Suprapubisk kateterbehandling bör även övervägas när kateterbehandling beräknas pågå under längre tid. Denna kateterbehandling har flera fördelar jämfört med en kateter via urinröret. Risk för symtomgivande bakteriuri minskar liksom risk för ärrbildning i urinröret. Många patienter tycker att suprapubisk kateter är bekvämare än kateter i urinröret, den ger mindre påverkan på sexuell integritet och man kan träna den egna förmågan att kissa. [2] Vid insättning används en specialkateter, därefter samma sorts katetrar som vid urinrörskateterisering, företrädesvis hydrogelbelagd latex eller helsilikon. Kontrollera tillverkarens anvisning för användningsområde.

Inläggning av suprapubisk kateter

Ingreppet ordineras och utförs av läkare, med sterilt material. Det finns färdiga set med kateter och påse som är lämpliga att användas när suprapubisk kateter appliceras. Katetern kan vara en tvåvägskateter som fixeras i blåsan genom att fylla en kateterballong eller en envägskateter, som fixeras med ett stygn i huden. Den senare byts av läkare över ledare, när kanalen stabiliserats övergår man oftast till tvåvägskateter.

Patienten bör ha en fylld palperbar blåsa när ingreppet görs, antingen med urin eller med steril NaCl 9 mg/mL som fylls genom tillfällig urinrörskateter.

  • Hudområdet ovanför symfysen desinfekteras.
  • Läkaren ger lokalbedövning med injektion och för därefter in en vass troakar genom buken och in i urinblåsan. Katetern förs ner genom troakaren, varefter troakaren avlägsnas.
  • Katetern fixeras i blåsan enligt anvisning, antingen genom ett stygn i huden eller genom att fylla en kateterballong. Fixera katetern mot huden med häfta eller med särskilt förband för att undvika dragningar.
  • Den suprapubiska katetern kopplas till urinuppsamlingspåse eller kateterventil enligt ordination. Välj lämplig fixeringsanordning om urinuppsamlingspåse används.

Om en suprapubisk kateter glider ur måste en ny sättas in, helst inom någon timme. I annat fall kan kanalen genom buk- och blåsvägg sluta sig så att det blir svårt eller till och med omöjligt att föra in en ny kateter.

Byte av suprapubisk kateter

Det första bytet görs vanligtvis på sjukhus, eller där ingreppet gjordes, efter 4-6 veckor. Därefter görs bytet av till exempel distriktssköterskan i hemmet eller på vårdcentralen. Samma sorts katetrar som vid urinrörskateterisering används, företrädelsevis hydrogelbelagd latex eller helsilikon. Kontrollera tillverkarens anvisning för användningsområde.

Hur ofta en suprapubisk kateter ska bytas beror på den enskilde patientens behov. Efter bedömning av stenutfällning på katetern och i urinen samt efter utvärdering av patientens känsla av obehag beslutas tiden till nästa byte. Se också tillverkarens anvisning för längsta användningstid.

Om symtomgivande urinvägsinfektion leder till insättande av antibiotikabehandling bör katetern bytas i nära anslutning till detta. På så sätt minskas risken för överlevnad av bakterier i kateterns biofilm. [19,20] Ordinerande läkare avgör när katetern ska bytas.

Material

  • Kateter, sterilförpackad
  • Handskar
  • Bedövningsgel.
  • Steril natriumklorid 9 mg/mL och spolspruta.
  • Kateteriseringsset med handskar, duk, några kompresser samt skål.
  • 10 mL injektionsspruta för att tömma kateterballongen.
  • 10 mL injektionsspruta för att fylla den nya kateterns ballong med sterilt vatten, eller glycerinmix om silikonkateter används.
  • 10 mL sterilt vatten - glycerinmix för silikonkateter.
  • Kateterventil och/eller urinuppsamlingspåse.
  • Fixeringsanordning.
  • Kompress och häfta för att täcka ingångshålet och fixera katetern.

Förberedelser

Ta hänsyn till patientens behov av integritet. Säkerställ att patienten har förstått tidigare given information och fått eventuella frågor besvarade.

Desinfektera avlastningsbord/uppdukningsyta och duka upp materialet.

Tillvägagångssätt

 

  1. För att underlätta byte bör patientens urinblåsa vara fylld. Vinkeln till urinblåsan blir på så sätt mer rät, vilket underlättar både uttagande och insättande av kateter.
    Om urinen är klar kan katetern stängas av i god tid före bytet så att blåsan fylls.
    Vid grumlig urin spolas blåsan ren med steril natriumklorid 9 mg/mL tills vätskan är klar. Fyll sedan urinblåsan med steril natriumklorid 9 mg/mL genom den gamla katetern. Avsluta fyllnad när patienten känner blåsfyllnad eller vid maximalt 400 mL. Om patienten är medvetslös eller saknar känsel iakttas särskild försiktighet.
  2. Tvätta rent runt kateterns ingångshål med tvål och vatten eller kompress fuktad med natriumklorid.
  3. Töm kateterballongen med hjälp av en injektionsspruta 10 mL. För att minska risk för "krage" på kateterballongen och därmed underlätta uttagandet kan ballongen återfyllas med max 0,1 mL.
  4. Dra ut den gamla katetern. Detta moment kan ta upp till ett par minuter. Håll under tiden katetern sträckt utan att använda våld.
  5. Fyll ingångshålet med gel, cirka 5 gram (mL).
  6. För in den nya katetern med aseptisk teknik.
  7. Avvakta avflöde.
  8. Observera så att katetern inte glidit ut innan kateterballongen fylls. Fyll ballongen med den mängd sterilt vatten eller glycerinmix tillverkaren anvisat.
  9. Koppla katetern till kateterventil eller urinuppsamlingspåse.
  10. Fäst en kompress runt instickshålet för att skydda kläder mot eventuellt sekret och katetern mot att fastna i till exempel kläder.
  11. Fixera katetern med häfta eller särskilt fixeringsförband så att drag inte uppstår mot blåsslemhinnan.
  12. Utvärdera fixeringsanordningen om urinuppsamlingspåse används och komplettera vid behov.
  13. Dokumentera. Läs mer i texten Översikt.

Hygien

Förband runt ingångshålet tjänar framför allt till att skydda ingångshålet mot drag och kläder från fläckar. Det bör vara torrt och vid tvätt/dusch tas förbandet bort. Läs mer om egenvård och omvårdnadsåtgärder i texten Omvårdnadsåtgärder.

Avsluta behandling med suprapubisk kateter

Kateterbehandling utvärderas och omprövas varje dag under vårdtiden. Med suprapubisk kateter kan tömningsförmåga / residualurin utvärderas:

  • Stäng av katetern.
  • När patienten känner tömningsbehov och har kissat på "vanligt sätt" öppnas katetern.
  • Mät eventuell resterande urin.

Ingen period med intermittent tömning (blåsträning) behöver föregå avslutande av kateterbehandling.

Material

  • Hygienunderlägg.
  • Handskar (osterila).
  • Rondskål, ren.
  • Injektionsspruta, 10 mL.
  • Absorptionsförband cirka 10x10 cm.
  • Häfta.

Tillvägagångssätt

1. Placera hygienunderlägget under patienten eller som skydd för kläderna.
2. Sätt på handskar.
3. Ställ rondskålen på hygienunderlägget.
4. Töm kateterballongen på sitt innehåll med injektionssprutan. Observera att volymen i kateterballongen kan ha förändrats till mer eller mindre än vad den fyllts med.
5. För att jämna ut eventuell "krage" på kateterballongen kan 0,1 mL återfyllas.
6. Dra varsamt ut katetern samtidigt som patienten långsamt andas ut vilket minskar spänningen i muskulaturen.
7. Placera absorptionsförbandet över ingångshålet och fäst med häfta.
8. Inspektera katetern.

Dokumentera tidpunkt och eventuella avvikelser  i patientens journal.

Det första dygnet efter att katetern tagits bort kan det rinna urin ut ur ingångshålet. Förbandet bör därför bytas med jämna mellanrum. Under resten av läkningsprocessen kan kompresser och häfta användas.

Komplikationer

Det finns en risk för tarmperforation då den vassa troakaren förs in. Denna risk minskar betydligt om urinblåsan är fylld.

Runt den suprapubiska kateterns ingångshål kan hudirritation uppstå.

Läs mer om övriga komplikationer i texten om Komplikationer.

Till toppen av sidan