Riskfaktorer och åtgärder

Fall orsakas av en kombination av individuella och miljörelaterade faktorer. Att förstå dessa är avgörande för att kunna vidta effektiva förebyggande åtgärder. Nedan listas ett antal vanliga exempel på riskfaktorer relaterade till individen respektive miljön.

Faktorer relaterade till individen

Vanliga diagnosrelaterade riskfaktorer:

• Akut hjärtsjukdom
• Demenssjukdom (till exempel oförmåga att be om hjälp eller att orientera sig)
• Depression
• Epilepsi
• Hjärtsvikt
• Kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL)
• Ledsjukdomar
• Neuropati
• Osteoporos
• Parkinsons sjukdom
• Stroke
• Undernäring
• Lågt hemoglobin (Hb)

Vanliga tillstånd som påverkar fallrisken:

• Blodtrycksfall.
• Förvirring.
• Hunger eller sömnbrist.
• Läkemedelsrelaterade biverkningar (till exempel sedering, förvirring, blodtrycksfall).
• Nedsatt gång- och förflyttningsförmåga.
• Nedsatt kognitiv funktion.
• Nedsatt styrka och rörlighet.
• Nokturi (nattliga urinträngningar med behov av toalettbesök).
• Svårigheter att utföra flera aktiviteter samtidigt (till exempel gå och prata).
• Synnedsättning.
• Yrsel och balansstörningar.

Faktorer relaterade till miljön

Exempel på individuella riskfaktorer:

• Personliga föremål utom räckhåll.
• Hörapparat eller glasögon som inte används.
• Antihalkstrumpor som inte används.
• Felaktig användning av hjälpmedel som till exempel rollatorer och kryckor, eller avsaknad av hjälpmedel.
• Hjälpmedel för påkallande av hjälp (larmanordning), som inte är anpassade eller är trasiga.
• Hjälpmedel blir inte använda på grund av för avancerad teknik, till exempel vissa hörapparater.
• Plötsliga rörelser eller skrämsel.
• Olämpliga skor eller avsaknad av lämpliga skor.

Exempel på miljörelaterade riskfaktorer:

• Dålig eller bländande belysning.
• Dåliga färgkontraster som gör det svårt att se trappsteg eller föremål.
• Hala golv (till exempel på grund av spill eller rengöringsmedel).
• Halt i duschutrymme. Avsaknad av halkmatta eller stödhandtag.
• Heltäckningsmattor och andra mattor som kan orsaka snubbling.
• Hinder och utskjutande föremål i passager (till exempel rullstolar, förrådsföremål, möbler).
• Långt avstånd till toalett.
• Mörka mönster eller fläckar på golv som kan uppfattas som hål.
• Olåsta hjul på sängar, rullstolar eller sängbord.
• Trösklar.

Riskfaktorer kan också vara relaterade till skyddsåtgärder så som felaktig användning av sänggrindar, brickbord eller bälten som kan begränsa rörelse eller öka fallrisken.

Fallrisken varierar beroende på vårdmiljö. Utöver generella riskfaktorer finns specifika risker i vårdmiljön kopplade till individuella faktorer, kognitiva nedsättningar, miljö, hygienutrymmen, rörelse och mobilisering samt felaktig tillämpning av skyddsåtgärder.

Nedan beskrivs specifika risker för:

• primärvård
• slutenvård
• särskilt boende.

Oavsett vårdmiljö så måste identifiering av risker alltid göras utifrån en individuell riskbedömning av den aktuella patienten och situationen.

Risker i primärvård

Särskilda risker som kan finnas i primärvården är ofta relaterade till ny eller förändrad läkemedelsbehandling eller till miljön. Väldigt korta besök på vårdcentralen i en okänd miljö kan till exempel öka risken för fall. Även den yttre miljön kan bidra om exempelvis entréer är otillgängliga, belysningen dålig och stöd i form av bänkar för vila saknas.

Primärvård kan ibland innebära vård i patientens ordinära boende. Vid vård i ordinärt boende kan omständigheter i patientens hemmiljö öka risken om belysningen är dålig och det till exempel finns hinder i form av mattor, trösklar och utskjutande möbler.

Risker i slutenvård

Särskilda risker som kan finnas i slutenvård är ofta relaterade till akut sjukdom hos patienten och symtom så som smärta, rädsla, förvirring och oro. Ny eller förändrad läkemedelsbehandling är också en risk. Riskerna kan även vara relaterade till hög ålder, multisjuklighet och kognitiv svikt. Miljön är okänd och situationen kan skapa stress.

Risken för fall kan också vara relaterad till konkreta omständigheter i miljön, exempelvis dålig belysning, hala golv och olåsta hjul på utrustning.

Risker i särskilt boende

Särskilda risker som kan finnas i ett särskilt boende är ofta relaterade till hög ålder, kognitiv svikt och multisjuklighet hos patienten. Risken för fall kan också vara relaterad till miljön så som brist på tillsyn och anpassade hjälpmedel.

Information om identifierade individuella och miljörelaterade riskfaktorer används som underlag för att bedöma relevanta och individanpassade åtgärder. Alla patienter över 65 år eller med riskfaktorer ska riskbedömas vid ankomst oavsett slutenvård, vård i särskilt boende eller vård i ordinärt boende.

Läs mer på sidan Riskbedömning.

Fallprevention är ett systematiskt arbete där både riskfaktorer och åtgärder bedöms på ett strukturerat sätt, till exempel med stöd av säkerhets- eller omvårdnadsronder och checklistor. Genom att systematiskt identifiera riskfaktorer, anpassa miljöer och implementera preventiva åtgärder kan många fall undvikas.

Nedan följer förslag på fallpreventiva åtgärder som inkluderar:

• miljöanpassningar
• läkemedelsrelaterade åtgärder
• fysisk aktivitet och träning
• användning av hjälpmedel
• patientundervisning och egenvård.

Miljöanpassningar

Genomför regelbundna säkerhetsronder för att kontrollera exempelvis belysning, mattor och hinder. Ta gärna stöd av en checklista.

Miljöanpassningar kan behövas både inomhus och utomhus.

Inomhus

Förslag på fallförebyggande åtgärder i inomhusmiljö:

• Anpassa sänghöjd baserat på patientens behov, till exempel låg höjd för förvirrade personer.
• Använd stolar med armstöd och lämplig sitthöjd.
• Installera ringklockor och larm och säkerställ att de fungerar.
• Installera stödhandtag på ställen där de kan vara hjälpsamma.
• Installera antihalktejp på ställen där de kan vara hjälpsamma.
• Kontrollera sladdar och utstickande föremål.
• Lås sängar och sängbord så att de är säkert förankrade.
• Markera toalettdörrar.
• Orientera patienter i vårdmiljön.
• Säkerställ god belysning utan bländning.
• Säkerställ tillgång till toalettstolar och urinflaskor.
• Säkerställ att stödhandtag vid toalett är vertikala.
• Ta bort hinder och överflödiga föremål.
• Vårdrumsplacera patienter med fallrisk nära toaletter eller där vårdpersonal är mer tillgänglig.

Utomhus

Förslag på fallförebyggande åtgärder i utomhusmiljö:

• Kontrollera tillgänglighet vid entréer, exempelvis tunga dörrar, ledstänger, antihalkremsor.
• Rapportera faror som gropar eller utstickande grenar.
• Säkerställ god belysning vid entréer, på gångvägar och i trappor.
• Tillhandahåll bänkar längs gångvägar och vid entréer.
• Snöröjning, samt is- och halkförebyggande åtgärder.

Fallpreventiva åtgärder ska regelbundet utvärderas.

Läkemedelshantering

Läkemedelsanvändning kan ibland orsaka fall och öka risk för fall.

Förslag på fallförebyggande och läkemedelsrelaterade åtgärder:

• Utför förenklad och/eller fördjupad läkemedelsgenomgång.
• Se regelbundet över ordinationer och användning av läkemedel, särskilt av de som ökar fallrisken (till exempel antidepressiva, blodtryckssänkande, lugnande, opiodier).
• Tidsbestäm administrering av laxerande och urindrivande medel.

Fysisk träning

Fysisk träning är vetenskapligt bevisat en av de mest effektiva metoderna för att minska fallrisken genom att balans, gångförmåga, muskelstyrka, rörlighet och uthållighet förbättras.

Äldre vuxna bör röra sig varje dag, undvika långvarigt sittande och varje vecka träna balans, styrka samt pulshöjande aktivitet för bättre hälsa och minskad fallrisk.

Vardagsrehabilitering syftar till att främja individens funktionsförmåga genom att integrera fysisk aktivitet och träning i de dagliga aktiviteterna. Det innebär att personal aktivt uppmuntrar, motiverar och ger stöd i att utföra moment som stärker självständighet och delaktighet i vardagen. Rehabilitering i vardagen kan genomföras tillsammans med professioner som exempelvis sjuksköterska och undersköterska.

Professionellt stöd vid fysisk aktivitet och träning kan ges av:

• Fysioterapeuter för bedömning, funktionsträning och utformning av individuella träningsprogram.
• Arbetsterapeuter för hjälp med anpassningar i syfte att öka aktivitetsförmåga och delaktighet.

Olika typer av fysisk träning:

• Balansträning, till exempel att stå utan stöd eller övningar som minskar understödsytan och förflyttar tyngdpunkten.
• Styrketräning.
• Funktionell träning (till exempel sitt-till-stå, gångträning).

Länkar till träningsprogram och yrkesföreningar för fysisk aktivitet finns nedan.

Hjälpmedel

Fallprevention kräver en kombination av generella och individuella åtgärder samt användning av lämpliga hjälpmedel. 

Det finns många olika hjälpmedel och produkter som kan användas i sammanhanget fallprevention. 

Några exempel:

• Antihalkprodukter: antihalkstrumpor, tofflor, duschmattor
• Belysning: nattljus, rörelsesensorbelysning
• Mobiliseringshjälpmedel: rollatorer, kryckor, rullstolar, duschstolar
• Möbler och utrustning: höj- och sänkbara sängar, stolar med armstöd
• Skyddande kläder: höftskyddsbyxor (används med försiktighet)
• Stöd och säkerhetsenheter: vertikala stödhandtag, sänglarm, golvmattor med sensorer, fallriskarmband

Val och utvärdering av produkter

Det är viktigt att använda rätt produkt och hjälpmedel till rätt individ. Val av hjälpmedel bör alltid baseras på en individuell riskanalys. Bedöm varför patienten föll, i vilka situationer risken är hög och vilka behov som finns.

Ta gärna hjälp av en arbetsterapeut vid utprovning av hjälpmedel. Arbetsterapeuten har fördjupade kunskaper i bedömning och utprovning av hjälpmedel för att underlätta/förbättra en persons aktivitets- och delaktighetsförmåga.

Hjälpmedel som rullstolar, rollatorer, sängar och stödhandtag ska av patientsäkerhetsskäl rutinmässigt och regelbundet kontrolleras.

Behovet och effekten av produkter och hjälpmedel ska regelbundet utvärderas. I verksamheter med riskpatienter kan det finnas särskilda förråd med olika förebyggande produkter. Detta för att åtgärder inte ska fördröjas i väntan på att hjälpmedel anskaffas.

Rengöring av utrustning som delas mellan patienter/vårdtagare

Individuellt utprovade och anpassade produkter och hjälpmedel för personligt bruk ska med fördel användas. Produkter och hjälpmedel rengörs enligt tillverkarens anvisningar.

Ibland delas hjälpmedel mellan individer. Verksamheten måste definiera hur regelbunden rengöring av utrustning som delas mellan patienter/vårdtagare ska utföras. Vid eventuell förorening av kroppsvätskor gäller som alltid punktdesinfektion enligt lokal rutin. 

Egenvård och patientundervisning

Egenvård innebär en möjlighet till självständighet och delaktighet i omhändertagandet av den egna hälsan. Att patienter och invånare ska vara delaktiga är ett viktigt mål i god och nära vård. 

De flesta fall sker i hem- och närmiljö. Det är därför viktigt att den enskilde individen själv identifierar risker för att förebygga fall. Informera och diskutera fallrisker och prevention med patienter och närstående. Checklista för genomgång av fallrisk i hem- och närmiljö kan vara en hjälp för vissa individer och närstående. 

Lär ut säkra rörelsetekniker, till exempel långsam uppresning. Praktiska råd om hur man tar sig upp från golvet vid ett eventuellt fall bör ges till riskpersoner. Läs mer i Vårdhandbokens avsnitt Förflyttningskunskap.

Skyddsåtgärder kräver patientens samtycke och syftar till att skydda, stödja, hjälpa eller aktivera patienten. Åtgärderna får inte användas som tvångs- eller begränsningsåtgärder.

Skyddsåtgärder

Exempel på skyddsåtgärder är användning av sänggrindar, brickbord, bälten, larmmattor och sensorer. Dessa ska användas som säkerhetsåtgärder och är hjälpmedel om patienten känner sig trygg, men en begränsningsåtgärd om patienten visar ogillande eller obehag vid användning.

Kontinuerlig bedömning krävs för att undvika risker, till exempel att patienten fastnar eller kliver över sänggrindar.

Tvångs- och begränsningsåtgärder

Tvångs- och begränsningsåtgärder är inte tillåtna i vården och omsorgen. Undantag finns för nödsituationer.

En tvångs- och begränsningsåtgärd syftar till att begränsa eller att utöva tvång mot den enskilde genom att vidta åtgärder mot den enskildes vilja eller frihet. 

Läs mer om tvångs- och begränsningsåtgärder på Kunskapsguidens webbplats.

Etiska överväganden

Förslag på förändringar i hemmet eller livsstilen (till exempel nya skor eller borttagning av mattor) kan upplevas integritetskränkande även om det görs med ett gott syfte. Diskutera hjälpmedel och förändringar på ett varsamt och respektfullt sätt.

Märkning av patienter med särskilda armband, antihalktofflor eller markeringar på rollatorer kan upplevas kränkande och bör undvikas.