Behandling och rengöring

SÅRBEHANDLING

När de läkningshämmande faktorerna har identifierats, analyserats och dokumenterats sätts lämplig behandling in. Genom att grundläggande data om patientens sår och allmäntillstånd dokumenteras skapas möjlighet att utvärdera effekten av behandlingen.

Behandlingen kan bestå av:

  • Om möjligt, korrektion av bakomliggande sjukdomsfaktorer, till exempel kirurgisk åtgärd vid arteriell insufficiens, justering av diabetesbehandling och näringsintag.
  • Livsstilsrelaterade åtgärder mot läkningshämmande faktorer så långt detta är möjligt, till exempel ökad aktivitet och rökstopp. Målet är genomblödning och syrsättning.
  • Smärtlindring vid smärtsamma sår.
  • Lämpliga förbandsprodukter utifrån sårtyp och/eller sårproblematik.
  • Tryckavlastning/tryckfördelning.
  • Systemisk antibiotikabehandling och/eller lokalbehandling med silverförband, honungspreparat eller förband med jod eller polyhexanide (PHMB) vid kliniska tecken till sårinfektion exempelvis rodnad, svullnad, smärta, ökad sårsekretion i omgivande hud. Hydrofobt förband kan minska svamp-och bakterieväxt i såren.

Bakterieväxt, sårets mikrobiom

Svårläkta sår är alltid koloniserade med bakterier och i många fall även av svamp. Floran förändras i allmänhet inte under läkningstiden, men ibland övermannar mängden, patogeniciteten och virulensen kroppens immunsystem och en sårinfektion blir fallet. I bensår förekommer ofta Staphylococcus aureus och koliforma bakterier. Dessa är vanligtvis en del av hudfloran och harmlösa och behöver i allmänhet inte behandlas med antibiotika om inte tecken till infektion föreligger.

Diabetesrelaterade sår har en speciell problematik och vid tidig misstanke om eventuell infektion bör patienten remitteras till multidisciplinärt fotteam.

Biofilm

En kort tid efter sårets debut koloniseras såret av bakterier. Speciellt i svårläkta sår bildar bakterierna en biofilm som kapslar in dem och skyddar dem mot ljus, uttorkning, antibiotika och andra ämnen. Biofilm avlägsnas med upprepad debridering och/eller med vissa förbandstyper. Debridering bör efterföljas av någon form av hydrofob eller antiseptisk lokalbehandling under en begränsad period. Debrideringen är en mycket viktig del av sårbehandlingen.

Infektion

Om det finns tecken till infektion i omgivande vävnad, såsom rodnad, svullnad, smärta, värmeökning eventuellt med feber, eller ökande sekretion, bör det tas en sårodling efter noggrann rengöring. Vid klinisk infektion bör patienten ordineras systemisk antibiotikabehandling samtidigt som man bör lokalbehandla såret med antiseptiskt förband, typ silver, PHMB, medicinsk honung eller jod, eventuellt med hydrofobt förband.

Pseudomonas aeruginosa finns ofta i större fuktiga sår. Tecken på pseudomonasväxt är oftast en grönaktig sårsekretion med en specifik lukt. Omslag enligt ordination med ättiksyrelösning 5 mg/ml, eventuellt ytterligare spädd, och/eller lösning med polyhexanide och betain kan motverka dessa bakterier. Pseudomonas är en av de bakterier som ofta bildar biofilm i sår.

Sårrengöring

Alla sår innehåller bakterier. Noggrann rengöring, avlägsnande av fuktiga nekroser, död vävnad och främmande kroppar minskar risken för sårinfektion och underlättar sårläkningen. Vissa bakterier bildar biofilm i såret, det vill säga bakteriekolonier kapslar in sig och blir oemottagliga för normal sårrengöring. Förebygg infektion vid riklig bakterieväxt genom mekanisk debridering samt rengöring, eventuellt med surfaktantlösning (sårrengöringsvätska eller gel med polyhexanide och betain).

Vid svårläkta sår som inte går in mot led, sena eller steril kroppshåla

Arbeta aseptiskt med kroppsvarma vätskor. Observera att sår kan vara en reservoar för resistenta bakterier.

Sårrengöringen måste alltid anpassas till typen av sår och göras så skonsam som möjligt. Riklig urspolning med kroppstempererad vätska rekommenderas. Sårrengöring upplevs ofta av patienterna som den smärtsammaste delen av förbandsbytet. Rengöring med kroppsvarm vätska minskar smärtan.

Debridering

  • Torra och svarta nekroser på tår och hälar ska vanligen inte avlägsnas.
  • Avlägsna annan död vävnad så skonsamt som möjligt. Endast en person som är väl förtrogen med uppgiften får rensa upp såret med sax och pincett eller curett. Viktiga hjälpmedel vid mekanisk debridering är monofilamentsvamp och -pinne. Iakttag stor försiktighet vid diabetessår på fötterna samt vid arteriell insufficiens.
  • Om sårodling är ordinerad tas prov för odling efter rengöringen av såret och innan eventuell antibiotika ges. Odlingen tas alldeles innanför sårkanten eller djupt i sårets botten. Vissa mikrobiologer rekommenderar att man stryker i Z-liknande rörelser över sårytan.
  • Dokumentera sårets utseende efter rengöringen.

Ren eller steril rutin

Val av ren eller steril metod sker enligt lokala rutiner och ordinationen ska dokumenteras i patientjournalen.

När det gäller övergripande sårrengöringsmetoder ska verksamhetschefen eller den medicinskt ansvariga sjuksköterskan, MAS, fatta principbeslut om om, hur och när steril eller ren rutin ska tillämpas för olika typer av sår.

Ren rutin

Ren rutin tillämpas vid alla sår som inte kräver steril omläggning. Ren rutin innebär att sår rengörs med färsktappat, kroppstempererat kranvatten och höggradigt rena produkter.

Steril rutin

Vid steril rutin används sterila instrument, sterilt material och sterila vätskor genomgående under hela omläggningen.

Steril rutin tillämpas för

  • operationssår som kräver omläggning under det första dygnet
  • operationssår så länge det finns dränage eller om såret vätskar eller blöder
  • sår som står i förbindelse med en led eller annan djupare normalt steril vävnad
  • infektionskänsliga patienter. Vilka som ingår i denna kategori avgörs av den patientansvarige läkaren.

Följ tillverkarens bruksanvisning för förvaring och kassering av öppnade förpackningar med steril vätska.

Här finns regionala tillägg

Till toppen av sidan