Suturtekniker och material

SUTURER OCH SUTURTAGNING

Olika typer av sår kräver olika suturtekniker och suturmaterial beroende på var såren är placerade på kroppen. Vid planerad plastikkirurgi läggs hudsnitt med fördel i hudens sprickriktning, Langers linjer, och därför brukar ärr efter planerade hudsnitt följa dessa. Vid kirurgi på till exempel bröstkorg, buk, bål och lår följer hudsnitt internationellt evidensbaserade riktlinjer, i stället för Langers linjer.

Hudens sprickriktning eller de Langerska linjerna.
Hudens sprickriktning eller de Langerska linjerna, kvinnas överkropp.
Hudens sprickriktning eller de Langerska linjerna, kvinnas överkropp.

Val av suturer eller staples/agraffer

Utifrån litteraturen kan man i nuläget anta att användning av suturer eller  metallclips (staples/agraffer) kan anses likvärdigt vad gäller komplikationsrisker i form av sårinfektion. Baserat på aktuella metaanalyser och reviews i ämnet framgår att mer forskning behövs och att det idag är oklart vad som är mest fördelaktigt med tanke på infektionsrisk och kosmetiskt resultat.

Suturtekniker

För att få jämna sårkanter och tilltalande ärr efter sårskador och suturering eftersträvas att nålen går ned och upp med samma avstånd till snittet. En bra anpassning av sårkanterna möjliggör att dessa hamnar i samma nivå med varandra efter att suturen knutits för en jämn hudyta.

Schematisk bild av en hudsutur i genomskärning med åsformade sårkanter. Sårkanterna hamnar i samma nivå med varandra efter att suturen knutit. Klicka på bilden för större format.
Schematisk bild av en hudsutur i genomskärning med åsformade sårkanter. Sårkanterna hamnar i samma nivå med varandra efter att suturen knutit. Klicka på bilden för större format.

Det vanligaste sättet att suturera hud är att använda sig av enstaka suturer med skärande, kurverad nål och en icke resorberbar tråd. Dessa suturer kan ersättas av metallclips. Valet av suturteknik är relaterat till målsättningen med suturering, vad som ska sutureras samt typ av kirurgi och väljs av ansvarig kirurg.

Enstaka suturer.
Enstaka suturer.
Fortlöpande intrakutan sutur.
Fortlöpande intrakutan sutur.
Enstaka liggande madrassuturer.
Enstaka liggande madrassuturer.
Fortlöpande genomgripande sutur.
Fortlöpande genomgripande sutur.

Fortlöpande intrakutan sutur görs med resorberbar tråd och tas inte bort.

Suturmaterial

För hudsuturer används vanligen icke resorberbar tråd och då ska suturen plockas bort när såret har läkt.  Vid subkutan sutur, ligatur eller intrakutan sutur används resorberbar tråd eftersom den inte ska tas bort. En monofilament, det vill säga enkel slät tråd används oftast vid suturering. En multifil tråd är ofta resorberbar och lättare att till exempel knyta, då den är lite räfflad. Används framför allt inuti kroppen. Tråden bryts långsamt ned när den kommer i kontakt med kroppsvätskor och syre. Suturtrådens grovlek anpassas efter det område på kroppen där huden ska sutureras.

Region Hud Djupare struktur
Ögonlock 6-0 monofilament  
Ansikte 5-0,6-0 monofilament 4-0 absorberbara
Munslemhinna 4-0, 5-0 absorberbara 5-0 absorberbara
Skalp 4-0, 5-0 monofilament 4-0, 3-0 absorberbara
Bål 3-0, 4-0 monofilament 3-0 absorberbara
Extremiteter 4-0 monofilament 3-0 absorberbara
Fot och fotsulor 3-0, 4-0 monofilament  

Metallclips

Metallclipsen sätts fast i huden med en apparat, se bild nedan, och kan kombineras med subkutan suturteknik. Metallclips föredras ofta till långa sår som ska förslutas och när det är stor spänning i såret som till exempel vid sår i huvudet. Vid val av metallclips eller suturmaterial är evidensen begränsad gällande vilket som ger minst retning och infektionsrisk.

Teknik med metallclips.
Teknik med metallclips.
Placering av metallclips i hudsnittet.
Placering av metallclips i hudsnittet.

Omläggning av suturerade sår eller sår med metallclips

Suturerade sår täcks av förband som i princip följer samma regler som för andra sår. För att underlätta sårläkningsprocessen behövs oftast en fuktig kroppstempererad sårmiljö. Vid vissa operationer täcks suturranden enbart med sårtejp. Om såret vätskar mycket bör ett sårförband som suger upp överflödig vävnadsvätska väljas. Förbandet ska inte heller fastna i såret, så att såret riskerar att rivas upp vid byte av förband eller vid suturtagning. Ibland kan därför en salvkompress, en kompress med en glatt yta alternativ en silikonkompress vara att föredra närmast suturer eller metallclips. Det finns inga säkra bevis för om användandet av ett förband eller inte förband har en inverkan på frekvens av sårinfektioner .

Till toppen av sidan