Inläggning och patientinformation

NEFROSTOMI

Förberedelser

Det är ansvarig läkare som bedömer om patienten är i behov av en nefrostomikateter. Remiss skrivs för inläggning av nefrostomi på röntgen eller motsvarande enhet.

Förberedande åtgärder

  • Information till patient och eventuellt närstående om varför en nefrostomi behöver läggas in samt vad det innebär. Informationen ges både skriftligt och muntligt.
  • Fasta 4 timmar före eller enligt ordination alternativt lokala anvisningar.
  • Blodgruppering, koagulationsstatus, elektrolytstatus eller andra prover enligt ordination Patienter med pågående infektion eller stenproblematik ska urinodlas innan anläggning av nefrostomi. [2-4]
  • Antibiotikaprofylax enligt ordination. [2-4]
  • Premedicinering enligt ordination. [2,3]
  • Perifer venkateter läggs in, och intravenös infusion ges enligt läkarordination.
  • Ställningstagande till utsättning eller justering av antikoagulantia, enligt läkarordination eller lokala ansvisningar.

Vid enbart byte av nefrostomikateter behövs oftast inga förberedelser, ingreppet sker polikliniskt och patienten går hem direkt efter bytet.

Lokala anvisningar kan finnas för fasta inför inläggning av nefrostomi.

Patientinformation

Patienten ska få information inför ingreppet om vad som ska hända och om hur man som patient ska förbereda sig. Det är även viktigt med information om hur man lever med sin nefrostomikateteter exempelvis hur man byter urinpåse och vilka tecken och symtom som man ska vara observant på för att ta kontakt med vården. Försäkra dig om att patienten får möjlighet att ställa frågor. Använd gärna nedanstående patientinformation som mall för genomgång och för att ge till patienten.

Kom överens med patienten om vem som ska tömma och byta urinuppsamlingspåsen. Om patienten ska göra det själv instruera om hur det ska gå till. När det gäller omläggning kan det vara svårt att sköta denna själv på grund av nefrostomins placering. Kontrollera om patienten har närstående som kan vara behjälplig eller om distriktssköterska ska sköta omläggningen.

Länk till patientinformation (pdf)

Inläggning

Inläggning av nefrostomi görs av röntgenläkare. Patienten får oftast lokalbedövning, men även ryggbedövning och sövning kan vara aktuellt [2,12]. Patienten får ligga på ett undersökningsbord där man med röntgengenomlysning och ultraljud lokaliserar njurbäckenet.

Desinfektera hudområdet med klorhexidinsprit 5 mg/mL. Vid klorhexidinallergi används etanol 70%. Ett stort område runt insticksstället desinfekteras med ordentligt genomfuktade tvättork under minst 30 sekunder. Låt huden lufttorka. Därefter fixeras sterilt draperingsmaterial tätt mot patientens hud. [13]

Huden liksom vävnaderna fram till njuren bedövas. Under exakt kontroll förs med hjälp av ett speciellt instrument, en tunn kateter in i njurbäckenet. Punktionen sker oftast i sidan bak mot ryggen nedanför revbensbågen [3]. Vanligen används en nefrostomikateter med så kallad ”pigtail” som innebär att en tunn tråd löper längs insidan av nefrostomikatetern [3,4].

När katetern är på plats i njurbäckenet spänns tråden genom ett drag i änden. Kateteränden inne i njurbäckenet böjs då till en ”pigtail”. Ändtråden snurras därefter i en avsedd skåra, runt katetern och låses fast genom ett speciellt plastlås. På så sätt sitter katetern fast i njurbäckenet och glider inte ut. Suturering av nefrostomikatetern kan förekomma [3,13].

Katetern kopplas sedan via ett kopplingsstycke (förbindelseslang), med eller utan trevägskran, till en tömbar urinuppsamlingspåse [14]. Nefrostomikatetern läggs om med ett speciellt nefrostomiförband, läs mer under texten Omläggning och skötsel.

Bild som visar placering av nefrostomiförband
Nefrostomi med kateter kopplad till urinuppsamlingspåse, exempel på omläggning. Vid omläggning och fixering av kopplingsstycke och urinuppsamlingspåse är det viktigt att ta hänsyn till rörelse så att inte katetern sträcks för mycket. Större bild finns i texten Omläggning och skötsel.
Bild som visar placering av nefrostomiförband
Nefrostomi med kateter kopplad till urinuppsamlingspåse, exempel på omläggning. Vid omläggning och fixering av kopplingsstycke och urinuppsamlingspåse är det viktigt att ta hänsyn till rörelse så att inte katetern sträcks för mycket. Större bild finns i texten Omläggning och skötsel.


Eftervård och dokumentation

Sängläge rekommenderas i två timmar efter ingreppet, för att minimera risk för blödning. Det är viktigt att om möjligt dricka extra med vätska, för att öka diuresen (urinflödet) och därigenom minimera risken för stopp i nefrostomin. Övrigt som kontrolleras och dokumenteras när patienten återvänder till vårdavdelningen är:

  • Patientens allmäntillstånd inklusive puls, blodtryck och andningsfrekvens.
  • Urinflöde och färg på urinen. Urinmängden mäts. Använd gärna en för detta ändamål framtagen sticka för att genom färgjämförelse klassificera koncentrationen av blod i urin [15]. Klassificeringen underlättar dokumentation och rapportering.
  • Insticksstället inspekteras med tanke på risk för blödning.
  • Kroppstemperaturen kontrolleras vid misstanke om feber eller vid frossa.

Risk finns alltid vid inläggning av nefrostomi att patienten kan få komplikationer exempelvis urosepsis, blödning, pneumothorax eller perforation av colon [3,4]. Vid stora urinflöden kan elektrolytbalansen rubbas. Vid komplikationer ska läkare kontaktas. Läs mer i texten Komplikationer vid nefrostomi.

Urinen innehåller vanligen blod de första dygnen och levrat blod kan täppa till katetern. Om urinflödet blockeras kan patienten uppleva det som smärtsamt. Vid blodig urin och misstanke om eventuella koagler (blodlevrar) kontaktas läkare för ordination av spolning av nefrostomikatetern. Läs mer om att spola nefrostomi i texten Omläggning och skötsel.

Inläggning av nefrostomi görs oftast polikliniskt. Om patienten är påverkad eller vid komplikationer kan patienten observeras inneliggande. Före hemgång ska patienten lära sig tömma påsen, hantera nefrostomin, och eventuellt ha fått hjälpmedel utskrivna. Det ska också ha bestämts vem som sköter omläggningen.

Dokumentation

Dokumentera i patientens journal:

  • Indikation och beräknad behandlingstid.
  • Uppgifter om inläggning och eventuella komplikationer.
  • Eventuell utökad medicinering.
  • Patientens egna iakttagelser och upplevelser av behandlingen.
  • Skötsel: omläggning, val av bandage och bytesfrekvens, övriga individuellt anpassade hjälpmedel.
  • Given muntlig och skriftlig information till patienten.

När patienten byter vårdgivare eller vårdform ska informationen överföras tydligt i skrift och eventuellt även muntligt (SOSFS 2005:27).

Till toppen av sidan