Analinkontinens - vård och behandling - Översikt

ANALINKONTINENS - VÅRD OCH BEHANDLING

Analinkontinens innebär en nedsatt förmåga eller oförmåga att kontrollera sin tarmfunktion avseende gas och/eller avföring. Det är ett symtom och inte en sjukdom. Analinkontinens är ett dolt hälsoproblem. När tidig utredning och behandling inom primärvården eller på bassjukhusen görs kan fler få hjälp och ett bättre behandlingsresultat uppnås. Vid fortsatta och komplicerade symtom efter basal utredning och behandling kan remiss till specialistkliniker - "BäckenbottenCentra" behövas. Här bedöms, utreds och behandlas patienten utifrån ett multidisciplinärt team.

Internationella studier visar att analinkontinens förekommer hos 2-10% av befolkningen samt ökar med ålder och är då nästan lika vanligt hos män som hos kvinnor. Analinkontinens kan leda till varierande grad av socialt och psykiskt lidande och negativ påverkan på individens livskvalitet. Flera studier visar att många drar sig för att söka vård, endast ett fåtal berättar om sina besvär till vårdgivare. Det är också vanligt att vårdpersonal inte frågar specifikt om patientens tarmfunktion.

Analinkontinens kan förebyggas, botas eller lindras

Vårdpersonal har ett stort ansvar att fråga om tarmfunktionen. De bör alltid uppmärksamma vissa riskgrupper där analinkontinens är vanligt förekommande som exempelvis vid neurologiska sjukdomar/skador eller vid förlossningsskador. Analinkontinens kan och bör utredas och behandlas så tidigt som möjligt så att individens inkontinens upphör eller minskas, med en förbättrad livskvalitet. Det kan också sekundärt leda till minskade kostnader för sjukvården.

Det är av flera skäl angeläget att sprida och öka kunskapen om inkontinens för individen och för personal inom vård- och omsorg. Genom riktlinjer för vård av patienter med analinkontinens kan kvalitetsmål skapas och uppnås.

Tarmfunktion

Det behövs ett välfungerande samspel mellan olika organ i kroppen för att ha en god kontroll över kontinens och tarmtömning. Följande faktorer är viktiga för en god tarmfunktion:

  • Normal konsistens och volym av avföring.
  • Medveten kontroll över viljestyrda reflexer och muskler.
  • Fungerande tarmrörelser och passage genom mag- och tarmsystemet.
  • Fullgod känsel och lagringsförmåga i ändtarmen.
  • Intakta muskler och nerver i analsfinkter samt bäckenbottenmuskulatur.
Översiktsbild rektum.

Kvalitetssystem

Det är verksamhetschefen respektive den medicinskt ansvariga som fastställer och dokumenterar riktlinjer för vårdens utövande. Det är även verksamhetschefen som utser vilka av den berörda hälso- och sjukvårdspersonalen som ska få förskrivningsrätt och göra bedömning av personalens utbildningar och kompetens (SOSFS 2008:1). En sjuksköterska med särskild kompetens bör ha ansvar för att fortlöpande handleda övrig personal och informera om nyheter och förändringar inom inkontinensområdet.

I ansvaret bör också ingå att hålla enhetens hjälpmedel aktuella. För både enskilt och särskilt boende gäller att inkontinenshjälpmedel ska vara individuellt utprovade och förskrivna inom ramen för de produkter som upphandlats. Läs mer om ansvar i Vårdhandbokens texter delegering och ansvar.

Kvalitetsprogram inom inkontinens

NIKOLA är nätverk för inkontinens inom kommun och landsting och har utarbetat fram ett kvalitetssäkringsprogram för tarmen, för barn och vuxna. För mer information om utredning och behandling vid analinkontinens finns också "Riktlinjer vid analinkontinens", ett skriftligt kompendium framtagen av en expertgrupp av uro- och tarmterapeuter. Dataprogrammen är fria att använda och finns åtkomligt på www.nikola.nu. Läs också i Vårdhandbokens texter om urininkontinens. 

Dokumentation

All patientvård ska dokumenteras i en patientjournal (SFS 2008:355). Vid förskrivning av inkontinenshjälpmedel bör individuell utprovning, förväntad förbrukning, förskrivning, planerad uppföljning samt utvärdering antecknas i journalen (SOSFS 2008:1).

Basala hygienrutiner

Urinvägs- och/eller tarminfektioner är de vanligaste vårdrelaterade infektionerna inom både akutsjukvård och äldrevård. För inkontinensvård, precis som i all övrig vård och omsorg, ska basala hygienrutiner tillämpas för att förhindra smittöverföring.

Till toppen av sidan