Samordnad individuell plan (SIP)

VÅRDSAMVERKAN

Den 1 januari 2010 infördes nya paragrafer i Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1992:763) och i Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) om Samordnad individuell plan (SIP). Dessa bestämmelser inbegriper även privata utförare som kommun och landsting har upprättat avtal med. Upprättande av individuella planer nämns även i Patientlagen som trädde i kraft 1 januari 2015, vars syfte är att stärka och tydliggöra den enskildes ställning inom hälso- och sjukvården. Patientlagen främjar även den enskildes integritet, självbestämmande och delaktighet (SFS 2014:821).

En Samordnad individuell plan (SIP) ska upprättas av landsting och kommun om individen behöver insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården och behov av samordning behövs för att patienten/brukaren ska få sina behov tillgodosedda. Behov av SIP kan initieras av alla, det vill säga någon som uppmärksammar att en persons vård- och omsorgsinsatser sviktar eller kan samordnas bättre. Initiativet kan även komma från den enskilde och/eller närstående. Personen ska ge sitt samtycke till att en individuell plan upprättas och ska när det är möjligt upprättas tillsammans med denne. Närstående ska ges möjlighet att delta i arbetet med planen, om det är lämpligt och personen inte motsätter sig det. Arbetet med planen ska påbörjas utan dröjsmål och följas upp kontinuerligt.

Syftet med SIP är att:

  • Ge ökat inflytande och delaktighet för den enskilde i planeringen och genomförandet av sin vård och omsorg.
  • Förbättra samordningen så att en person ska få den hjälp han/hon har behov av och rätt till.
  • Tydliggöra ansvaret mellan olika huvudmän och förbättra den sammanhållande processen.

SIP ska innehålla:

  • Vilka insatser som behövs.
  • Vilka insatser respektive huvudman ska ansvara för.
  • Vilka åtgärder som vidtas av någon annan än landstinget eller kommunen.
  • Vem av huvudmännen som ska ha det övergripande ansvaret för planen.

Det bör finnas överenskommelser mellan huvudmännen på samtliga nivåer och en bra mötesstruktur med tillåtande klimat för både individen och för de professionella. Det ska också finnas en rutin för hur planeringen ska gå till och hur utarbetad mall ska användas. Mallen ska vara användarvänlig och ge förutsättningar för hög delaktighet av berörd individ [2]. I förarbetena har lagstiftaren särskilt betonat vikten av att en individuell plan behövs när det gäller personer med:

  • Psykisk sjukdom och samtidigt missbruk.
  • Allvarlig psykisk sjukdom med funktionsnedsättning.
  • Ungdomar med omfattande psykosociala behov.
  • Personer med demenssjukdom.
Till toppen av sidan