Ansvarsfördelning

Nutritionsomhändertagande bygger på tvärprofessionell samverkan, där olika professioner bidrar med kunskap utifrån respektive yrkesperspektiv. Sjuksköterska, dietist och ansvarig läkare planerar och organiserar tillsammans nutritionsbehandlingen [1] där läkare har det medicinska ansvaret, sjuksköterska omvårdnadsansvar och dietist ett specifikt nutritionsansvar. Utöver dessa bidrar flera andra yrkesfunktioner med viktiga aktiviteter och åtgärder i syfte att skapa bästa möjliga förutsättningar för patientens intag av energi och näringsämnen. I kunskapsstödet Att förebygga och behandla undernäring [1] betonas vikten teamarbetet för att skapa kontinuitet i vården och för att underlätta bedömningar som kräver flera kompetenser.

Ansvar

Hälso- och sjukvården ska ledas så att den tillgodoser hög patientsäkerhet och god kvalitet i vården samt främjar kostnadseffektivitet. Den enskilde yrkesutövaren inom hälso- och sjukvården har ett självständigt ansvar för sitt handlande. Enligt Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) ska vården bedrivas så att den uppfyller kraven på god vård.

Vårdgivaren ansvarar för att det finns ett ledningssystem med nödvändiga processer och rutiner för att säkra verksamhetens kvalitet (4 § SOSFS 2014:10). Med stöd av detta planeras, leds, och kontrolleras verksamheten samt följs upp, utvärderas och förbättras (3 kap. 2 § SOSFS 2011:9). Vårdgivaren ska fastställa de processer och rutiner som behövs för att säkra verksamhetens kvalitet (4 kap. 2-4 §§ SOSFS 2011:9). Kvalitet definieras i SOSFS 2011:9 som att de krav och mål som gäller för verksamheten enligt lagar och andra föreskrifter uppfylls.

Av 7 kap. 1 § SOSFS 2011:9 framgår vidare att detta arbete ska dokumenteras.

Verksamhetschef inom hälso- och sjukvård är den som har det övergripande ansvaret för verksamheten och för att tillgodose patientens behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet. Till arbetsuppgifterna hör ansvar för rutiner och delegering.

Läkaren har det övergripande medicinska ansvaret och tar inom ramen för detta ställning till om ofrivillig viktförlust orsakas av medicinska faktorer som behöver utredas eller kan motverkas genom specifik medicinsk behandling. Läkaren bär också det yttersta ansvaret för enteral och parenteral näringstillförsel.

Sjuksköterskan har omvårdnadsansvar vilket inkluderar att identifiera och bedöma risk för undernäring eller andra svårigheter att inta måltider, samt för dokumentation och uppföljning av nutritionstillstånd i omvårdnadsjournalen.

Sjuksköterskan ordinerar ätstödjande åtgärder och ansvarar för nutritionsbehandlingens genomförande och uppföljning. Sjuksköterskan ordinerar kost, mellanmål och kosttillägg när det inte föreligger behov av utredning för vidare ställningstagande till individuell nutritionsordination. Vid undernäring och behov av nutritionsstöd ska sjuksköterskan kontakta dietisten. Tillsammans med övrig personal ansvarar sjuksköterskan också för att maten serveras på ett sätt som är aptitligt och främjar ätandet, och att nutritionsinsatser genomförs enligt ordination.

Undersköterskan kan genomföra riskbedömningar av risk för undernäring genom att mäta BMI, ställa frågor om ofrivillig viktförlust och eventuella problem att äta. Vidare har undersköterskan en viktig roll i att notera hur patienten äter i samband med måltid.

Dietisten har nutritionsansvar och ansvarar inom ramen för detta för utredning av nutritionsproblem samt ordination, uppföljning och utvärdering. När ordination av ätstödjande åtgärder eller kosttillägg, enteral och parenteral näringstillförsel (medicinsk nutritionsbehandling) är aktuell sker detta i samverkan med läkare och sjuksköterska.

Arbetsterapeuten är en viktig resurs i vården av patienter som är i behov av fysiska hjälpmedel för att inta föda.

Logopeden är en viktig resurs i vården av patienter med sväljsvårigheter.

Tandläkare och tandhygienist är viktiga resurser i vården av patienter i behov av munvårdsåtgärder.

Tillsammans har alla vårdprofessioner ansvar för att relevanta uppgifter avseende patientens näringsproblem dokumenteras och vidarebefordras till nästa vårdgivare.

Kostchefen ansvarar för matsedel, kostproduktion, för att kosten motsvarar de nationella kvalitetskraven avseende näringsinnehåll samt att avdelningarna får det de beställt.

Nutritionsråd eller liknande organisation bör på en strategisk nivå ha ett övergripande ansvar för bland annat utveckling och revision av nutritionsrutiner. Dessutom ha ansvar för planering av kompetensutveckling inom verksamheten.

Tvärprofessionella team bör vara kopplade till vårdenheten. Teamets medlemmar bidrar tillsammans, var och en utifrån sin kompetens, till att tillgodose patientens nutritionsrelaterade behov. Vidare kan teamet ansvar för att utarbeta lokalt anpassade riktlinjer och standardiserade vårdplaner för nutritionsbehandling. Det bör också finnas en nutritionsansvarig sjuksköterska och ett kostombud på vårdenheten med tydligt definierat ansvar.

Medicinskt ansvariga sjuksköterska (MAS) har det övergripande ansvaret för medicinsk kvalitet och säkerhet inom den kommunala hälso- och sjukvården. När det gäller rutiner, ansvars- och kvalitetssystem för nutritionsomhändertagande bör detta ske i samverkan med kommundietist. Kommundietisten kan också ansvara för kompetensutveckling inom området samt nutritionsbehandling av enskilda vårdtagare.