Normalkost

Normalkost är det alternativ som de flesta sjuka ordineras. Det täcker närings- och energi-behov enligt de Nordiska näringsrekommendationerna [20]. Normalkost kan behöva kombineras med speciellt anpassat livsmedelsval och/eller konsistens eller ersättas med en specialkost [1].

Specialkost

Specialkost definieras som mat vid specifika sjukdomstillstånd. Glutenfri kost, laktosreducerad kost, proteinreducerad, dialyskost och fettreducerad kost är exempel på specialkost [2]. För ordination av specialkost krävs alltid att medicinsk diagnos fastställts som motiverar val av aktuell specialkost.

Individuellt anpassad kost

Det finns en mängd olika tillstånd och situationer då kosten kan behöva individ anpassa med avseenden på livsmedelsval och/eller konsistens. Kulturella preferenser, religion, medicinering, sjukdomar, sväljningssvårigheter och allergier är exempel på faktorer som påverkar val av mat även för den som är undernärd eller som riskerar att drabbas av undernäring [1]. Ur patientsäkerhetssynpunkt är det viktigt att utforma kosten så att den bidrar till symtomlindring, ökat välbefinnande och bidrar till tillfrisknande. En förutsättning för optimal individuell anpassning är ett personcentrerat synsätt.

Energi- och proteinberikad kost

Energi- och proteinberikad kost ordineras på indikationen sviktande aptit. Kosten innebär små portioner, cirka 50-75% av en normal portion, med ett högt innehåll av energi och protein. Det åstadkoms genom användning av energitäta livsmedel som matfett, grädde, och ägg som ger mycket energi per viktenhet, men lite av fiberrika livsmedel som bidrar förhållandevis lite till energiintaget. Däremot bidrar det till att öka portionernas storlek. I vissa fall kan det också vara motiverat att öka mängden lågmolekylära kolhydrater för att öka energiinnehållet i kosten [1].

Flera mindre mål mellan huvudmåltiderna rekommenderas och att dela upp de lagade måltiderna i en aptitretande förrätt, liten huvudrätt och dessert för att öka aptiten och möjligheten att äta. Kosten kan också behöva förstärkas ytterligare med kosttillägg, enteral och/eller parenteral näringstillförsel.

Konsistensanpassad kost

Vid uttalade munhälsoproblem kan tandläkare och tandhygienist vara behjälpliga, och vid tugg- och sväljproblem (dysfagi) logoped. Logoped kan bidra med utredning av sväljfunktion och ställningstagande till lämplig konsistens. Individuellt anpassad konsistens är en förutsättning för att säkert kunna inta fast föda och dryck [1,21] och därmed en viktig del i patientsäkerhetsarbetet.

Matens konsistens varierar normalt från dag till dag beroende på vilken maträtt som serveras. Dagar när mjuka maträtter serveras, till exempel puddingar och gratänger, kan även de som annars behöver konsistensanpassad kost äta den mat som serveras den dagen. Det är viktigt att kontinuerligt utvärdera hur personens ätande fungerar. Målet är att ingen ska få konsistensanpassad kost längre än den behöver det men samtidigt att intag av fast föda och dryck ska ske patientsäkert. Viktigt att tänka på är att matens volym kan öka när konsistensen förändras och att även frukost och mellanmål behöver konsistens anpassas.

Det finns sex olika konsistenser för kost [21].

Vid konsistensbeskrivning av framför allt drycker finns ett klassifikationssystem som är på väg att översättas till svenska [22]. Det heter International Dysphagia Diet Standardisation Initiative (IDDSI) .

Hel och delad

Hel och delad innebär mat med normal konsistens som vid behov delas på tallriken. Exempel på maträtter är helt eller delat kött, hel fisk, färs eller korvrätter, grönsaker, potatis, sås och dryck. Personer som besväras av muntorrhet kan behöva mycket sås till maten för att kunna svälja lättare.

Grov paté

Grov patékonsistens är lämplig vid lättare ätsvårigheter, motoriska problem och orkeslöshet. Den karaktäriseras av en luftig, mjuk och grovkorning konsistens, till exempel som saftig köttfärslimpa. Den ska vara lätt att dela och äta med gaffel. Exempel på maträtter med denna konsistens är grov köttpaté eller hel kokt fisk, grov grönsakspaté eller välkokta grönsaker, hel eller pressad potatis och sås.

Timbal

Timbalkonsistens är lämplig vid uttalade tugg- och sväljsvårigheter. Den kräver ingen grundligare bearbetning i munnen men håller ihop, vilket underlättar vid störd tung- och munmotorik. Den kan fungera för dem som hamstrar mat i kinderna eller äter långsamt. Konsistensen karaktäriseras av att vara mjuk, slät, kort (lätt att dela i munnen) och sammanhållen av typ omelett, och maten kan ätas med gaffel eller sked. Exempel på maträtter är kött- eller fisktimbal, grönsakstimbal eller -puré, potatismos eller pressad potatis och sås. Det underlättar ofta att äta om maten serveras med mycket sås. För att inga småpartiklar från maten ska kunna fastna i lungorna lagas timbalkonsistensen av finpasserade puréer. Då blir konsistensen jämn och det finns inga småbitar i maten. Timbalkonsistens har måttlig grad av tuggmotstånd och homogen konsistens samt är mer porös än grov paté.

Gelé

Gelékonsistens lämpar sig vid allvarliga sväljsvårigheter, en trögutlöst sväljreflex och skadad eller känslig munhåla. För en del personer med grava tugg- och sväljproblem, där enteral näringstillförsel står för huvuddelen av personens energi- och näringsintag, kan små portioner av gelékonsistens vara ett värdefullt komplement genom att ge personen möjlighet till en smakupplevelse och till att dela gemenskapen vid måltiden. Kosten karaktäriseras av mjuk och hal konsistens så att den är lätt att äta även vid uttalade sväljproblem. Mat med gelékonsistens kan ätas med gaffel eller sked. Exempel på maträtter är kall kött- eller fiskgelé, grönsakspuré eller kall grönsaksgelé, potatismos och tjockflytande sås. Bra exempel är gräddfils-, hollandaise- och vaniljsåskonsistens. Det är ofta lättare att äta med mycket sås till maten. Gelé tillagas av finpasserade puréer och gelatin. Därför är gelékonsistens dallrig och homogen. Den smälter i munnen, till skillnad från grov paté och timbal. Det är extra viktigt att iaktta goda hygienrutiner vid tillagning av gelékost eftersom den serveras kall.

Flytande

Flytande konsistens är lämplig vid förträngningar eller skador i svalg och matstrupe. Konsistensen karaktäriseras av att vara slät och rinnande, som tomatsoppa. Exempel på maträtter är släta, berikade kött-, fisk- eller grönsakssoppor, både varma och kalla. Flytande konsistens är mindre krämig än tjockflytande.

Tjockflytande

Vid sväljsvårigheter kan tjockflytande konsistens upplevas som lättare att svälja än tunnflytande. Den kan vara lättare att hantera i munnen och att få ner i matstrupen. Tjockflytande konsistens och gelékonsistens har visat sig fungera bra vid förlamning i svalget (svalgpares) i samband med stroke. Konsistensen är slät och trögflytande, ungefär som gräddfil. Den droppar från skeden, men kan inte ätas med gaffel. Exempel på maträtter är berikad, tjockflytande kött-, fisk- eller grönsakssoppa. Konsistensen ska vara helt slät så att inga småbitar finns i soppan.

Dryck

Personer med dysfagi kan ha svårt att täcka behovet av vätska. Förtjockning av tunnflytande dryck kan underlätta sväljningen. Vanligen kan förtjockningsmedel blandas i både kalla och varma puréer och vätskor. Olika typer skiljer sig åt beträffande lättlöslighet och hanterlighet. Störst betydelse har dessa produkter när det gäller drycker, men även smörgås, kex och andra smuliga livsmedel kan blötas upp med hjälp av förtjockningsmedel utrört i vätska och på så sätt få en mer lättsvald konsistens. Det är viktigt att följa de råd och anvisningar som foniater/logoped ger och att individuellt prova ut vilken grad av förtjockning av dryck som behövs. För en del patienter räcker det att bara göra drycken lätt ”simmig”, medan andra kan behöva högre viskositet (mer trögflytande) motsvarande filmjölk eller nyponsoppa. Kolsyrad dryck upplevs som lättare att svälja av många. Kolsyran bidrar också till att rensa upp mat som finns kvar i mun och svalg.

Kosttillägg

Kosttillägg definieras enligt Socialstyrelsen termbank som ”komplement till näringsintag som innehåller tillsatta mikro- och makronäringsämnen” [1,2] Det ingår som en del i medicinsk nutritionsbehandling, se figur 3.

Det finns olika former: pulver som löses i vatten, flytande kosttillägg eller i pudding konsistens och olika energimoduler. Den vanligaste formen är näringsdrycker, det vill säga flytande kosttillägg som har lite varierande konsistens, tunnflytande eller trögflytande [1,2]. Alla kosttillägg ingår i livsmedel för speciella medicinska ändamål, FSMP [23]. Förutom energi innehåller de även protein, fett och kolhydrater samt vitaminer och mineraler i varierande mängder.

Näringsdrycker och övriga nutritionsprodukter

Det finns olika typer av näringsdrycker; kompletta, sjukdomsspecifika och icke kompletta näringsdrycker. Ansvarig för ordination är i första hand dietist.

Kompletta näringsdryckerna har en näringssammansättning med avseende på vitaminer och mineraler som motsvarar rekommendationerna för mat för friska.  Energi- och proteintätheten kan dock variera. De mest energi och proteintäta näringsdryckerna har ett energiinnehåll runt 2,4 kcal/mL och proteininnehåll runt 1,4/mL. Närinsgdrycker används vanligen som komplement till maten, men kan ibland utgöra den enda källan till energi och näringsämnen.

Sjukdomsspecifika näringsdrycker är sammansatta för att passa behoven vid specifika tillstånd. Vilken effekt den speciella sammansättningen har vid ett givet tillstånd är dessvärre ofta dåligt vetenskapligt belagt.

Icke kompletta näringsdrycker (klara) är avsedda som energi- och näringsrika alternativ till annan dryck. De kan aldrig användas som enda källa för intag av energi och näringsämnen, eftersom de inte innehåller fett och inte alltid är kompletta när det gäller vitaminer och mineraler.

Energimoduler, vanligen i form av fettemulsioner, är ytterligare en källa till energi, som på grund av sin sammansättning inte räknas till näringsdryckerna. Dessa karaktäriseras av en mycket hög energitäthet runt 4 kcal/mL och bör ordineras i små mängder (30–40 mL/per tillfälle). En del energimoduler innehåller också protein, kolhydrat, vitaminer och mineraler men den totala näringssammansättningen motsvarar inte de kompletta näringsdryckerna. Vanligen användes dessa i kombination med näringsdrycker.

Kosten kan behöva förstärkas med industritillverkade berikningspreparat. Preparaten är balanserade och innehåller protein, fett, kolhydrater samt vitaminer och mineraler, berikningspulver med ett högt proteininnehåll eller berikningspulver som enbart innehåller kolhydrater så kallat ”energipulver”.

Kolhydratberikning förekommer även i koncentrerad flytande form för berikning av drycker.

Ordination av näringsdryck och övriga nutritionsprodukter ska alltid dokumenteras med avseende på indikationer, samt administrationsanvisningar dvs typ, tid och mängd.  Läs mer om enteral och parenteral näringstillförsel i Vårdhandbokens texter.

Livsmedelshygien

För hantering av livsmedel och så vidare, se Vårdhandbokens texter om Livsmedelshygien.

Till toppen av sidan