Inkontinenshjälpmedel

URININKONTINENS

Det är verksamhetschefen som har till uppdrag att utse vem eller vilka av den behöriga hälso- och sjukvårdspersonalen som ska få förskrivningsrätt. Hen ska även göra en bedömning om personalens utbildning och kompetens.

Enligt hälso- och sjukvårdsförordningen (SFS 2017:80) har regioner och kommuner skyldighet att erbjuda inkontinenshjälpmedel till personer med urininkontinens och fortlöpande behov av inkontinenshjälpmedel. En del regioner och kommuner tar ut en avgift, men än så länge är det vanligast att de är kostnadsfria för den som behöver.

Förskrivning av inkontinenshjälpmedel ska alltid föregås av en individuell utprovning och anpassas till resultatet av läckagemätning. Förskrivningen kan beskrivas som en ordination som ska dokumenteras med produktnamn, beräknad användning och antal uttag av hjälpmedlen. Vid behov ska personens miljö inventeras och tekniska hjälpmedel utprovas och ordineras.

  • Förskrivningen ska alltid ske efter individuell utprovning.
  • Skriftlig och muntlig information om produktens användning och skötsel ges till patienten och/eller närstående.
  • Förbrukningen beräknas enligt det faktiska behovet under tre månader, därefter ska uppföljning av funktion och komfort ske.
  • Personen bör uppmanas att via förskrivaren reklamera felaktiga produkter eller felaktigheter i samband med förskrivning och distribution.
  • Inkontinenshjälpmedel ska alltid förskrivas individuellt vilket gäller såväl personer i ordinärt, vilka får sin förskrivning på sin vårdcentral eller av hemsjukvårdens distriktssköterskor som personer i särskilda boenden.

Om personen skrivs in på sjukhus ansvarar vårdgivaren för att det finns lämpliga hjälpmedel. På sjukhusets vårdavdelningar bör det finnas ett sortiment av hjälpmedel som svarar mot olika grader av läckage. I särskilt boende svarar ansvarig sjuksköterska för att kartläggning av urinläckaget görs, att hjälpmedel anpassas och utprovas individuellt och därefter ordineras.

Till toppen av sidan