Förberedelser
SUGNING AV LUFTVÄGARVal av sugkateter
Vid val av grovlek på sugkateter ska sugkateterns ytterdiameter vara maximalt 50% av endotrakealtubens innerdiameter. Sugkateterns grovlek anges i Fr (french) och 1 Fr motsvarar 0,33 mm. Följande tabell kan användas vid uträkning av storlek på sugkateter.
| Endotrachealtub/trakealkanyl Nummer |
Sugkateter Nummer |
|---|---|
| 6 | 10 Fr |
| 7 | 12 Fr |
| 8 | 12 Fr |
| 9 | 14 Fr |
Vid sugning i näsan ska en så tunn sugkateter som möjligt användas. Vid sugning av munhåla kan dock en grövre kateter användas.
En sugkateter som har en liten böj vid spetsen bör användas vid sugning av nedre luftvägar. Den sugkatetern gör att när man går ner med sugkatetern i trakealkanylen minskar risken för att katetern går ut i en eventuell fenestrering. Det minskar även irritation av slemhinnan när man kommer nedanför kanylspetsen eftersom kateterspetsen inte går direkt mot slemhinnan. Genom att rotera en böjd sugkateter mellan tumme och pekfinger i samband med sugning sugs sekretet som sitter nedanför kanylspetsen och insidan av trakealkanylen upp på ett effektivt sätt.
Det finns extra långa sugkatetrar till storvuxna patienter eller där det krävs sugning långt ned i luftvägarna som görs efter läkarordination.
Använd om möjligt en sugkateter med både distala och laterala hål. Om ett hål blockeras fungerar de andra som avlastning och minimerar då risken för vävnadsskador.
Utrustning
| Detta behövs | Observera |
|---|---|
| Sugkateter | Val av sugkateter, se ovan. |
| Sugslangar med sugreglage, kopplingsstycke till slangar |
Hantera sugslangen aseptiskt. Sugslangen ska ha ett reglerbart sugreglage. Byt sugslang 1-2 gånger/dygn |
| Sugflaska | Byt sugflaska 1-2 gånger/dygn och vid behov. Använd helst sugflaska med engångssugpåse. Annars: rengör och desinfektera flaskan och suglocket i disk- eller spoldesinfektor. I hemmet diskas flaskan för hand med en separat borste därefter diskas den om möjligt i diskmaskin. Filtret i suglocket byts enligt lokala anvisningar. |
| Bägare eller sugkopp | Använd bägare eller sugkopp med kranvatten för att spola igenom sugslangen efter avslutad sugning. Sugkoppen fylls med vatten som byts efter varje sugomgång. Koppen märks med datum och byts varje dag. |
| Gummispatel | Använd spatel försiktigt när det är svårt att inspektera eller nå svalget, till exempel om patienten biter ihop tänderna. |
| Handskar, skyddsförkläde/plastförkläde |
Använd alltid handskar och skyddsförkläde. Kräng handskarna över sugkatetern innan den kastas. Desinfektera händerna. |
| Visir, skyddsglasögon, munskydd | Använd visir, skyddsglasögon/munskydd vid risk för stänk. |
| Andningsskydd | Använd andningsskydd om patienten har en luftburen smitta som till exempel lungtuberkulos. |
Val av sugkraft
- Övre luftvägarna - maximalt 10 kPa (=0,10 bar).
- Nedre luftvägarna - maximalt 20 kPa (=0,20 bar).
- Vid lättblödande slemhinnor ska sugkraften vara något lägre än rekommenderat.
Koksalt
Det finns inga studier som visar att instillation av koksalt före sugning kan bidra till att öka sekretets löslighet och därmed förbättra sugningen. Instillation av koksalt ska inte användas i samband med sugning i endotrakealtub eller trakealkanyl, förutom vid ett akut stopp (enligt den nya nationella rekommendationen för trakeotomi och trakeostomivård). Vid segt slem och/eller krustabildning kan man tillföra fukt genom att inhalera koksaltlösning (Natriumklorid 9mg/mL) vid behov via nebulisator, 2mL x 4-6.
Eliminering av sekret
- Informera om vikten av att alltid använda fukt, värmeväxlare eller talventil för återfuktning och motstånd.
- Inhalera koksalt.
- Uppmana till djupandning.
- Utför lägesändringar.
- Dricka alternativt tillföra tillräckligt med vätska.
PEP/HIPEP och hostmaskin
Vid sjukdomar eller tillstånd med kraftig sekretbildning i luftvägarna kan PEP/HiPEP användas, forcerad utandning mot ett utandningsmotstånd, i kombination med så kallad ”huffing/hostning” för att avlägsna sekretet från luftvägarna. Hostmaskin används vid nedsatt hostkraft och då annan andningsgymnastik inte ger tillräcklig slemevakuering. Den kan ordineras av specialister som ett hjälpmedel från hjälpmedelscentraler.
Oxygenbehandling
En risk vid rensugning av luftvägar är att patienten får hypoxi. Risken är beroende av patientens tillstånd.
Om patienten är i behov av oxygenbehandling i beredskap eller ökad tillförsel i samband med rensugning ska detta ske enligt lokala anvisningar.
Dokumentation
Utvärdera och dokumentera observationer av patienten och antalet sugningar.