Observationer och risker
SUGNING AV LUFTVÄGARRisk | Undvik | Åtgärd |
---|---|---|
Hypoxi | För långvarig sugning | Överväg oxygenbehandling |
Sugning kan irritera slemhinnan till ökad slemproduktion. |
Överdriven sugning. | Bedöm sugbehovet. Observera patienten och sug endast vid behov. |
Slemhinneskador |
Överdriven sugning. För högt sugtryck. Fastsugning. Sugning för långt ner i bronkerna. Sugning i näsan. |
Kontrollera sugkraften, sugkateterns längd, sugreglaget och sugtekniken. Sug 5-15 sekunder/gång. Använd sugkateter med böjd spets vid sugning via trakealkanyl. |
Vagusreflex som kan utlösa kräkning, bradycardi och/eller apné. |
För högt sugtryck. Onödig sugning. Sugning för långt ner eller under för lång tid. För grov sugkateter. Sugkateter som förs upp och ned utan paus emellan. |
Observera patienten. Ha oxygen i beredskap. Kontrollera sugkraften, sugreglaget och sugtekniken. |
"Uttröttad" patient. | För långa sugtillfällen. Hela trakealtubens eller trakealkanylens lumen fylld av sugkatetern. |
Observera patienten. Sug inte längre än patienten orkar. Låt patienten återhämta sig mellan sugningarna. Anpassa sugkateterns diameter efter trakealtubens eller trakealkanylens storlek. Överväg oxygen i beredskap. |
För tjockt/segt slem Sekretstagnation och krustabildning. |
Uttorkade slemhinnor. | Fukta slemhinnorna. Använd fukt/värmeväxlare på trakealtub/trakealkanyl. Läkare kan behöva ordinera inhalationsläkemedel och/eller Natriumklorid-inhalationer. |
Spridning av bakterier från övre till nedre luftvägarna. |
Samma kateter används till både övre och nedre luftvägarna. |
Använd inte samma sugkateter för övre och nedre luftvägarna. |
Infektioner som förs vidare. | Smittspridning. Skador på slemhinnan som ökar risken för infektioner. |
Arbeta aseptiskt. Använd alltid handskar. Använd god sugteknik. |
Ökat intrakraniellt tryck. | För långa sugtillfällen. Slutna sugsystem vid volymkontrollerad ventilation av patienter med förhöjt intrakraniellt tryck. |
Sug 5-10 sekunder/gång, max upp till 15 sekunder |