Sugning av luftvägar

Patient ansluten till ventilator

Denna text gäller för patienter anslutna till ventilator via nasaltub, endotrakealtub eller trakealkanyl. Patienter som vårdas med non invasivt ventilatorstöd via övre luftväg hänvisas till sugning via övre luftväg.

För patienter anslutna till ventilator sker all ventilation via tub eller trakealkanyl [13]. Detta innebär att den övre luftvägen och dess funktion att värma, befukta och filtrera inandningsluften är bortkopplad [3,4]. Denna funktion ersätts med filter och aktiva eller passiva befuktningssystem kopplade till ventilatorn. För ett effektivt luftvägsutbyte med ventilator krävs det också att ventilation endast sker via tub eller trakealkanyl, därav är dessa uppkuffade (med ballong som tätar mellan tub/kanyl och luftstrupen). Korrekt kufftryck är viktigt för att undvika slemhinneskador, effektiv ventilering samt för att förhindra mikroaspiration från övre luftväg [1,13,18]. För att kontrollera kufftrycket används en kufftrycksmätare som kopplas till kontrollblåsan. Ett optimalt kufftryck ligger mellan 20-30 cm H20 [19]. Att ha kufftrycksmätaren påkopplad kontinuerligt är rekommenderat hos intensivvårdspatienter för att säkerställa ett jämnt kufftryck [13]. Kuffen förhindrar dock det mukociliära transportsystemet att transportera sekret upp till svalget och sekret avstannar i stället vid tub/kanyl spets vilket kan öka behovet av rensugning [8].

Vissa endotrakealtuber och trakealkanyler är försedda med en subglottisk sugkateter vilket möjliggör aspiration av sekret ovanför kuffen [8,18]. Denna funktion har påvisat reducera incidensen av antal ventilatorassocierade pneumonier (VAP) [18]. Noggrann handhygien hos personalen som handhar luftvägen och regelbunden skötsel av munhygien hos patienten är andra viktiga åtgärder för att förebygga VAP infektioner [1,18].

Utöver indikationer för rensugning förklarat i text om nedre luftvägar kan ventilatorns monitorering indikera tecken på sekret som förhindrar effektivt luftflöde. Detta kan visa sig med ett ökat inspiratoriskt luftvägstryck, sågtandsmönster på volymflödeskurvan eller minskande tidalvolymer. Synligt sekret i tub eller trakealkanyl är också en indikation på behov av rensugning [1,2,7].

Sugsystem

Det finns olika sugsystem för sugning av intuberade eller trakeotomerade patienter som vårdas med ventilator:

  • öppna
  • semislutna
  • slutna system.

Samtliga sugsystem kan användas på ett säkert och effektivt sätt för att avlägsna luftvägssekret vid vård av patienter med en artificiell luftväg [7] och i nuläget finns ingen evidens gällande skillnad i frekvens av VAP infektioner mellan de olika systemen [13]. Slutna sugsystem har dock visat minskad risk för hypoxi jämfört med öppna system där respiratorn kopplas bort [1]. Slutna sugsystem rekommenderas till patienter med känd luftburen smitta, behov av hög inspiratorisk fraktion syrgas (FiO2) och höga positive end-expiratory pressure ( PEEP ) inställningar [2].

Öppet sugsystem

Det öppna systemet innebär att patienten kopplas från ventilatorslangarna och sugning sker direkt ned i tub/trakealkanyl med ventilatorn bortkopplad. Vid ett sådant moment är det viktigt att tänka på att ventilatorslangarna placeras rent så att de inte kontamineras innan de åter placeras på patientens tub/kanyl. Rensugning kräver sterila engångssugkatetrar som byts vid varje upprepad sugning [1,2].

Semislutet sugsystem

Vid semislutet system finns en sugport kopplad till ventilatorslangarna som öppnas och sugkatetern förs ner genom denna. Ventilatorn är ansluten med bibehållen ventilation samtidigt som sugning genomförs. Detta kräver sterila engångssugkatetrar som byts vid varje upprepad sugning [1,2].

Slutet sugsystem

Ett slutet system innebär att det sitter ett sterilt sugkatetersystem inkopplat mellan endotrakealtub och respiratorslangar. Sugkatetern är omsluten av en tät plasthylsa för att förhindra att den kontamineras av luft och material kring patienten. Vid sugning, förs sugkatetern ner i tuben eller trakealkanyl med bibehållen ventilation [1]. Fördelar med detta system är möjligheten till kontinuerlig tillförsel av syrgas och bibehållet PEEP samt minskad risk för stänk mot personalen. Negativa perspektiv som beskrivs är ökad risk för accidentiell extubation när sugkatetern tillför extra tyngd på ventilationsslangarna, endogenkontamination av sugkatetern, samt otillräcklig rensugning på grund av inspiratoriskt flöde som kan forcera sekret ned i lungorna. För att motverka kontamination av sugkatetern rekommenderas att regelbundet suga rent katetern med natriumklorid vilket kan göras via det slutna systemet [1,2]. 

Hela sugsystemet byts enligt leverantörens rekommendationer.

Patient ansluten till ventilator med slutet sugsystem.

Tillvägagångssätt

Aseptisk teknik ska användas vid rensugning av luftvägar. Vid risk för stänk ska visir, skyddsglasögon i kombination med munskydd användas som stänkskydd.

  • Sugkraften ska vara maximalt 20 kPa (=0,20 bar). Om slemhinnorna är lättblödande ställs sugkraften något lägre. Kontrollera sugtrycket genom att böja sugslangen och avläs trycket på manometern.
  • Arbeta aseptiskt och behåll renhetsgraden på sugkatetern genom att inte vidröra kateterdelen som ska föras ner i tuben/kanylen (gäller ej slutet system).
  • För ned sugkatetern i tuben/kanylen utan sugkraft eller forcering med kateterspetsen riktad nedåt fram till tub/kanylspets.
  • Sätt på sugkraften. För sugkatetern uppåt genom att rotera sugkateter mellan tumme och pekfinger för att rotera sidokanalerna på sugkatetern och effektivt rengöra innerlumen. Om patienten är vaken kan hen uppmanas att hosta om möjligt.
  • Sug under 5-10 sekunder, maximalt 15 sekunder, beroende på hur patienten upplever sugningen.
  • Övervaka patienten och åtgärda eventuella komplikationer relaterade till rensugning.
  • Om sugningen behöver upprepas flera gånger vid samma sugtillfälle byts sugkatetern mellan gångerna (gäller inte slutet system). Låt också patienten hämta andan en stund innan du för ned en sugkateter igen.
  • Dra handsken över sugkatetern innan den kastas efter sugningen (gäller ej slutet system).
  • Spola igenom sugslangen med kranvatten från sugkoppen.

Läs mer i Vårdhandboken

Basala hygienrutiner och klädregler

Basala hygienrutiner ska tillämpas av all vård- och omsorgspersonal vid vård, undersökning och behandling eller annan direktkontakt med person där vård och omsorg bedrivs.

Patientens rättsliga ställning

Läs om vårdgivarens skyldigheter och patientens valmöjligheter. Det finns också information om vart patienten kan vända sig om hen inte är nöjd.

Avvikelse- och riskhantering

Här kan du läsa mer om vårdgivarens ansvar för att utveckla och säkerställa kvaliteten i verksamheten. Det finns också information om att bland annat rapportera risker och anmäla avvikelser.

Dokumentation

För att säkerställa att patienten får en god och säker vård finns en lagstadgad skyldighet att föra patientjournal över de bedömningar och beslut som har gjorts avseende patientens vård och behandling.

Till toppen av sidan