Nutrition

Behandling/vårdplan

God vård innebär att individen får en god och säker vård utifrån sina behov och den aktuella situationen [1,13]. Personcentrerad vård innebär ett synsätt där patienten ses som mer än sin sjukdom [17]. Vården utgår ifrån patientens upplevelse av situationen samt hens förutsättningar, resurser och begränsningar. Det innebär ett partnerskap mellan patient/närstående och vårdpersonalen. Utgångspunkten är att lyssna på patientens berättelser, vilket inte är minst viktigt när det gäller området mat och nutrition. Matvanor och preferenser kring mat och måltid är djupt förankrade i social och kulturell kontext och integrerade i personligheten.

Patienten har rätt att få individuellt anpassad information om sitt hälsotillstånd och om de metoder för undersökning, vård och behandling som står till buds, samt också uppmuntras att aktivt delta i planering och genomförande av den egna vården. Läs mer i Vårdhandbokens texter om personcentrerad vård.

En vårdplan ska upprättas, i samråd med patient och närstående. Denna ska dokumenteras i journalen, med uppgifter om omvårdnadsdiagnos, nutritionsdiagnos, ordinerad behandling/åtgärd, mål för behandling/åtgärd samt hur och när dessa ska följas upp och utvärderas. Det är viktigt att risker och åtgärder för att förhindra och för att behandla undernäring förklaras och diskuteras i dialog med patienten och närstående. Läs mer i Vårdhandbokens text om Patientjournalens innehåll och funktion.

God palliativ vård svarar upp mot patientens vilja och behov. I en tidig fas ska nutritionsbehandling erbjudas på bästa möjliga sätt, ut ifrån behov och önskemål. I en sen fas prioriteras psykosocialt stöd kring måltider och matintag för både patient och närstående. I livets slutskede kan tillståndet medföra att kroppen inte längre kan utnyttja näring normalt. Det naturliga döendet innebär att intaget av mat och dryck gradvis minskar för att till slut upphöra helt. Det behöver inte betyda att personen upplever obehag i form av hunger eller törst [18,19]. Målsättning är då att lindra symtom och minska hunger eller törst, istället för att sträva efter energi- eller näringsbalans. Regler om livsuppehållande behandling finns i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:7) om livsuppehållande behandling. Etiska ställningstaganden kring mat och näring bör tas i samförstånd i vårdteamet runt patienten. Läs mer i Vårdhandbokens text om Vård i livets slutskede och dödsfall – Översikt.

Nutritionsbehandling

Nutritionsbehandling utgör ett samlingsbegrepp för de olika terapiformer som står till buds för nutritionsbehandling, se figur 3. Det finns flera former av nutritionsbehandling som kan kombineras på olika sätt utifrån tillstånd och behov. Viktigt att påpeka är att det inte råder någon hierarki mellan olika typer av behandling. För den övervägande majoriteten av patienter utgör mat på tallrik i from av någon kost grunden för intaget kanske i kombination med kosttillägg. Men det finns också patienter för vilka det totala behovet av näringsämnen inkluderat energi tillgodoses via enteral- eller parenteral näringstillförsel eller i en kombination med kosttillägg och/eller med mat på tallrik i någon form. Dietist bör vara involverad i ordination av nutritionsbehandling.

Figur 3. Grundläggande principer för nutritionsbehandling.

Modifierad utifrån Att förebygga och behandla undernäring. Kunskapsstöd i hälso-och sjukvård och socialtjänst. Socialstyrelsen.[1]

Rådgivande, kvalificerat rådgivande samtal och undervisning

Rådgivande eller kvalificerat rådgivande samtal kan bli aktuellt i syfte att stödja patienten i att prioritera och sätta mål för matvanor, näringsintag och fysisk aktivitet. Dessa samtal kan med fördel föras av dietist. Kvalificerat rådgivande samtal kan ges vid risk för undernäring eller vid konstaterad undernäring, samt vid olika sjukdomstillstånd som kräver till tillståndet anpassade kostråd. Kvalificerat rådgivande samtal ska också utgå ifrån ett personcentrerat synsätt där individens egen berättelse och beskrivning av behoven, är en viktig del tillsammans med hälso- och sjukvårdspersonalens kompetens inom nutritionsområdet [1].

Till toppen av sidan