Begränsnings- och skyddsåtgärder

FALLPREVENTION

Tvångs- och begränsningsåtgärder är enligt gällande regelverk inte tillåtet i vården. Undantag finns för nödsituationer. Tvångs- och begränsningsåtgärder handlar om att vidta åtgärder mot personens vilja. Det kan exempelvis handla om att använda sänggrindar utan patientens samtycke. Åtgärder som larm, sänggrindar och bälten får inte användas i syfte att frihetsberöva en person men däremot som skydd eller hjälpmedel när patienten samtycker till åtgärden. [19] Länk till frågor och svar på Socialstyrelsen finns under Relaterad information.

Skyddsåtgärder är tillåtna men inte som tvångs- och begränsningsåtgärder. En åtgärd anses som skyddsåtgärd under följande förutsättningar:

  • Patienten ska samtycka till åtgärden.
  • Syftet med åtgärden ska vara att skydda, stödja, hjälpa eller aktivera patienten.

Sänggrindar

De får endast användas som en säkerhetsåtgärd och som ett hjälpmedel men aldrig som en begränsningsåtgärd. Sänggrindar kan vara ett hjälpmedel men likaväl bli en säkerhetsrisk. Bedömning måste ske kontinuerligt och rutiner finnas. Grinden innebär en risk om patienten fastnar i grinden eller kliver över med konsekvensen att fallet blir ännu högre. [20,21]

Brickbord

Man kan använda ett brickbord om patienten samtycker till åtgärden. Det ska vara frivillig, vilket innebär att patienten inte ska känna sig tvingad att använda brickbordet. Är syftet däremot att begränsa rörligheten får man inte använda brickbordet även om personen samtycker till åtgärden, eftersom åtgärden inte syftar till att stödja, hjälpa eller aktivera.

Grenbälte

Det kan ses som ett hjälpmedel om det bidrar till att patienten känner sig trygg och säker men är en tvångsåtgärd om personen visar ogillande eller obehag av att vara fastspänd.

Larmmattor

Man kan använda teknik som t.ex. larmmattor och rörelser- eller fallsensorer om patienten samtycker till detta. Patienten får inte känna sig tvingad att använda den tekniska lösningen.

Etiska överväganden

Det kan upplevas som integritetskränkande när vårdpersonal föreslår förändringar i en persons hem, även om det sker i gott syfte. Även försök att påverka en persons livsstil kan upplevas som integritetskränkande. Det kan vara lättare att tala om hjälpmedel så som toalettförhöjning än att föreslå att köpa nya skor eller att favoritmattan ska tas bort [11]. Att "märka" patienter som har förhöjd risk att falla med till exempel armband, färgade antihalktofflor eller markeringar på rollatorer, vilket ofta föreslås i olika utländska studier, kan också upplevas som integritetskränkande.

Information

Information om risker för fall och fallskador bör ur rättvisesynpunkt inte bara tillfalla grupper som har lätt att ta till sig informationen.

Till toppen av sidan