Åtgärder på sjukhus

FALLPREVENTION

Basen i det förebyggande arbetet är flera generella åtgärder avsedda för samtliga patienter på en enhet. Dessa bör alltid kompletteras med så kallade multifaktoriella åtgärder, det vill säga individuella åtgärder som grundas på en individuell fallriskutredning för de personer som enligt fallriskvärderingen har visat sig ha förhöjd risk för att falla. För de patienter som fallit under vårdtiden grundas de individuella åtgärderna på en fallhändelseutredning. Akuta åtgärder sätts in omedelbart efter det att ett fall har inträffat. Omständigheterna kring fallet sammanställs därefter i en fallhändelserapport.

Flödesschema för åtgärder vid fallprevention.
Flödesschema för åtgärder vid fallprevention.

Inom slutenvården inträffar en stor andel av fallen på grund av akuta förvirringstillstånd till följd av olika akuta tillstånd eller som läkemedelsbiverkningar. Även ny och ovan miljö ökar risken för fall. Fall och fallskador ökar med stigande ålder och nästan hälften av de som vårdas inom akutsjukvården är över 65 år [23]. Vid ankomst till sjukhus har ungefär en tredjedel av patienterna med höftfraktur en akut förvirring.

Nedan presenteras några vanliga riskfaktorer för fall och fallskador på sjukhus [23].

  • Förvirring
  • Nedsatt orienteringsförmåga
  • Agitation
  • Depression
  • Synnedsättning
  • Nedsatt rörlighet
  • Inkontinens, diarré, täta toalettbesök
  • Behov av hjälp till toaletten
  • Läkemedel
  • Anamnes med tidigare fall
  • Stroke
  • Cancerdiagnos
  • Hjärtbesvär
  • Yrsel/ostadighet

På akutmottagning

Identifiera så fort som möjligt de patienter som har risk för att falla, till exempel de som har fallit tidigare, har muskelsvaghet, gång- och balanssvårigheter, dålig syn och hörsel, läkemedelsbehandling, neurologiska sjukdomar som till exempel parkinson, stroke, samt de med ledbesvär eller som saknar skor eller tofflor. Alla patienter ska bedömas vid ankomst till sjukhus om det finns risk för fall.

Vid misstänkt höftfraktur

  • Patienten bör bedömas så fort som möjligt, helst inom 1 timme.
  • Gör smärtskattning, smärtbehandling sätts in så fort som möjligt.
  • Sätt in förebyggande åtgärder mot till exempel trycksår, intorkning och malnutrition, inkontinens, låg kroppstemperatur, förvirring.
  • Påskynda röntgenundersökningar.
  • Kontrollera och korrigera vätske- och elektrolytbalans.
  • Mät syremättnad, och åtgärda vid låg syremättnad, det är vanligt med förvirring postoperativt vid låga värden i samband med höftfrakturer.
  • Överför helst patienten inom 4 timmar till vårdavdelning.
  • Patienten bör opereras så snart som möjligt.

På mottagning

Även om patienterna bara är kortare stunder på mottagningen bör vårdmiljön regelbundet ses över. Att genomföra riskrond med regelbundna mellanrum kan vara ett sätt att kontrollera belysning, mattor och eventuellt föremål som kan öka risken för fall. Ringklocka i korridoren och markering av toalettdörrar kan förbättra miljön. Det är också viktigt att stolar har karmar och rätt sitthöjd. Olika former av hjälpmedel kan visas på säkerhetstavlor alternativt affischer i väntrum och mottagningar. Innehållet bör anpassas till säsong så att informationen uppfattas som viktig och aktuell. Att låta säkerhetstavlor, en säkerhetsväska, broschyrer och checklistor ligga framme för besökare att ta del av under tiden i väntrummet kan underlätta spridningen av information och öka säkerhetsmedvetandet [12].

Fallriskbedömning

  • Kontrollera inom 2 timmar om patienten har riskbedömts på exempelvis akutmottagningen/mottagningen vid detta vårdtillfälle.
  • Om ja, ta ställning till resultatet och följ riktlinjerna enligt nedan.

Ej bedömd

  • Alla patienter över 65 år eller riskpatienter (alternativt närstående, annan vårdgivare) ska tillfrågas om de har fallit under senast året. De bör tillfrågas inom 2 timmar, exempelvis vid ankomstsamtalet.
  • All vårdpersonal ska ta ställning till frågan: ”tror du att denna patient kommer att falla om inga fallförebyggande åtgärder sätts in?”
  • Om svaret blir ja på någon av de två frågorna ovan ska riskbedömning göras med hjälp av bedömningsinstrument. Downton Fall Risk Index rekommenderas som förstahandsval. Bedömning med instrument ska ske inom 1 dygn.
  • Riskbedömning ska dessutom göras vid försämrat hälsotillstånd samt vid förvirrings- och orostillstånd (till exempel inför sänggående) och pre- och postoperativt.

Läkemedel

  • Alla patienter som står på läkemedel som är smärtstillande, lugnande, eller blodtryckssänkande eller har fyra eller fler läkemedel ska riskbedömas regelbundet.
  • Gå igenom ordinerade läkemedel regelbundet.
  • Observera patienter som är beroende av sina ”ordinarie” läkemedel på ”udda tider”, exempelvis patienter med epilepsi och parkinson.
  • Fall bör ses som ett eventuellt symtom på sjukdom eller effekt av läkemedel till dess att motsatsen är bevisad.
  • Begränsa, så lång som möjligt, antalet och kombinationer av läkemedel.
  • Be den äldre vara uppmärksam på yrsel eller andra effekter efter insättning av nya läkemedel och så vidare.
  • Undvik om möjligt att påbörja intravenös behandling på kvällen.
  • Uppmärksamma patienter som får laxerande och urindrivande läkemedel och ge dessa läkemedel när det är mest lämpligt för patienten. Undvik onödiga nattliga toalettbesök.
  • Visa patienter och närstående hur man hanterar droppställningen.

Vid kognitiv svikt

  • Visa patienten runt i sjukhusmiljön.
  • Ge patienten den tid som krävs – stressad personal kan orsaka fall.
  • Reorientera förvirrade patienter, det vill säga informera om var den äldre befinner sig, dag, tid och så vidare.
  • Placera förvirrade patienter och fallbenägna patienter nära expeditionen eller personalutrymmen.
  • Uppmana närstående att sitta hos den äldre.
  • Svara snabbt på ringningar.
  • Se till att förvirrade äldre patienter, som behöver, har sin säng i låg position eller får en lågpositionssäng.

Nutrition

Se till att patienten är välnutrierad. Malnutrition ger bland annat muskelsvaghet. Diskutera kostens innehåll och ge tips om mat som är rik på D- vitamin för att minska risk för benskörhet. Vid hemgång förskriv eventuellt vitamin- eller kalciumtillskott.

Vårdmiljö

  • Visa patienten runt i den nya miljön – bör upprepas.
  • Ta bort riskfaktorer i vårdmiljön, till exempel hinder och överflödiga saker.
  • Kontrollera sladdar, TV-apparater och medicinsk utrustning på stativ, utstickande bordsben, droppställningar och så vidare.
  • Se till att ringsignal/larm fungerar och att ringklockan är lättillgänglig.
  • Lås alltid säng och sängbord samt se till att andra möbler kring patienten är stabila.
  • Se till att stolar har karmar och rätt sitthöjd.
  • Se till att det finns fria gångytor i korridoren.
  • Montera anti-halktejp vid behov.
  • Säkerställ adekvat belysning, det vill säga bra ljusstyrka som inte bländar.
  • Använd checklista för regelbundna vårdmiljöronder ”snubbelronder”.
  • Se till att det på toalettrum finns stödhandtag nära toaletten som är monterade vertikalt snarare än horisontellt.
  • Gör miljön säker för de patienter som vill vandra i till exempel korridorer.
  • Torka endast halva golvet i taget längs med korridorer, då finns alltid en halva som är torr.
  • Torka alltid upp spill från golv.

Entré och gemensamhetsutrymmen

  • Det bör finnas karmstolar att sitta på och god belysning som inte bländar.
  • Kontrollera att mattor i entréer inte innebär snubbelrisk och överflödiga saker tas bort.

Rörlighet och mobilisering

  • Instruera patienten att resa sig upp långsamt och vara uppmärksam på yrsel efter exempelvis sängläge.
  • Instruera patient och närstående om vad de bör undvika/vad som ökar risken för fall.
  • Se till att den patienten har halkfria fotbeklädnader och tofflor med bakkappa.
  • Erbjud fysiska aktiviteter och vid behov ta hjälp av arbetsterapeut och/eller sjukgymnast för ADL-bedömning, träning av balans och muskelstyrka eller träning av aktivitetsförmåga.
  • Anlita arbetsterapeut eller sjukgymnast för utprovning av lämpligt förflyttningshjälpmedel till exempel rollator, bock, betastöd, rullstol.
  • Erbjud riskpatienter handledda promenader och eventuellt rörelseprogram så att de inte inaktiveras.

Gånghjälpmedel, rullstolar och stolar

  • Kontrollera gånghjälpmedel regelbundet.
  • Välj stolar med armstöd och som har lämplig höjd för att patienten lätt ska kunna resa sig och sätta sig. Se till att det finns halkskydd även i stolar.
  • Används begränsningsåtgärder enligt ordination och gällande regler. Utvärdera kontinuerligt och vid förändringar. Inhämta patientens samtycke (om möjligt).
  • Anpassade val av hjälpmedel för inom- respektive utomhusmiljö samt för årstidsväxlingar.

Toalettbesök och personlig hygien

  • Placera patienter med behov av ”akuta” toalettbesök nära toaletten.
  • Se till att toalettpapper finns inom räckhåll och att toalettstolen har armstöd.
  • Uppmana manliga patienter med risk för yrsel att sitta vid toalettbesök.
  • Se till att manliga patienter har urinflaska lättillgängligt vid sängen.
  • Uppmärksamma patienter som får laxerande och vätskedrivande läkemedel.
  • Riskpatient bör erbjudas till exempel toalettstol vid sängen, hjälp innan sänggående och så vidare.
  • Nattetid kan belysningen på toaletten behöva vara tänd.
  • Se till att patienten har sina toalettsaker inom räckhåll.

Sängläge

  • Se till att sängen har rätt höjd. Patientens behov ska styra val av säng. Lågpositionssäng kan behövas till förvirrade medan hög säng kan behövas till patienter med nedsatt rörelsefunktion.
  • Se till att sängens hjul är låsta.
  • Se till att patienten når nödvändiga föremål och ringklocka.
  • Identifiera de patienter som behöver larm.

Dokumentation och information

Dokumentation

  • Information om fallrisk och vilken fallprevention som eventuellt annan vårdgivare redan satt in ska efterfrågas.
  • Riskpatienter, riskaktiviteter och riskmoment ska identifieras och dokumenteras. Rutiner för hur det ska ske ska finnas.
  • Fallrisker dokumenteras i patientens journal, förslagsvis med texten ”Fallrisk”. Använd eventuellt någon form av markering i journalen. Om markeringar till exempel färgmarkeringar används på sängar, gånghjälpmedel och så vidare måste etiska aspekter beaktas.
  • Information om fallrisk och fallförebyggande åtgärder ska nå ut till all personal.
  • Dokumentera fallförebyggande åtgärder och hur eventuella hjälpmedel ska användas.
  • Om tillsyn ordinerats som omvårdnadsåtgärd, precisera vad som ingår.

Information och rapportering mellan vårdgivare

  • Informera alla på enheten samt vid behov närstående om vad som gäller.
  • Begär omvårdnadsepikris från annan vårdgivare.
  • Vid ”permissioner” informera eventuellt om risker i den nya miljön, till exempel utomhusmiljön.
  • Överrapportera muntligt och skriftligt när patienten skrivs ut från sjukhuset (falltendens, hjälpmedel, vanor och så vidare).
  • Skicka omvårdnadsepikris vid utskrivning med information om eventuella fall, fallprevention, hjälpmedel, träning och så vidare.

Utbildning och patientinformation

  • Rutiner för personalutbildning i fallprevention ska finnas för att öka medvetenheten om riskpatienter och olika preventiva åtgärder.
  • Undervisning till patienten och närstående ska ges för att öka medvetenheten om fallrisker, riskmoment och hjälpmedel.
  • Ge riskpatienter informationsmaterial om fallskadeprevention.
  • Följ upp med närstående och involvera de närstående (som vill).
Till toppen av sidan